Sitter på ett hackathon anordnat av OverViewNews med fokus på nyheter i Helsingborg. Tillsammans med Viktor Zaunders och Mattias Östmar funderar vi över hur sociala medier påverkar hur nyheter sprids.

2015-11-15 15.29.46
Mattias och Viktor hackar nyheter.

Vad som hänt sedan sociala medier slog genom är att den mänskliga hjärnan blivit den viktigaste spridningsmekanismen för nyheter. Förr var det den som hade störst radiomast eller flest tittare på sin TV-kanal som kunde bestämma hur en nyhet spreds. Idag sprids nyheter och budskap genom att miljarder människor likear, delar, twittrar eller instagrammar. Ett budskap sprids alltså om det triggar rätt impulser i människors hjärnor.

Istället för broadcast har vi fått braincast.

Därför måste man förstå vad det är som får oss människor att trycka på dela-knappen när vi läser en nyhet. Här kan vi ta hjälp av lite grundläggade neurovetenskap. Teorin om “the triune brain” formulerades av Paul D. MacLean på 60-talet. Den har mött kritik för att förenkla något så komplext som vår hjärna men modellen är tillräckligt korrekt för att vi ska kunna använda den för att förstå hur nyheter sprids.

Teorin säger att hjärnan har tre nivåer:

Neocortex är den del av hjärnan som fungerar rationellt och logiskt. Här hanteras språk, planering och medvetande.

Det limbiska systemet. Det här är en stor del av hjärnan som bl.a. hanterar sociala samband, känslor, långtidsminne och relationer.

Reptilhjärnan, känslostyrd och snabb. Här reagerar vi instinktivt med rädsla, hunger, glädje eller lust.

Facebook är det största sociala nätverket och är som system uppbyggt nästan helt efter de två lägre nivåerna av hjärnan. Som exempel, vi uppmuntras att gilla (ett uttryck för social uppskattning, dvs limbiska systemet) istället för att “hålla med” eller “det var intressant”, vilket skulle vara närmre neocortex.

Typiska exempel på delningar inom de olika hjärnnivåerna kan vara:

Reptilhjärnan reagerar på mat, kärlek, våld och porr så ett foto på mat eller en gullig kattunge är en typisk reptilhjärnpostning.

Limbiska systemet reagerar på relationer och sociala samband så delningar om kändisar, skvaller och smutskastning är limbiska poster. Även poster där man vill framhäva sin egen politiska åskådning, vilket fobollslag man hejar på eller vilka band man lyssnar på är för att stryka det limbiska systemet medhårs.

Neocortex vill analysera och planera och framhäver komplexa samband. Poster med fakta, data och logiska argument är typiska exempel på neocortex-poster. Jag antar att den här posten kvalificerar sig, t.ex..

De högre nivåerna kräver mer energi och är långsammare. Det tar tid och är arbetssamma för hjärnan att behandla. De lägre nivåerna, å andra sidan, är snabba och instinktiva. Det borde därför vara så att nyhetsartiklar, bilder eller inlägg som är skrivna för att utlösa reaktioner i reptilhjärnan eller det limbiska systemet sprids enklare och snabbare. Detta har marknadsförare och säljare känt till länge, men vad säger det om samhällsklimatet och -debatten när nyheten av en viss karaktär blir dominanta? Hur påverkas vi som individer när allt man läser har spridits av andra människors rädsla eller vilja att passa in i ett socialt sammanhang?

Just nu sitter vi och analyserar nyhetsartiklar om Paris från de senaste veckorna för att se hur (och om) karaktären på nyheterna ändrats före och efter de fruktansvärda händelserna i fredags.

Vi får se om vi lyckas komma fram till något men frågan om hur sociala medier påverkar samhällsdebatten är intressant att diskutera oavsett vad vårt lilla nyhets-hack visar.

Uppdaterat: Mattias har sammanfattat med neurologisk, social medieanalys.

Hjärnan utgör 2% av kroppens vikt men konsumerar 20% av energin. Det hade kunnat vara ännu mer, hjärnan sparar energi på olika sätt. Att dela upp världen i svart och vitt är en av många sådana optimeringar för att spara energi. Tyvärr leder detta ibland till ett rätt tråkigt beteende hos oss homo sapiens.

