Via Marginal Revolution fann jag en fascinerande text om den f.d. borgmästaren i Bogotá: Antanas Mockus.

Som borgmästare i vad som var en kaotisk stad pÃ¥ gränsen till sammanbrott var Mockus sÃ¥ fjärran frÃ¥n en svensk politiker det gÃ¥r att komma. Bl.a. lät han sy upp en superman-kostym för att visa att han, eh… menade allvar med att städa upp i staden. Han genomförde en rad sociala experiment under sin tid som borgmästare. Ett av dessa var ett frivilligt utegÃ¥ngsförbud för stadens män sÃ¥ att kvinnorna fick staden för sig själva under en natt. Ett annat var när han släppte ut 420 mimare pÃ¥ stadens gator som härmade folk som betedde sig illa i trafiken. Han införde en frivillig skatt pÃ¥ 10% som inte mindre än 63000 människor betalade. För att förhindra olyckor i trafiken lät han rita en stjärna i asfalten pÃ¥ varje ställe en människa dött i en trafikolycka – antalet döda per Ã¥r sjönk frÃ¥n 1300 till 600. Han fick människor att protestera mot vÃ¥ld och övergrepp genom att rita ansiktet pÃ¥ människor som utsatt dem för vÃ¥ld pÃ¥ en ballong de sedan stack hÃ¥l pÃ¥ sÃ¥ den smällde. 50000 ballonger ritades och smälldes.

Det finns fler exempel i artikeln. Syftet med experimenten var att få människors tankemönster att förändras, helst helt utan att införa nya regler och förbud.

Man kan såklart fråga sig om experiment som dessa motiverar utgifter från den offentliga kassan, men det beror helt på vad man anser kassan ska användas till. Mockus experiment ifrågasätter den förutfattade mening man har om politikers roll, skatter och samhällets ansvar. Vissa anser att politikens roll är att omfördela resurser. På många sätt känns Mockus politik som en fräschare och mer modern variant, som mer handlar om att införa grundläggande värderingar, principer, socialt kapital och tankesätt i samhället än att försöka omfördela folks ihoptjänade kronor och ören dit någon politiker tror de passar bäst.

Jag antar man kan sammanfatta skillnaden i tankesätt pÃ¥ följande vis. En svensk politiker tänker “hur ska jag fÃ¥ in mer skattepengar sÃ¥ att de fattiga kan fÃ¥ det bättre?”. En Mockus-politiker tänker “hur kan jag fÃ¥ människor att inse att de mÃ¥ste hjälpa fattiga?”. MÃ¥let är detsamma men metoderna totalt motsatta.

I Latinamerika talar man om “anti-politiker”. Nu siktar Mockus pÃ¥ presidentposten. Ska han bli Colombias förste anti-president?

Comments are closed.

Post Navigation