Lite felaktig rubrik. 250 arbetstillfällen försvinner från Sverige, men i andra länder ska ökningstakten bli högre.

250 jobb bort från Tieto Enator

Vi har nu resurser i både Indien, Tjeckien, Malaysia, Lettland och i Ryssland. Vi har i dag över 600 personer här. Det kommer att öka. Det är framför allt telekom som driver detta, men det kommer också att ske inom de andra områdena, säger Åke Plyhm.

Expert dömer ut terrorberedskap

Sverige är för dåligt förberett för att klara ett större terrordåd i landet, visar en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

War Criminals Find Shelter in Swedish ‘Legal Limbo’

But Sweden itself has only one policeman investigating human rights abusers who have found refuge on its own soil. He reckons as many as 1,000 live here, protected from deportation by a U.N. convention and with little risk of being brought to justice.

“Rullande bomb” stoppad utanför Malmö

Tullen vill inte gå in på detaljer vad gäller vapenbeslaget, men uppger att man hittat automatvapen, handgranater, truppminor och ammunition.

Digitalkamerabranschen betraktar oroligt den explosion av mobiltelefonkameror som just pågår. Kamerorna i mobiltelefonerna blir allt bättre och nu kan de konkurrera med de billigare digitalkamerorna från tillverkare som Canon, Pentax eller Nikon. Eftersom jag för tillfället själv går i tankar på att införskaffa en ny kamera kunde jag inte låta bli att fundera lite över digitalkamerans framtid.

Det är ingen tvekan om att digitalkameran blivit en succé. T.o.m. en dyrare kamera som semiprofessionella Canon EOS 300D tillverkas i 100’000 exemplar per mÃ¥nad. Uppföljaren 350D förväntas sälja minst lika bra. Inte illa för en produkt i 10’000-kronorsklassen, även om Canon är marknadsledaren. Trots att digitalkameran är dyrare än traditionella kameror verkar möjligheten att experimentera och inte behöva vänta flera veckor pÃ¥ resultatet vara nog för att sälja inte mindre än 53 miljoner kameror under 2004. Cirka en tiondel av antalet mobiltelefoner, men ändÃ¥.

Kommer då digitalkameran att dö ut i takt med att mobilernas kameror blir allt bättre?

Nja. Till att börja med är frÃ¥gan ledande dÃ¥ gränsen mellan de bÃ¥da kan bli högst flytande. En “riktig” digitalkamera kan mycket väl komma att utrustas med WLAN, bluetooth eller t.o.m. en koppling till ett 3G-nät. Är det dÃ¥ en kamera eller en telefon? PÃ¥ samma sätt finns det snart mobiltelefoner med 6-7 megapixlar och optisk zoom. Kamera eller telefon?

Istället för att fokusera på vilken teknik som ingår kan man då fråga sig vad användarna gör med sina kameror. Det är exempelvis notervärt hur många entusiasttidningar om digitalfotografering som dykt upp på den svenska marknaden. Det finns antagligen fler hobbyfotografer nu än någonsin tidigare. Vad är det då folk gör med sina kameror? Jag tror man kan dela upp bruket i tre segment som bygger på varandra:

[Dokumentation] -> [Berättande] -> [Skapande]

Gränsen mellan segmenten är flytande, men uppdelningen är ändå relevant.

  • Dokumentation är kameran som minne. Det är när man utan konstnärliga ambitioner dokumenterar ett skeende. Dotterns konfirmation. Bröllopet. Skadorna pÃ¥ bilen efter en olycka.
  • Berättande är när man använder bilderna för att förmedla en historia. Det gÃ¥r hand i hand med dokumentationen, men adderar en personlig touch. Att skicka ett bildmeddelande (MMS) med telefonen är ett typiskt exempel pÃ¥ berättande, likasÃ¥ att göra powerpoint-presentationer med digitalkamerabilderna.
  • Med skapandet adderar man dessutom en konstnärlig ambition med fotograferandet. Bilden fÃ¥r här ett syfte i sig själv. Den fÃ¥r sÃ¥ att säga ett eget liv och blir viktigare än bÃ¥de fotografen och objektet den porträtterar.

Vad gäller dokumentation har båda mobilkameran och digitalkameran sina fördelar. Om man vill dokumentera så mycket som möjligt av sitt liv måste kameran vara portabel och liten. Här vinner nog en bra mobiltelefonkamera. Man slipper dessutom fler prylar att bära på.

