Att kunna skapa artificiellt liv är en förmåga mänskligheten tagit sig ett steg närmare tack vare ett team av forskare i New York. Celler som bygger proteiner har skapats från aminosyror, vilket gör dem till små proteinfabriker helt skapade artificiellt. Framsteget är ett bra exempel på hur närliggande bio- och nanotekniken är varandra. Vi är nere och manipulerar livets allra minsta byggstenar.

I artikeln nämns framställning av insulin som ett möjligt användningsområde, men i förlängningen kan celler som de här användas för att odla fram betydligt mer än så.

Aftonbladet rapporterar om en lågpriskedja i Tyskland som ska erbjuda billiga injektioner av anti-rynkmedlet Botox. Intressant hur skönhetsoperationer blir till vardagshandelsvaror. Ett tydligt tecken på en av de tre megatrenderna, individualiseringen. När våra materiella behov är uppnådda vill vi försköna oss och bli vackrare än våra medmänniskor.

Jag har länge trott det borde finnas en ganska stor tröskel för ny teknik att ta sig över innan människor tillåter en operationsnål att tränga in under huden, men jag kan ha haft fel. Kombinera detta med en annan nyhet från veckan, om hur två patienter lyckats kontrollera en dator med tankekraft. Liknande genombrott skedde i somras.

Nu är det förvisso ett stort steg från att få en Botox-spruta i överläppen och att få en del av hjärnan bortskuren och ersatt av en elektrod, men den sistnämnda tekniken kommer att förfinas och förbättras. Blir det någon gång i framtiden implantat till hjärnan vi köper hos de tyska lågprisvaruhusen?

Nyss hemkommen efter att ha lyssnat på Johan Norberg i cirka 2 timmar. Han pratade om kapitalismen, globaliseringen och den välståndsexplosion som följer i dess spår. Det mest förvånande med det han säger är egentligen hur kontroversiellt det är, särskilt i Sverige. Det fanns folk i publiken som skakade av ilsken upphetsning när han pratade om vietnameser som fått råd att köpa mopeder och sätta sina barn i skolan efter att ha jobbat på en Nike-fabrik.

Han fick också tillfälle att ge sin syn på det mesta, t.ex. Irak-kriget och Waxholm-byggare. Irakkriget var han i grunden positiv till men kritisk mot hur det skötts av USA. Det enda jag kan tycka han borde ha nämnt är det ansvar som ligger på resten av världen när man inte gör någonting för att hjälpa irakierna och USA bygga upp Irak igen. Man överlämnar helt åt amerikanerna att ta alla smällar, vilket naturligtvis gör deras närvaro extra svår. Detta är ett mycket stort svek mot Irak från världssamfundet. Man kan kritisera USA för sättet de störtade Saddam Hussein på, men när krutröken lagt sig måste man kunna ta sig samman och hjälpa till i återuppbyggandet med full kraft.

Ska försöka hinna med Norbergs besök i Lund i morgon ocksÃ¥. DÃ¥ är ämnet “government influence on the intellectual climate”.

Hur man tolkar världen beror på ens erfarenhet av den. Olika människor i olika generationer tolkar omvärlden annorlunda.

Jag är själv relativt ung, född på 70-talet. Som liten drömde jag mardrömmar om kärnvapen. Som tonåring såg jag hur Sovjet-imperiet föll. Skolans geografiböcker var ständigt föråldrade. Jag fick kabel-TV och senare internet. Murbruket som byggde den gamla nationalstaten, i form av statliga TV-kanaler och radio, löstes upp.

Jag är också ett barn av Moores lag och Commodore 64. För mig är det självklart att nästa års modell är dubbelt så snabb, effektiv och billig som årets. Jag konsumerar media i MTV-tempo, gärna 2-3 kanaler samtidigt. Mitt hem är möblerat med billiga mode-möbler för att kunna vara ersättningsbara och utbytbara. Jag byter tämligen ofta arbetsplats för att undvika att hamna i ett arbete som inte ger mig tillräcklig stimulans. Jag har medverkat i starten av 4 företag. När jag var 23 var jag IT-miljonär. När jag var 24 var jag millimeter från personlig konkurs (utan att spendera en krona ska tilläggas). Varje dag läser jag om nya tekniska landvinningar, nya möjligheter.

För mig är förändring och framsteg det mest naturliga som finns. Det är dock lätt att glömma att alla inte ser på världen på det viset. Många blickar bakåt istället för framåt. Man föredrar oförändringens förädiska lugn. På så sätt missar man inte bara allt fantastiskt som händer, man riskerar också ställa sig i vägen för viktiga reformer och förändringsprocesser.

