Carl Bildt har nu sällat sig till skaran av politiker som börjat blogga. Notervärt i sig, men det som får min uppmärksamhet är när han skriver:

Well, my intention wasn’t really to set up a blog, but rather to post a comment on one, but the technology took me to where blogs are set up, so I could just as well do it.

Här ser vi ett typiskt exempel på hur man utnyttjar long tail-effekten till fullo. Carl Bildt är knappast ensam om att tagit sitt första steg mot bloggningen på detta sätt. På så sätt vävs man in i bloggningen så fort man börjar engagera sig. Smittsamt.

En bra och mycket läsvärd introduktion till det stora landet i öster, särskilt om du har planer på att åka dit och investera $400 miljoner i fabriker. Denna bok ger den mänskliga berättelsen bakom siffran en ny fabrik var 26:e minut. Den följer en affärsman under 90-talets boom i Kina då han tampas med den kinesiska matkulturen (kokta haröron, någon?), det kommunistiska partiets inflytande, sina investerares krav på avkastning och konkurrerande lokala entreprenörers list och kunnande om spelreglerna i det kinesiska samhället. Rekommenderas!

Skriven av Tim Clissold.

Tittar pÃ¥ TV-magasinet Faktum. Det är ett pinsamt dÃ¥ligt program. Man försöker vara provocerande och ställa de svÃ¥ra frÃ¥gorna, men just nu har man spenderat säkert femton minuter om att “granska” hur musikjournalister kan pÃ¥verka försäljningen av skivor. Dessutom “avslöjar” man att musikjournalister kan ha ett personligt anslag i sina texter.

Wow, liksom. Brännheta grejer.

Vad som skulle vara så konstigt med detta kan vara svårt att begripa, men då ska man förstå kontexten som detta SVT-program befinner sig i. Det är i den ologiska public service-fällan man sitter. Då anses det vara fult och förbjudet att ha något som helst kommersiellt intresse. Dessutom sätter man journalistens objektivitet mycket högt (åtminstone i ord, mer sällan i handling).

Vi har alltså två konfliktytor här:

  • Det som sänds fÃ¥r inte ha kommersiella intressen. Det ska alltsÃ¥ helst inte gynna nÃ¥gon ekonomiskt.
  • En journalist ska vara objektiv och fÃ¥r inte bli pÃ¥verkad av den de skriver om.

Självklart gynnas dock en artist ekonomiskt som sänds i landstäckande TV. Genom att intala sig själva att så länge det är de som väljer så agerar man inte kommersiellt försöker public service-programmen komma över den logiska kullerbyttan.

Tänk så skönt det ska bli när all TV och radio sänds via nätet och vi inte längre begränsas av kanaler och frekvensband. Då slipper vi förhoppningsvis denna dubbelmoral.

Fast man kan ändå lyfta fram musikjournalisten som en föregångare. Med rocken som plattform var de bland de första som bröt sig ur den anonyma journalistikens objektiva ok och blev personliga. Nästan som bloggare.

Det började i lördags som en lätt kittling i halsen. Under kvällen började en lätt feber smyga sig på. En whiskey och några glas vin under lördagkvällen fick mig att må bättre, men på söndagen växte sig viruset starkare. Igår stannade jag hemma från jobb. Sov bort nästan hela dagen. Idag har jag hostat och snörvlat bland mina stackars arbetskamrater, men helt klart är jag på bättringsvägen.

Egentligen borde jag självklart ha stannat hemma även om jag var frisk nog att jobba.

Det finns fler än 200 förkylningsvirus och ett av dem har alltså under ett par dagar gjort sitt bästa för att använda min kropp som tillfällig hemvist och mina celler som reproduktionsapparat i jakten på ytterligare ett offer. Eller var (är) det ett influensavirus? Inte helt enkelt att avgöra.

Som en blog som blickar framåt måste man ju fråga: vi kan gräva en tunnel under Hallandsåsen, men vi kan inte bota en förkylning. Forskar man på ett botemedel mot förkylningar? Hur fungerar det?

En möjlig bot riktas in mot symptomen, snarare än viruset i sig. Det är kroppens reaktion på viruset som orsakar den onda halsen, rinnande näsan och hostningarna (som i sin tur sprider viruset).

Orsaken till att det är så svårt att bota är dels de 200 olika virusen, som skulle kräva vars sitt vaccin, men det är också en konsekvens av att förkylningen som sjukdom på ett sätt försvinner under radarn. Det är en mycket vanlig sjukdom som orsakar stora samhällskostnader, men symptomen är relativt milda och ett botemedel skulle mycket väl kunna ge värre biverkningar än förkylningen i sig.

Så, ett botemedel är långt borta. Bara att snörvla vidare. Antar vi får vänta på DNA-programmeraren för hemmabruk så att vi kan generera fram egna vaccin så fort DNA-analysatorn berättat vilket det är.