I berättandet har mobilkameran en styrka i möjligheten att direkt i realtid förmedla en upplevelse eller ett intryck. Det är dock inte så många som utnyttjar möjligheten ännu.

Vad gäller det konstnärliga skapandet vinner däremot den “riktiga” digitalkameran överlägset. Detta är utan tvivel dess hemmaplan. Det är viljan att skapa som drivit fram marknaden för entusiasttidningar och semiprofessionella spegelreflexkameror. Kameran blir här en mÃ¥larpensel för fotografen. En möjlighet att lÃ¥ta sin egen personlighet, sitt eget jag, frysa fast bland CMOS-sensorns kretsar.

I slutändan kommer det ökande antalet kameror på marknaden bara att öka intresset för fotografering. Då växer också viljan att använda kameran som konstnärligt verktyg. Här är Canon och Nikon mästare och har inte så mycket att frukta från Nokia, Motorola och de andra.

Det stora slaget sker däremot inom dokumentation och berättande. Budgetkamerorna kommer att ha mycket svårt att klara av anstormingen från mobilkamerorna. Tekniken möjliggör nya sätt att använda kameran på. Det enda sättet för kameratillverkarna att klara sig är att ta till sig tekniken och utveckla produkterna, exempelvis genom att göra dem internetuppkopplade. Då kan de utmana mobiltillverkarna på deras planhalva.

Slaget om den berättande kameran kan bli blodigt, men för oss konsumenter kommer det att leda till billigare och bättre produkter. Ska bli spännande att följa utvecklingen.

Uppdaterat: Det såldes 68 miljoner digitalkameror 2004.

Lite siffror. Nio miljoner amerikaner som varit verksamma i försvaret delar på en sjukvårdsbudget på $50miljarder. År 2003 var kostnaden för hela den svenska hälso- och sjukvården 209 miljarder kronor.

Health Care Now 10 Percent Of US Military Budget

The cost of the main military health care plan, Tricare, has doubled since 2001 and will soon reach $50 billion a year, more than a tenth of the Pentagon’s budget. At least 75 percent of the benefits will go to veterans and retirees.

Nicklas Lundblad har skrivit en intressant kommentar om artistbrevet häromdagen.

Öppna brev och öppna frågor

Artisterna skriver att upphovsrätten är en förutsättning för att de skall kunna utöva sin konst som sitt yrke. Eller mer precist: “För oss artister handlar det om möjligheten att ha den här typen av verksamhet som yrke”.

Det är ett tankeväckande resonemang, och pekar möjligen på ett problemkomplex som inte uppmärksammats tillräckligt. (Vilka andra yrken är beroende av lagstiftning av olika slag för att kunna existera, och hur hanterar vi dessa yrken?) Är det rätten till att jobba som artist som upphovsrätten garanterar eller som den skall möjliggöra?

Det är fantastiskt hur stark tanken på en stat är. Den finns som outtalad baktanke i nästan alla politiska diskussioner. Att diskutera politik utan att utgå från nationalstaten är nästan otänkbart. T.o.m. den akademiska titeln på politisk teori är statsvetenskap.

Staten verkar vara den första byggklossen man lägger när man ska konstruera en politisk ideologi.

Samtidigt ser vi idag hur staten som begrepp blir allt mer meningslöst. De riktigt stora problemen är nämligen antingen globala eller lokala/individuella. Staten, i dess nuvarande form, är på väg att bli en onödig mellanhand.

Att göra staten starkare är uteslutet i vår globala ekonomi. Endast en makthungrig politiker kan försöka övertala dig om motsatsen. De tröga, stora välfärdsstaterna i Europa går på knäna och är på väg att bli omsprungna av yngre ekonomier. De höga skatterna förhindrar tillväxten och gör samhällena stela och statiska. Välfärdsstaten kräver höga murar som hindrar inflyttning och gör invandring och integration betydligt mindre friktionsfri än nödvändigt.

Även den minimala nattväktarstaten har brister i en global ekonomi. Den kan ha ett våldsmonopol inom ett begränsat geografiskt område, men vad spelar det för roll när det på andra sidan jordklotet sitter en terrorist med en atombomb, eller en diktator som inte förhindrar en pandemi. Hur förhindrar nattväktarstaten eller dess medborgare att grannlandet inte förorenar luften eller gör vattnet odrickbart?

