De kommer från utlandet och kräver bidrag

Dagens nyhetssvep leder till en artikel i Expressen som säger en hel del om den svenska bidragsmentaliteten. Det handlar om NHL-proffs som blivit tillfälligt arbetslösa p.g.a. NHL-konflikten.

Först står det: “Och en arbetslös ishockeyspelare har samma lagliga rättigheter som alla andra. Det vill säga att gå till a-kassan.” Lite längre ned att “Hagbergh tror till och med att vissa elitspelare kan tvingas att ta ett vanligt jobb.” (Min emfas.)

Vänta nu här. Är det inte självklart att den som får a-kassa också måste söka jobb och ta de som erbjuds? Tydligen inte för vissa människor. Citaten visar hur man gärna lyfter fram rättigheterna, men man glömmer skyldigheterna.

Så ser det ut i ett land som dränkts av bidrag. Det finns inte längre någon mental koppling mellan prestation och ersättning. Man förväntar sig att staten ska skänka andras pengar till sig utan att man själv behöver lyfta ett finger. Med en sådan inställning blir det mycket svårt att konkurrera med uppkommande ekonomier och att hänga med i den accelererande förändring som pågår.

Det är extra beklagligt eftersom NHL-proffsen har det som efterfrågas i en föränderlig ekonomi: kändisskap, underhållningsvärde, idolpersonligheter. De skulle t.ex. kunna samla ihop sig i ett lag och spela uppvisningsmatcher mot elitserie-lagen, om de nu är i behov av pengar. Sådana tillställningar skulle ge intäktströmmar till klubbarna och skapa mycket arbete runt omkring själva spelet. Några sådana matcher lär vi dock inte få se om allihop går på a-kassa istället.

Sedan är det anmärkningsvärt i sig att välavlönade NHL-proffs inte har råd att vara utan arbete några månader. De borde nog läsa det här.