Denna krönika ursprungligen publicerad 2003-04-02 på Popido.com Mobiltelefonen förändrade telefonen, från att ha varit knuten till en plats till att vara knuten till en person. Detta ökade precisionen i vårt sociala umgänge. Konsekvensen har blivit ett upplösande av tidigare strukturer, t.ex. har vi blivit mindre beroende av klockan då vi inte har samma krav på oss att befinna oss på en viss plats vid ett visst tillfälle. TVn är nu på väg att genomgå en liknande förvandling.

Hittills har vi varit tvungna att anpassa våra liv till TVns klockslag. Nyheterna visas 19:30, långfilm (som någon annan valt ut åt dig) visas 21:00 och talkshowen börjar 23:00. Anpassa dig eller missa programmet. Valfriheten har bestått i ytterligare ett par kanaler, alla med samma begränsningar. Detta håller äntligen på att förändras.

TVn har varit en enorm framgång som förändrade hela vårt samhälle. Man kan börja med att fråga sig exakt vad en TV egentligen är för att på sätt finna dess dragningskraft. Det varierar något beroende på från vilken vinkel man väljer att betrakta fenomenet. En TV kan t.ex. vara:

1. En arkitektur för samtidig distribution av ljud och rörliga bilder till många mottagare.
2. En gigantisk hårddisk.
3. En intrycks- och upplevelsebläddrare.
4. En social konstruktion.

Låt oss ta dessa punkter i ordning. För det första har TVn (än så länge) stora fördelar vid sändning till många mottagare samtidigt t.ex. vid extremt stora evenemang, nyhetsrapporteringar eller liknande. Det är dock relativt få tillfällen som kräver realtidsbevakning av en stor grupp människor samtidigt. Se även artikeln om Vertikal Media för exempel där TVn faller platt vid realtidssändningar.

TVn är också en slags lagringsmedium, hur konstigt det än kan låta. Vid varje tidpunkt sänder mina TV-kanaler ut program som jag ska konsumera genom att titta på. Ju fler kanaler, desto fler saker att titta på och att välja mellan. Det är dock upp till kabelbolagen att göra urvalet av program som sänds samt att välja när de ska sändas. Motsatsen skulle vara om jag hemma på min hårddisk hade lagrat alla TV-program som någonsin producerats och själv hade kunnat välja exakt när jag hade velat se varje program. Detta skulle kräva enorma mängder lagringsutrymme så därför låter jag tills vidare (priset för lagringsutrymme sjunker ständigt, år 2007 borde en 4TB hårddisk kosta ca 2000 kronor) kabelbolagen fungera som mitt lagringsmedium. Tyvärr förlorar jag då friheten att välja tidpunkt för konsumtionen, men sånt är livet. DVD-utgivningar av TV-program har blivit populära just för valfriheten de skänker.

TVn är ett upplevelsemedium också. TV + fjärrkontrollen + TV-soffan utgör en stark kombination som enkelt slår ut t.ex. datorn vid sitt skrivbord för upplevelsekonsumtion av den medel-aktiva varianten som kräver sådär precis lagom mycket hjärncellsaktivitet för att man ska uppskatta det efter en hård arbetsdag (framför datorn). Det är enkelt och snabbt (inga nedladdningstider) att byta kanal när stimulansnivån sjunkit p.g.a. ett tråkigt TV-program. TV-soffan är skön och bekväm och fungerar ypperligt för chipskonsumtion. Från min TV-soffa får jag underhållning, intellektuell och emotionell stimulans och avkoppling.

TV-programmen fungerar också som socialt klister. Om min sociala umgängeskrets följer en viss dokusåpa eller fotbollsmatch så är chansen hög att jag också vill titta. Man vill ju inte känna sig utanför gruppen. TV-programmen är något man diskuterar vid fikarasterna på jobbet eller i rökrutan på högstadiet. Detta var förvisso tydligare förr, då vi bara hade 2 TV-kanaler i landet, men å andra sidan har subkulturerna vuxit sig starkare idag. Programmen har blivit smalare och tillhör man målgruppen finns det ett socialt tryck på en att titta. Alla andra gör det ju.

Som synes har TV-mediet flera starka fördelar, men även en del nackdelar. Det har länge talats om att internet via bredband ska kunna konkurrera med TVn, men det kommer det inte att kunna göra förrän bredbandets nackdelar övervinner TVns. Än så länge vinner bredbands-TV bara på punkt nummer 2 ovan. Knappast skäl nog att slänga ut widescreen-TVn och digital-TV-boxen.

Men till skillnad från TV-tekniken, som inte utvecklats nämnvärt de senaste 50 åren, så sker utvecklingen inom internet med ett rasande tempo. Trots att de senaste åren dominerats av nattsvart mörker för IT-branschen så går faktiskt utvecklingen vidare. Fler och fler skaffar sig bredband hemma, tekniken blir allt billigare och ger högre kapacitet. Förr eller senare kommer internet att bräcka TVn på alla fyra punkter ovan, det är inte en fråga om om utan när.

DÃ¥ detta sker har man som konsument fÃ¥tt en oslagbar valfrihet som 200 digital-TV-kanaler inte kommer i närheten av. Istället för att behöva anpassa vÃ¥ra TV-tider till kabelbolagens sändningstider kan vi själva välja när vi ska titta och pÃ¥ vad vi ska titta pÃ¥. Själva begreppet “kanal” blir irrelevant. Man väljer och tittar pÃ¥ program, inte kanaler. Detta är ett paradigmskifte som kommer att skaka om hela branschen. Digital-TV är i jämförelsen som att skaffa moderna gummidäck pÃ¥ en hästdroska istället för att köpa en bil.

Ur den synvinkeln kan man fundera över det kloka i att satsa nationellt på ett digital-TV-nät. År 2007 ska det svenska analoga TV-nätet stängas ned. Det innebär att alla som vill titta på TV måste införskaffa en digital-TV-box. Det vore vansinne att inte ta tillfället i akt och också erbjuda internetkoppling i boxen. För inte vill vi köra omkring i hästdroskor när resten av världen skaffar bilar.

One Thought on “Digital-TV? Stäng av!

  1. Pingback: Televisionen är död, länge leve televisionen! « Skiften

Post Navigation