I det globala perspektivet är nationalstaten mellanstor. Inklämd mellan städerna, som utgör dess livsnerv, och globaliseringen, som utgör dess levnadsutrymme.

Man kan då lyfta fram två trendlinjer som i slutändan kommer att ta livet av staten, eller åtminstone transformera den till något annat.

Den ena trendlinjen är en konsolidering av lagar, skatter och regelverk mellan stater. EU, Kyoto-avtal och andra statssamarbeten är enbart led i denna utveckling som kommer att sluta i att skillnaderna mellan olika länders skattenivåer och lagar är så små att de blivit obetydliga. Drivkrafterna här är handeln, som till sin natur ogillar den friktion som olika regelsystem ger upphov till samt konkurrensen mellan staterna som leder till ett tryck att sänka kostnaderna såväl som att konkurrera om arbetskraften.

Den andra trendlinjen är en urbanisering som gör städerna till knytpunkterna i den globala byn. Det växer fram en särskild urban kultur som är gemensam mellan världens alla städer. Nattklubbar, företagshotell, shopping-gallerior och McDonalds-restauranger ser likadana ut i Tokyo som i Köpenhamn. Den kulturella klyftan minskar.

Städerna har ett stort värde som knutpunkter. Man har länge talat om styrkan i kluster och varenda region i hela världen vill kalla sig för den lokala Sillicon Valley. Staden, den lokala regionen, har precis den styrka som nationalstaten förlorat. Här kan demokratin återfinna sin glöd, en demokrati där politikerna och de som väljer delar samma vägar, samma bostadsområden och samma sjukhus. Inte den kalla, distanserade och urholkade demokrati vi har i dagens nationalstat.

För att sammanfatta:

  • De största problemen idag är globala: terrorism, diktaturstater, pandemier, miljön, naturkatastrofer…
  • Nationalstaternas regelverk och skattesystem kommer att likformas till den grad dÃ¥ skillnaderna mellan dem lösts upp.
  • De starka regionerna idag är städerna, som alla delar en global, urban kultur. San Francisco, Hong Kong, Dubai, London, Singapore, Bangalore…

I denna bild av globaliseringen har nationalstaten en mycket undanskymd roll. Faktum är att den är mest i vägen. Det är möjligt att den finner sin plats på något sätt, exempelvis som någon slags administrativ mellanhand, men annars måste staten flytta på sig till förmån för andra krafter. Strävan måste gå mot en enda global ekonomi, i samförstånd, handel och fred. Allt annat är att inbjuda till konflikter och friktion.

Det är dags att säga tack och hej till nationalstaten. Det är dags att tänka det otänkbara.

Det kostar ingen hyllplats i en butik och överföringspriset är i princip noll. Automatiseringen av informationsöverföring har skakat om mediabranschen. Eftersom ljud är det medium med lägst bandbreddsbehov i relation till dess värde (text och mjukvara har möjligen en högre sÃ¥dan ratio, men de har sedan länge haft sin “piratkamp”) sÃ¥ har skivbranschen blivit den som drabbats först och hittills hÃ¥rdast av internets genombrott.

Detta har fått den svenska, eh, artisteliten att reagera med ett argt brev till svenska folket. Det innehåller den vanliga retoriken om att kopiering av filer är stöld och plundring. Gillar bloggen Copyriots kommentar om det hela:

Antagligen hotas dessa artister verkligen av internet. Men inte för att folk laddar hem deras musik istället för att köpa den, utan för att vi upptäcker bättre musik än deras att lyssna på.

Nog sagt.

Adobe och Macromedia går samman. Det här kommer antagligen påverka internets närmsta framtid ganska ordentligt. Även om PDF-filer och flashanimeringar inte tillhör mina direkta favoriter så utgör de trots allt viktiga komponenter på den digitala publiceringsmarknaden. Såklart blir man också nyfiken på vart företaget kommer att ta Flash Mobile.

BÃ¥da företagen är renodlade verktygsmakare. Det säger en del om branschens mognadsgrad när tvÃ¥ sÃ¥ stora aktörer gÃ¥r samman. PÃ¥ mÃ¥nga sätt är det en naturlig utveckling, där bild- och webbpublicering slutligen möts. Över huvudtaget känns termen “IT” för att beskriva bolagen helt onödig. Digital publicering är stark nog att stÃ¥ pÃ¥ egna ben.