Jag tror mig se en tydlig skiljelinje i perspektiv. Under 1900-talet användes maskinen som förklaringsmodell för det mesta, däribland människokroppen, hjärnan och samhället. Nu har ett skifte skett och man använder hellre det biologiska nätverket som föregångsmodell. Myrstacken är en favoritmetafor, så även hjärnan och dess neuroner.

För människor uppvuxna med maskinen som förebild är t.ex. nationalstaten en välfärdsmaskin. Man bör inte förändra någonting, ty man vet inte med säkerhet vad som komma skall. En maskin kan inte växa eller förändras, möjligen kan man ändra någon parameter här eller där, men maskinen måste rulla vidare. Den ska bara gå och gå och repetera sin uppgift i oändlighet. För det biologiska nätverket är förändringen däremot vardag. Det måste ständigt anpassa sig till nya förutsättningar. Växa, krympa, anpassa sig. Skillnaden mot maskinen är markant.

Det gäller för båda sidor att förstå varandras världsbilder. På så sätt minimeras friktionen och dyrbar tid kan undvikas att gå till spillo. Det tjänar alla på.

Banne mig om inte hösten 2004 kommer att gå till historien som tidpunkten då globaliseringen verkligen nådde Sverige.

Visst har vi tidigare sett arbetsuppgifter försvinna och utföras på annan plats i världen, billigare och bättre än vad vi själva klarat av, men i och med det lettiska byggföretaget L&P Baltic lyckades få genom sin offert för ombyggnad av en skola i Vaxholm i konkurrens med andra leverantörer, så sker skiftet på hemmaplan. Mitt framför ögonen på svenska byggarbetare kan nu lettiska snickare och målare jobba till lägre pris än svenska dito. Visst måste det smärta lite extra mycket när konkurrensen blir så påträngande att den sker i ens egna kvarter.

Mindre lär det dock smärta i de skattebetalares plånböcker som betalar för bygget. Nu kan man lägga pengarna på annat. Kanske på en skattesänkning så att invånarna i Vaxholm kan utnyttja ROT-avdraget för att bygga om sina badrum eller lägga nytt tak.

Heminredning är på modet och det finns mycket att bygga i Sverige. Garanterat tillräckligt för att även svenska byggnadsarbetare ska få att göra. Åtminstone om man ger vanliga människor råd att betala för det.

Det diskuteras DNA-registrering av alla svenskar och på Europa-nivå pratar man om att tvinga internetoperatörer att lagra all trafik som transporteras via nätet. Självklart dyker referenser till George Orwell och 1984 upp i debatten. Ibland hörs också krav på att tekniken bör stoppas.

Flera frågor dyker upp, men om man skrapar på ytan så handlar de inte om tekniken i sig. Snarare är frågan om våra gamla maktstrukturer klarar av att hantera möjligheterna och förändringarna som sker tack vare den tekniska utvecklingen. Det är om gamla institutioner som nationalstaten och polisen är anpassade till hur moderna, globaliserade, digitaliserade och urbana samhällen fungerar.

Det finns en klar risk för att vår rädsla att bli övervakade av de som utgör sig för att beskydda oss förhindrar positiva effekter av den tekniska utvecklingen. Ett DNA-register, t.ex., skulle kunna vara mycket värdefullt för forskningen inom en rad sjukdomar. Då gäller det att komma ihåg att det är inte tekniken i sig som oroar oss utan att myndigheter och överheter ska få ett informationsövertag jämt emot oss. Att vi ska bli övervakade och registrerade.

Frågan man ska ställa sig bör alltså vara: är det egentligen myndigheterna eller tekniken vi är rädda för?

Mina goda vänner på Attach Information har börjat blogga. Ett av inläggen handlar om reklam

TV-reklamen i form av 30 sekunders reklamspottar är utdöende. Istället blir reklamen inbäddad i själva programmen. Inredningsprogram ska få dig att köpa möbler och målarfärg. Matlagningsprogram ska få dig att köpa råvaror, en ny servis och böcker. Plastikkirurgin har sina egna små reality shows. Listan kan göras lång.

Även inom film och musik blir symbiosen starkare. Tom Hanks-filmen Cast Away med övertydlig sponsring från ett transportföretag brukar nämnas i sammanhanget. År 2003 hade 43 av de 111 låtar som låg på Billboard-listan ett varumärke med i texten: http://www.lucjam.com/brand03.html

Vad som händer är att reklambudskapet och ‘reklambäraren’ växer ihop till ett. PÃ¥ sÃ¥ vis blir reklamen lika osynligt synlig som den tomma reklampelaren. Den blir inte lika övertydlig, men samtidigt blir den betydligt mer heltäckande och genomträngande.