Polisen i Los Angeles har börjat använda mjukvara för ansiktsigenkänning i sina mobiltelefoner.

Mobile Identifier Facial Recognition System Successfully Deployed by LAPD to Improve Neighborhood Safety

The Mobile Identifier system consists of Neven Vision’s facial recognition software and a camera-enabled mobile device such as a PocketPC(TM) or a cell phone that law enforcement officers use to capture an image of a subject. The subject’s face is then compared to a database of known gang members, suspected criminals, missing persons etc., and the likely matches are flagged to the officer for final identity determination.

Städar lite bland gamla tidningar och hittar ett nummer av Mobile World från Januari 2001, en tidning om mobila prylar som mobiltelefoner och musikspelare. Ganska kul läsning som ger en fingervisning av hur mycket som hänt under denna oändliga tidsrymd på 4 år.

På omslaget till tidningen finns en Panasonic GD93 som på sin minimala svartvita skärm visar Yahoo!s WAP-sida.

WAP… Javisstja. Det var dÃ¥ det.

En annan produkt är mer intressant: Ricoh RDC-i700 är nÃ¥got sÃ¥ unikt som en digitalkamera som är byggd för att kunna skicka bilder via nätet. Kostnad: 15000 kronor och dÃ¥ behöver du dessutom ett Nokia-kort för 3500 kronor ocksÃ¥ om du vill kunna skicka bilderna som är pÃ¥ 3 megapixel. Dyrt är bara förnamnet. Trots det fÃ¥r man väl ändÃ¥ säga att det var en föregÃ¥ngsprodukt. Jag väntar fortfarande pÃ¥ en “riktig” digitalkamera med internetkoppling (eller bluetooth).

En annan produkt som byggt in digitalkamera är den finurliga lilla Intermec 6651 som är en handdator med tangentbord och Windows CE. Att mobiltelefonerna skulle ha digitalkamera inbyggt verkar däremot vara en fullständigt främmande tanke.

Man skriver om Intels första MP3-spelare med “hela 128 megabyte flashminne”. Priset var okänt men förväntades bli mycket högt p.g.a denna ofantliga minnesmängd. PÃ¥ annan plats i tidningen recenseras en bunt MiniDisc-spelare. Mp3-spelarna hade ännu inte slagit genom, fast man nämner en som har 32 MB minne. iPod:en är lÃ¥ngt borta.

Ingen av mobiltelefonerna i tidningen har färgskärm (Ericssons T68:a släpps exempelvis inte förrän i April 2002). GPRS är det hetaste sena (fast det fanns inga nätverk som stödde det). En artikel skriver om nystartade mobilportalen Halebop, som förväntas bli lönsamt under 2001.

Ett annat genombrott står Bluetooth för enligt en annan artikel. Standarden är klar och nu förväntas det dyka upp massor av produkter.

Sist i tidningen recenserar man nÃ¥gra svartvita EPOC-program (föregÃ¥ngaren till mobil-OS:et Symbian) och ägnar ett par sidor Ã¥t att lista WAP-sidor, bl.a. “Dagens andakt med Ulf Ekman”.

Det här var alltså fyra år sedan. Nog tusan har det hänt en hel del på mobilfronten.

Många är rädda för övervakningssamhället i form av exempelvis RFID-taggar i produkter vi köper. Med hjälp av dessa blir det enklare för företag att mäta våra inköpsvanor och kanske t.o.m. enkelt avgöra vilka produkter vi äger eller bär på vid ett visst tillfälle.

Vad man däremot inte tänker på så ofta är att möjligheten för konsumenterna att mäta producenterna också ökar markant. Ett exempel på detta är The Corporate Fallout Detector:

The device scans barcodes of goods, and makes a clicking noise based on the environmental or ethical record (selectable via the “sensitivity” switch) of the manufacturer. The more “click click” you hear, the worse are the ethics of the company.

Med RFID-teknik blir det enklare än någonsin att bygga in en sådan avkännare i exempelvis en mobiltelefon. Att vara en etisk konsument kräver inte mer energi än att trycka på en knapp. Detta kommer sannolikt förändra marknaden betydligt mer än vad kanske företagen som driver RFID-tekniken själva förstår.

En bok jag inte riktigt kan rekommendera är Thomas M. Georges’ Digital Soul. Den försöker anlägga ett slags filosofiskt perspektiv pÃ¥ människans förhÃ¥llande till de allt mer kapabla maskinerna, men lyckas inte ända fram. TvÃ¥ huvudteman löper genom boken: kan maskiner tänka som människor och kommer maskinerna att ta över efter människan och göra henne “onödig”. DÃ¥ det finns andra böcker som gör betydligt bättre genomgÃ¥ngar av de här frÃ¥gorna är det svÃ¥rt att rekommendera den här ganska tunna analysen. Läs t.ex. Hans Moravec, Raymond Kurzweil, Roger Penrose, Douglas Hofstadter eller Daniel Dennett istället.