Ta den svenska politiska debatten just nu som exempel. Den består av två läger:

Det ena vill stoppa invandringen och allt som inte är helyllesvenskt.

Den andra tycker att yttrandefrihet är något taskigt påhitt vi inte ska ägna oss åt för någon kan ju bli ledsen om man säger stygga saker om påhittade figurer.

Alltså, hur tusan hamnade vi här? Det är inte ens svart eller vitt, snarare svart eller ännu svartare. Dum och dummare.

Samtidigt menar många att maskiner och datorer är på väg att ta över våra jobb. Jag kan bara säga: “snälla maskiner och robotar, ta över världen så fort som möjligt!” Våra arma, begränsade hjärnor klarar uppenbarligen inte av att hantera en global, öppen värld med fri och blixtsnabb kommunikation.

Ja, så kan det kännas ibland. Sedan läser jag det här och blir lite mer optimist igen.

Ledig dag idag? Varför inte titta på presentationen nedan om “exponentiella organisationer”?

Vad menas med det? Jo, det är en typ av organisation som växer oerhört snabbt, 10x eller t.o.m. 100x om året.

Två exempel:
1. AirBnb. Startup-företaget som hjälper människor hyra ut rum, hus och lägenheter ungefär som ett hotell. På kort tid (startade augusti 2008) har de vuxit till att erbjuda fler rum än världens största hotellkedjor.

2. Uber. Startades mars 2009. Har omdefinierat vad det innebär att åka taxi – eller vara en taxichaufför. Här är en inblick i deras siffror för 2014. De närmar sig $10 miljarder i omsättning. Sa jag att de startade 2009?

Varför ska du förstå detta? Oavsett vilken bransch du arbetar i kommer du att påverkas av den här typen av organisationer. Den här bloggen handlar om den “accelerande ekonomin” och den här typen av företag är den konkreta implementationen av just detta. De ligger på kanten till framtiden. (Vill du se en av mina presentationer om samma ämne finns en om startupföretag och vad du kan lära av dem. Och, ja, jag jobbar ju numera med just det här i Startup Studio Malmö.)

Tesla_Motors_Model_S_base

Älskar att se framtiden rulla ut framför ögonen. Oftast är det en entreprenör som sitter i förarsätet. Särskilt tydligt blir detta när det gäller Elon Musk, VD och grundare av bl.a. Tesla Motors. Deras nya bil (eller snarare, en Tesla med deras senaste mjukvaru-uppdatering) kan köra sträckan Malmö-Stockholm utan förare (!) och utan att det kostar något i varken el eller bensin.

Att den sedan gör 0-100 km/h på 3,4 sekunder är ju bara en bonus.

Låt oss fundera över detta en liten stund.

Den har alltså “autopilot” så den kan köra på motorväg utan förare och det finns “supercharger stations” längs vägen som det är gratis att ladda bilen i.

Tyvärr begränsas hastigheten av att vägarna juridiskt är anpassade för mänskliga förare, annars hade Malmö-Stockholm kunnat köras på strax över 2,5 timmar inklusive 20 minuters laddning.

För dyrt att köpa en Tesla? Jo, den kostar runt miljonen men tekniken kommer att finnas i standardbilar inom något år. Och som sagt: laddning på vissa stationer ingår i priset. För mig och de allra flesta är drivmedlet en av de största utgiftsposterna för en bil.

Inget hindrar heller någon från att köpa ett par stycken bilar och hyra ut som taxi över dagen eller så. Då kanske en dag med en Tesla inte behöver kosta mer än en flyg- eller tågbiljett särskilt om du delar den med flera.

Om den kostar 5000 kr/dag att hyra och den går att hyra ut 300 dagar/år skulle man dra in 1,5 miljoner/året på bilen – mer än den kostar att köpa. Åker man då 5 pers i bilen blir det en tusenlapp per person för en resa med egen självkörande bil Malmö-Stockholm – inklusive taxi hela dagen. Någon på taxi 2.0-bolaget Uber lär sitta och räkna på det där.

