Man får en bisarr känsla i maggropen av att läsa nyheterna om asteroidhot mot Jorden 2029 och sedan den fruktansvärda jordbävningskatastrofen i Sydostasien dagen efter man såg specialeffekterna i Day after Tomorrow. Addera till detta skrämmande förutsägelser från WHO om den kommande pandemin av fågelinfluensa med estimerade dödssiffror på mellan 2 och 50 miljoner världen runt.

Så, är det tack och adjö för mänskligheten, naturen betalar tillbaka, slutet är nära, nu eller? Nej, det tror jag knappast. Tvärtom påminns man i dagar som dessa extra mycket om hur viktigt det är att utvecklingen får fortsätta i sitt accelererande tempo.

Asteroidhotet har vi ännu ingen lösning på, men det är ett tecken i sig att vi redan 25 år innan asteroiden passerar kan avgöra om den utgör någon fara eller ej. Här måste forskas mer, både på asteroidspaning och på möjliga sätt att möta hotet.

Katastrofen i Sydostasien hade kunnat göras betydligt mindre allvarlig om de varningssystem som finns hade använts och det dessutom hade funnits en infrastruktur i de drabbade länderna som hade varnat befolkningen. Det tog ganska lång tid efter själva jordbävningen och att den efterföljande vågen nådde land. När man läser rapporterna från området verkar det som att det hade räckt att människor flyttat sig ett par hundra meter upp på land för att de skulle undkomma vattnet. Nu har 20000 människor, enligt de senaste siffrorna, dött p.g.a. att varningen inte kom.

Liknande varningssystem kan bli det bästa motmedlet mot fågelinfluensan. Minns hur munskydden hastigt spred sig tillsammans med SARS-viruset för ett tag sedan. Det utvecklades t.o.m. snabbt ett mode inom munskydd, med olika färger och mönster. Det skulle inte förvåna mig om liknande kan ske igen. Om hotet är tillräckligt stort kan människan säkert klä sig i en snyggt designad hermetiskt tillsluten plastpåse. Samtidigt kan det vara tröstande att veta att tiden för att utföra en diagnos sjunkit kraftigt till 30 minuter.

Den dystopiskt lagde ser kriser som dessa som början på slutet för mänskligheten. En mer optimistisk syn är att globala kriser är ett effektivt sätt att påminna oss människor om att det bästa för alla är om vi samarbetar över de gamla stelbenta nationsgränserna och låter forskning och utveckling leda oss in i framtiden.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Post Navigation