Nicotine Reduces Brain-based Gender Differences

Significant differences in the brain activity of men and women practically disappear under the influence of nicotine.

Män och kvinnors hjärnor beter sig olika men rökning minskar skillnaderna. Kanske borde jämlikhetskämparna förespråka cigaretter åt alla?

Uppdaterat: på tal om skillnader mellan kvinnor och män, läsvärt debattinlägg på DN Debatt idag. Författat av Germund Hesslow, professor i neurofysiologi.

New Scientist Special Report on India Special

There’s a revolution afoot in India. Unlike any other developing nation, India is using brainpower rather than cheap physical labour or natural resources to leapfrog into the league of technologically advanced nations

New Scientist uppmärksammar Indien med ett flertal artiklar. Det är en viktig poäng de tar upp i skillnaden mellan Indien och Kina, som fokuserar mest på tillverkning och fysisk arbetskraft. Inte för att Kinas utveckling inom kunskapsindustrin stått stilla. Omsättningen inom IT har ökat med i genomsnitt 42% per år sedan 1998 och var 2003 uppe i $6.8miljarder. Detta är dock endast ungefär hälften av Indiens. Att man dessutom envisas med att censurera internet för medborgarna gör knappast lusten att investera i landet större för den som letar efter billiga programmerare.

Då är Indien mer öppet. Även om man reglerar utländska investeringar i fysiska industrier, så är de kunskapsintensiva marknaderna mer öppna. Detta är också en betydande skillnad mellan Kina och Indien. De är nästan varandras motsatser i detta avseende. Kina bygger bilar, Indien skriver mjukvara.

Indien är också de stora kontrasternas land:

It has the world’s 11th largest economy, yet it is home to more than a quarter of the world’s poorest people. It is the sixth largest emitter of carbon dioxide, yet hundreds of millions of its people have no steady electricity supply. It has more than 250 universities which catered last year for more than 3.2 million science students, yet 39 per cent of adult Indians cannot read or write.

Den otroliga tillväxten möblerar om i samhället. Unga, utbildade, framgångsrika och välbeställda människor som tjänar mångdubbelt mer än sina föräldrar leder till att gamla sociala värderingar börjar ifrågasättas. T.ex. har kvinnornas roll förändrats. Detta mönster känns igen från andra länder som gått från u-landsstatus till välbeställt i-land.

Många är rädda för konkurrensen med dessa giganter, men vi ska självklart välkomna att andra delar av världen lyfter sig ur fattigdom och elände. Det innebär såklart också en enorm möjlighet när så stora marknader öppnar upp sig, det får vi aldrig glömma.

Kan rekommendera ett besök på 20Q.net för att testa att låta en dator gissa vad du tänker på med den urgamla leken 20 frågor.

Ganska imponerande hur den kan gissa rätt trots att det egentligen bara är en databas med dynamiskt uppbyggbara frågor som lär sig av användarna. Kan tänka mig att tekniken bakom skulle kunna användas framgångsrikt som ett alternativ till sökmotorer på sajter, t.ex. om man letar efter en viss bok eller film man inte minns namnet på.

Dagens nyhetssvep leder till en artikel i Expressen som säger en hel del om den svenska bidragsmentaliteten. Det handlar om NHL-proffs som blivit tillfälligt arbetslösa p.g.a. NHL-konflikten.

Först stÃ¥r det: “Och en arbetslös ishockeyspelare har samma lagliga rättigheter som alla andra. Det vill säga att gÃ¥ till a-kassan.” Lite längre ned att “Hagbergh tror till och med att vissa elitspelare kan tvingas att ta ett vanligt jobb.” (Min emfas.)

Vänta nu här. Är det inte självklart att den som får a-kassa också måste söka jobb och ta de som erbjuds? Tydligen inte för vissa människor. Citaten visar hur man gärna lyfter fram rättigheterna, men man glömmer skyldigheterna.

Så ser det ut i ett land som dränkts av bidrag. Det finns inte längre någon mental koppling mellan prestation och ersättning. Man förväntar sig att staten ska skänka andras pengar till sig utan att man själv behöver lyfta ett finger. Med en sådan inställning blir det mycket svårt att konkurrera med uppkommande ekonomier och att hänga med i den accelererande förändring som pågår.

Det är extra beklagligt eftersom NHL-proffsen har det som efterfrågas i en föränderlig ekonomi: kändisskap, underhållningsvärde, idolpersonligheter. De skulle t.ex. kunna samla ihop sig i ett lag och spela uppvisningsmatcher mot elitserie-lagen, om de nu är i behov av pengar. Sådana tillställningar skulle ge intäktströmmar till klubbarna och skapa mycket arbete runt omkring själva spelet. Några sådana matcher lär vi dock inte få se om allihop går på a-kassa istället.

Sedan är det anmärkningsvärt i sig att välavlönade NHL-proffs inte har råd att vara utan arbete några månader. De borde nog läsa det här.