Med högre maxhastighet för självkörande bilar på motorvägarna (en rent juridisk förändring) börjar det bli ekonomiskt försvarbart att t.ex. köpa ett hus i Nyköping (ca 1 timme från Stockholm med dagens bilar – tiden kan halveras med ökad maxhastighet) för 2 miljoner tillsammans med en Tesla för 1 miljon istället för en villa i Bromma för 6 miljoner och dagspendla. Man kan ju arbeta när man blir körd av bilen. Storstadens “upptagningsområde” för boende blir alltså markant större med självkörande bilar.

Tåg- bil- och flygtrafik är stor och dyr infrastruktur som kräver långsiktiga beslut. Men till hur stor del tänker beslutsfattarna på teknikens nya möjligheter när de allokerar sina resurser eller stänger ned flygplatser? Något att fundera på när du körblir körd i din Tesla.

negativpositiv

Jaha, valår igen. Tiden går snabbt. Det var inte så länge sedan jag skrev om alternativa valaffischer inför valet 2010.

Vem som än sitter i regeringen efter valet kommer att få en tuff resa. Någon majoritetsregering verkar vi inte få, såvida inte några blocköverskridande nya konstellationer blir verklighet. Samtidigt är omvärlden stökigare än på länge och bostadsbubblan fortsätter att växa för att nämna några utmaningar de kommande fyra åren.

Vi har haft det bra i Sverige ganska länge nu. Kanske är det därför politiken i det är valet handlar så mycket om hjärta istället för hjärna. Tyvärr leder detta snabbt fram till ett vi-och-dom-tänkande, även om intentionen är god. Varför blir det så? Låt oss ta ett steg tillbaka och fundera en liten stund över begreppet positiva och negativa rättigheter.

negativpositiv

En negativ rättighet innebär att du slipper utsättas för en handling från en annan person eller grupp. Det är rätten att inte bli utsatt för våld, att inte få sin personliga integritet kränkt eller att slippa få sin egendom konfiskerad. Det kan också vara rätten att röra sig fritt över gränser eller rätten att ingå äktenskap med vem man vill.

En positiv rättighet, å andra sidan, är rätten att få något tilldelat till sig från annan person eller grupp. Rätten till fri skola eller vård är två exempel. Eller för den delen tryggheten det kan innebära att leva i ett totalt övervakningssamhälle, där alla givit upp sin privata sfär (en negativ rättighet) för att skydda varandra.

Här inser man direkt att det finns en konflikt mellan den negativa rättigheten att t.ex. slippa få sin egendom konfiskerad och den positiva rättigheten att få sin skolgång betald av någon annan (som ju då får sin negativa rättighet kränkt). Länge har den politiska debatten handlat om balansen mellan dessa två.

Vad som är extra tydligt i detta val är nästa nivå, då den positiva rättigheten dessutom kopplas till vilken del av befolkningen du tillhör. Vissa drar skärsnittet vid social grupp, ras eller härkomst, andra vid kön. Gemensamt är att man vill ställa olika grupper i samhället mot varandra i en “bra” och en “dålig” grupp och omfördela resurser/rättigheter från den ena till den andra. Kvotering, stängda gränser, extra skatter beroende på vilket kön du har och nationalism är alla exempel på detta,

Detta är en mycket olycklig utveckling. Förutom att det ökar motsättningarna i samhället, genom att hetsa olika grupper mot varandra, så innebär det en mycket stark kränkning av de negativa rättigheterna för individen. Vi behöver faktiskt inte “gott” eller “ont” i politiken, då glömmer vi snabbt demokratins grundidé: alla människors lika värde och varje människas okränkbarhet.

Mycket dumt får man läsa på internet. Bland det dummaste är folk som skriver “varför bryr du dig om att staten övervakar allt du gör, du skriver ju ändå så mycket på Facebook?”.

Tänkte på detta när jag röstade i söndags. Jag fick gå in bakom ett bås för att lägga ned röstlappen i kuvertet. Denna lilla manöver fyller en mycket viktig funktion i det demokratiska samhället. En röst ska vara anonym. Det ska inte gå att se vem som röstat på vad. Anledningen är viktig: jag ska inte kunna påverkas av rädsla för påföljder om jag röstar “fel”. Utan denna anonymitet fungerar inte demokratin.

