The End of Objectivity (Version 0.91)

Upptäckte via The long tail att Dan Gillmor skrivit om journalism och objektivitet 5 dagar innan mig.

Dan The End of Objectivity (Version 0.91)

Maybe it’s time to say a fond farewell to an old canon of journalism: objectivity. But it will never be time to kiss off the values and principles that undergird the idea.

Bildt bloggar

Carl Bildt har nu sällat sig till skaran av politiker som börjat blogga. Notervärt i sig, men det som får min uppmärksamhet är när han skriver:

Well, my intention wasn’t really to set up a blog, but rather to post a comment on one, but the technology took me to where blogs are set up, so I could just as well do it.

Här ser vi ett typiskt exempel på hur man utnyttjar long tail-effekten till fullo. Carl Bildt är knappast ensam om att tagit sitt första steg mot bloggningen på detta sätt. På så sätt vävs man in i bloggningen så fort man börjar engagera sig. Smittsamt.

Boktips: Mr China

En bra och mycket läsvärd introduktion till det stora landet i öster, särskilt om du har planer på att åka dit och investera $400 miljoner i fabriker. Denna bok ger den mänskliga berättelsen bakom siffran en ny fabrik var 26:e minut. Den följer en affärsman under 90-talets boom i Kina då han tampas med den kinesiska matkulturen (kokta haröron, någon?), det kommunistiska partiets inflytande, sina investerares krav på avkastning och konkurrerande lokala entreprenörers list och kunnande om spelreglerna i det kinesiska samhället. Rekommenderas!

Skriven av Tim Clissold.

Wireless Sensor Networks: Sensors Everywhere

Billiga sensorer enkelt uppkopplade mot internet.

Wireless Sensor Networks > Sensors Everywhere

Enabled by the fusion of small, low-cost chips, low-powered radios, and the spread of wireless networking, motes are a giant leap ahead of traditional sensors that for decades have measured everything from temperature in buildings to factory machines’ vibrations

Journalism och reklam

Tittar på TV-magasinet Faktum. Det är ett pinsamt dåligt program. Man försöker vara provocerande och ställa de svåra frågorna, men just nu har man spenderat säkert femton minuter om att “granska” hur musikjournalister kan påverka försäljningen av skivor. Dessutom “avslöjar” man att musikjournalister kan ha ett personligt anslag i sina texter.

Wow, liksom. Brännheta grejer.

Vad som skulle vara så konstigt med detta kan vara svårt att begripa, men då ska man förstå kontexten som detta SVT-program befinner sig i. Det är i den ologiska public service-fällan man sitter. Då anses det vara fult och förbjudet att ha något som helst kommersiellt intresse. Dessutom sätter man journalistens objektivitet mycket högt (åtminstone i ord, mer sällan i handling).

Vi har alltså två konfliktytor här:

  • Det som sänds får inte ha kommersiella intressen. Det ska alltså helst inte gynna någon ekonomiskt.
  • En journalist ska vara objektiv och får inte bli påverkad av den de skriver om.

Självklart gynnas dock en artist ekonomiskt som sänds i landstäckande TV. Genom att intala sig själva att så länge det är de som väljer så agerar man inte kommersiellt försöker public service-programmen komma över den logiska kullerbyttan.

Tänk så skönt det ska bli när all TV och radio sänds via nätet och vi inte längre begränsas av kanaler och frekvensband. Då slipper vi förhoppningsvis denna dubbelmoral.

Fast man kan ändå lyfta fram musikjournalisten som en föregångare. Med rocken som plattform var de bland de första som bröt sig ur den anonyma journalistikens objektiva ok och blev personliga. Nästan som bloggare.

Bloggers get set for State of the Union

Bush ska hålla tal och de 80’000 politiska bloggarna i USA står redo. Man undrar om detta hinner få samma momentum i Sverige innan valet 2006?

Bloggers get set for State of the Union

The Pew Internet and American Life Project estimates 32 million people read blogs last year, up 58 percent from 2003.

Det började som en lätt kittling i halsen

Det började i lördags som en lätt kittling i halsen. Under kvällen började en lätt feber smyga sig på. En whiskey och några glas vin under lördagkvällen fick mig att må bättre, men på söndagen växte sig viruset starkare. Igår stannade jag hemma från jobb. Sov bort nästan hela dagen. Idag har jag hostat och snörvlat bland mina stackars arbetskamrater, men helt klart är jag på bättringsvägen.

Egentligen borde jag självklart ha stannat hemma även om jag var frisk nog att jobba.

Det finns fler än 200 förkylningsvirus och ett av dem har alltså under ett par dagar gjort sitt bästa för att använda min kropp som tillfällig hemvist och mina celler som reproduktionsapparat i jakten på ytterligare ett offer. Eller var (är) det ett influensavirus? Inte helt enkelt att avgöra.

Som en blog som blickar framåt måste man ju fråga: vi kan gräva en tunnel under Hallandsåsen, men vi kan inte bota en förkylning. Forskar man på ett botemedel mot förkylningar? Hur fungerar det?

En möjlig bot riktas in mot symptomen, snarare än viruset i sig. Det är kroppens reaktion på viruset som orsakar den onda halsen, rinnande näsan och hostningarna (som i sin tur sprider viruset).

Orsaken till att det är så svårt att bota är dels de 200 olika virusen, som skulle kräva vars sitt vaccin, men det är också en konsekvens av att förkylningen som sjukdom på ett sätt försvinner under radarn. Det är en mycket vanlig sjukdom som orsakar stora samhällskostnader, men symptomen är relativt milda och ett botemedel skulle mycket väl kunna ge värre biverkningar än förkylningen i sig.

Så, ett botemedel är långt borta. Bara att snörvla vidare. Antar vi får vänta på DNA-programmeraren för hemmabruk så att vi kan generera fram egna vaccin så fort DNA-analysatorn berättat vilket det är.