Däremot postade jag ju helt frivilligt vad jag hade röstat på, på Facebook.

Nu verkar det alltså finnas ganska många människor som inte förstår skillnaden mellan att anonymt kunna rösta och att FRIVILLIGT berätta vad man röstar på.

Kanske inte så konstigt att Piratpartiet tappade sina mandat, trots allt.

Dumokrati verkar råda.

framtidens-foretagarpolitik

En dag som den här (1:e maj 2014) passar Framtidstanken på att bjuda in en gästskribent. Christian Rudolf, bloggar på disruptive om Företagande och internet. I denna artikel uttrycker Christian sin frustration över att politik handlar om hur det ser ut, inte vad som är bra för oss alla.

Svensk Företagarpolitik-Nuläge!

28 miljarder SEK, minst, är Svenska statens stöd till Sveriges företag. Då har man inte räknat in de statliga riskkapitalsatsningarna som tex Innovationsbron. Deras samlade tillgångar är +15 miljarder SEK

För att sätta siffrorna i relation till något, kan vi jämföra med statens budget(alltså ej kommuner och landsting) och för 2014 är den knappt 900 miljarder SEK. Svensk företagarpolitik motsvarar alltså 3-4% av statens budget, beroende på hur du räknar. Utgiften motsvarar nästan hela försvarsbudgeten, eller kostnaden för Sveriges hela rättsväsende(domstolar+polis)

Det är stora mängder pengar som läggs på företagarpolitik. Att det finns avkastning på budgeten till polis och rättsväsende, är det nog ingen som betvivlar men vad är avkastningen på statens investeringar i svensk företags & entreprenörspolitik? Det är dessutom så, att staten tar in dessa pengar via skatt så det räcker inte att pengarna har avkastning. De måste ha bättre avkastning än vad de förra ägarna klarar av att generera.

Lägger man lite tid på att leta efter information kring avkastningen för svensk företagarpolitik, finns det knappt någon information att finna. Man verkar inte ens bedriva forskning på vad som ger effekt inom tex innovation i den mån man hittar information, förstärks ens tvvivel över ekonomin inom företagarpolitiken, då avkastningen inte räcka för att motivera skatterna som läggs på den. Mitt personliga lackmustest är, om nu företagarpolitiken är så bra och ger sådan avkastning, varför inte bara satsa mer?

Så vad skall man göra?
Om staten vore en bra företagare, skulle de privata företagen trängas ut men så är det inte. Den ekonomiska nivån på företagarpolitiken beror såklart på politikers behov av att visa handlingskraft, på områden där de inte har någon som helst koll, företagande. Pengarna ut ur systemet kan också vara ett resultat av att företagen själva trycker på, för de tycker såklart, gratis pengar är bra. Den företagarpolitik vi har idag, är ur ett ekonomiskt perspektiv en dålig affär för vårt gemensamma samhälle, även om vissa företag, i systemet, tjänar på det.

Det en stat kan göra bra, är att vara en katalysator för mer pengar. Det är tex ingen som betvivlar att aktiebolagstiftning, lagen om skuldebrev och många andra ramverk som hanterar företagande i vårt samhälle är en bra grej och att de har massiv avkastning, sett ur ett samhällsperspektiv.

Så hur är staten denna katalysator inom företagande?

Entreprenörskap & företagande handlar om smärta, kunders smärta. När du som företagare kan minska kunden smärta eller ta bort den, billigare än konkurrerande lösningar, har du ett existensberättigande på marknaden. Ur ett samhällsperspektiv har du också ett existensberättigande. Dina handlingar gör ju att det blir mer gemensamma resurser över. I vardagligt tal, kallat tillväxt.

Det finns en del av ekonomin, som har mer svårt att hantera sin smärta än genomsnittet. Den delen kallas offentlig sektor. Det är inte kritik mot offentligt sektor. Det är generellt svårare att effektivisera och höja kvalitetsnivån i tjänsterelaterade sektorer och offentlig sektor, är primärt tjänster. Att man inte heller är kundstyrd, utan budgetstyrd, gör inte uppgiften lättare.

Med hjälp av Tävlingar kan Entreprenörerna dämpa smärtan i Offentlig sektor

Offentlig sektor omsätter ca 1900 miljarder SEK och det finns stora mängder problem som inte blir lösta eller löses ineffektivt Låt en myndighet samla in alla dessa smärtor. Lägg miljardbelopp på att hitta dem, dokumentera och kvantifiera dem. Att hitta 10000 smärtpunkter är ingen svårighet, bara ett tidsproblem

Därefter utlyser man tävlingar för varje problem med en stor summa pengar som pris. Priset skall vara tillräckligt stor för att vara en bra grundplåt i företagets finansiering vid vinst. Företagen får tävla med att ta fram skarpa lösningar och det står dem fritt att välja vilken lösning de vill, det kan vara patent, teknik, processer eller vad som nu passar problemet. Låt de tävlande företagen stå för all utveckling till en fungerande problemlösning.

Varför skulle företagen lägga pengar på detta om de inte är säkra på att vinna?

Att identifiera rätt smärta hos kunder, kan vara en lång och kostsam process. Här får man smärtan serverad på silverfat och kan omgående fokusera på att lösa problemet. Det är också lätt att finansiera utvecklingen av lösningen inom ett sådant här ramverk. En Riskkapitalist kan lätt motivera sig att finansiera 10-20 projekt med tillräckligt med pengar för att få fram en prototyplösning. Fullt medvetna om att kanske bara 1-2 av dessa vinner och därmed får grundplåten och blir ett företag som tagit ett steg. I de projekten som riskkapitalisten finansiert som ej når vinst, där tar man tar de förlusterna för man har ett portföljperspektiv på sina investeringar. Hur en enskild investering går, är oviktigt, det är hur hela portföljen mår, som är viktigt.

Nu är staten katalysator av entreprenörskap

Man bygger fungerande lösningar som är bekräftade då de fått sin första kund. Vinnaren har dessutom fått första grundplåten finansiering till sitt företag och kan börja fokusera på att effektivisera problemlösningen och hitta fler kunder. Staten har visserligen fått betala ut en prissumma men samtidigt har denna prissumma också genererat investeringar från riskkapitalister och gett entreprernör ett incitament att lägga obetald tid, för att få fram lösningar på problemen. Utöver detta lär man få se en högre effektiviseringstakt i offentlig sektor, något som är till gagn för oss alla.

Frågan du bör ställa dig är varför staten inte klarar av att bygga sådana här enkla system när man tror att staten och dess politiker tror skapar ROI på 28 miljarder SEK i företagarpolitik?

 

 

 

 

Jag är och förblir framtidsoptimist.

Det finns dock en klippkant som hela vårt moderna samhälle ständigt springer bredvid. 5 dagar utan fungerande mattillförsel och Mad Max-scenariot är verklighet.

Vi har kanske varit nära klippkanten några gånger. Det sägs att USA var några timmar från att 1 biljard (trillion) dollar försvunnit ur landet när Lehmans kraschade. Tillräckligt mycket och tillräckligt snabbt för att t.o.m. en ekonomi av USAs storlek hade tagit enorm skada.

Folk hade inte kunnat ta ut pengar i bankomaterna. Kreditkort hade slutat fungera. På några få dagar hade hela ekonomin och samhället fallit samman. Folk hade snabbt gått från att vara oroliga över sitt jobb till att bli oroliga för att få mat och vatten. Upplopp. Stölder. Kaos.

Kollaps.

Men vi klarade oss. När vi tittar tillbaka på tillväxtkurvan över de här åren kommer det att synas ett litet hack, precis som det syns för åren 1929 och framåt (eller tidigt 90-tal för Sverige). Men den långsiktiga trenden kommer inte att brytas. Vi kommer att fortsätta leva längre och friskare, vi kommer att göra vår energiförsörjning grönare och vi kommer att göra våra jobb mer meningsfulla och roligare – precis som vi gjort under hela 1900-talet.

Vi måste bara hålla oss borta från klippkanten.

Stay. Away. From. The edge. Gör vi det så klarar vi oss och den ljusnande framtid är vår.