Den här recensionen skrev jag på min gamla sajt Popido.com 2001-09-26. Det var drygt två veckor efter 9/11.

Du föds, du utbildar dig, du arbetar, du går i pension, du dör. Har du tur hinner du fylla 80 friska år med dessa aktiviteter, åtminstone enligt statistiken. Så ser ett ganska medelsnittligt liv ut i ett rikt land som vårt eget i början av det 21:a århundradet. Men det var inte särskilt länge sedan som den medelsnittliga livslängden var betydligt kortare i vårt land. Sjukdomar och hårt arbete ledde till en befolkning som sällan fick uppleva sin 40:e födelsedag.

Men så började vetenskapen sätta fart på allvar under 18- och 1900-talet. Medellivslängden ökade markant i takt med de medicinska genombrotten. Samtidigt genomgår samhället en rad omstörtande förändringar där alla ingår i ett samband med varandra. Allt från demokratins genombrott, industrialismens genomslag, kvinnornas frigörelse, världskrigen, efterkrigstiden, ungdomskulturerna, reklamens massiva genombrott i kulturen, månlandningarna, hippierörelsen, yuppien, terrorismen som maktfaktor och Internet för att nämna några exempel.

Viktigast av alla kan ändå medicinteknikens utveckling vara. Ju mindre vi behöver tänka på de allra mest grundläggande överlevnadskriterierna – mat, vatten, hälsa – kroppsliga behov, desto mer tänker vi på våra mentala behov – bekräftelse från andra, sex, döden och meningen med livet. Detta syns tydligt i dagens moderna samhälle.

Vad händer då om alla sjukdomar utrotas, inklusive den mest fruktade av alla – ålderdomen?

Denna fråga utreder Damien Broderick i The Last Mortal Generation. Broderick recenserar vetenskapsböcker när han inte skriver sådana själv, och han har uppenbarligen läst alla man bör ha läst för att seriöst kunna ställa en fråga av den magnituden. En odödlig människa, är det verkligen möjligt? Ja, menar Broderick, det är t.o.m. så att människor som lever idag kommer att kunna bli flera tusen år gamla!

Broderick gör en tämligen grundlig genomgång av dagens teknik och ungefär vilka stötestenar som finns kvar att passera innan drömmen om evig ungdom kan uppfyllas. Det är alls ingen omöjlig uppgift som ligger framför oss för att kunna nå dit, enligt Broderick. Den vetenskapliga utvecklingen har dessutom den egenskapen att den accelererar. Mänsklighetens kunskapsmassa ökas ständigt samtidigt som kommunikationshjälpmedlen och förfinandet av kunskapen blir allt bättre. Vi blir alltså hela tiden bättre – på att bli bättre. Somliga menar till och med att denna acceleration kommer att formligen explodera inom en tidsperiod av 20 till 30 år, när våra hjälpmedel blivit så bra att de själva kan förbättra sig, eller när vi kan förbättra oss själva i motsvarande grad. Resonemanget är ungefär: om man kan skapa något som är smartare än sig själv, så kan detta i sin tur skapa något som är ännu smartare, o.s.v. ad infinitum! Denna intressanta framtidsteori behandlas bl.a. i Raymond Kurzweills bok The Age of the Spiritual Machine och i Damien Brodericks förra bok The Spike.

Tyvärr kan man tycka att Broderick i boken cirklar lite kring målet. Han gör en bra översikt över dagens absoluta spjutspetsteknik inom genetik (konsten att förbättra människan genom dess DNA), cybernetik (konsten att förbättra människan genom att använda sig av teknik), nanoteknologi (konsten att kunna kontrollera objekt av en molekyls storlek till att t.ex. ge sig in i människokroppen och utrota sjukdomar i den), kvantfysik (konsten att förstå atomens allra innersta väsen) och artificiell intelligens (konsten att bygga en konstgjord intelligens som liknar människans, eller åtminstone övervinner den på vissa områden). Problemet är att området är så enormt och lämnar en med så många frågor att en enda bok omöjligt kan täcka dem alla. Ur den synvinkeln får man säga att Broderick gör en bra insats, men boken handlar mer om hur man ska uppnå odödlighet än vad som händer efter det att mänskligheten nått dit, eller diverse moraliska hinder som måste passeras på vägen.

Har han rätt, då? Redan om 20-40 år får vi veta svaret. Jag är proteknoist, därför tror jag att många av Brodericks förutsägelser kommer att uppfyllas. Jag tror vi står inför förändringar som är så omvälvande att det vore fånigt att ens försöka förstå dem i detta tidiga skede. Men samtidigt kan jag också vara färgad av samtidens positiva syn på framtiden, på samma sätt som att man förutspådde flygande bilar och oxfilé på piller för sisådär 40 år sedan.

Med tanke på de senaste veckornas händelser får man dessutom vara rätt nöjd om mänskligheten tar sig genom det kommande århundradet, eller ens årtiondet, över huvud taget. Under tiden får man blott drömma om en tid utan sjukdomar och död, och fundera över vad man skulle kunna göra med all tid man helt plötsligt skulle få över. Vad ägnar man sina dagar åt, när det finns oändligt många av dem? Vad finns det kvar att drömma om, när alla hinder är övervunna?

Följande text skrevs 2002-11-05 på min gamla sajt Popido.com. Som synes går mycket av tankarna med den här bloggen igen i de texter jag skrev för 2,5 år sedan.

Ibland kan man befinna sig mitt inuti en orkan utan att veta om det. Det är först när man tittar bakåt och ser förändringarna i landskapet som orkanen förde med sig som man förstår vad man varit med om. Samtidigt rusar orkanen vidare i förnyad styrka.

På många sätt har nutiden alltid varit som orkanens öga. Det är först med historiens perspektiv vi kan bedöma det som en gång var nutid. Detta gäller i allra högsta grad den tid vi nu lever i. Väldigt få människor begriper, eller ens funderar över, hur extremt snabbt utvecklingen faktiskt går. Man bara accepterar förändringarna som kommer, när de väl kommer och är oundvikliga. Detta gör att de riktigt omvälvande förändringarna får det svårare att sjunka in i samhället. Innan fåret Dolly hade få människor funderat över konsekvenserna av kloning.

Men det händer hela tiden saker som kommer att leda fram till större genombrott än ett klonat får. För att belysa min poäng lyfter jag här fram ett par exempel, hastigt uppsökta från de senaste dagarnas nyhetsflöde.

  • Pill to boost brain power (2002-11-05.) “A drug used to stop people falling asleep is showing promise in enhancing brain power.”
    Vad händer när ett sådant tillskott börjar användas i stor skala? Vad händer när vi lärt oss tillräckligt om hjärnan för att veta hur man kan förbättra dess “prestanda” utan bieffekter? Vad händer när alla dina konkurrenter om samma jobb käkar piller som ger dem 30 poängs högre IQ än dig? Vad händer när hela nationer skaffar sig fördelar genom intellektuell doping?

  • Smart paint creates chameleon tanks (2002-11-04.)Tanks that can repair themselves and change colour on the battlefield are being developed in the US. Military vehicles including tanks, trucks helicopters and weapon systems will be covered with a coating that has been embedded with nanotechnology.
    Vad händer när denna teknik når konsumentmarknaden? Självreperarande bilar som dessutom byter färg på kommando? Självlagande kläder med mönster som ändras beroende på ditt humör? En skjorta i hela garderoben räcker, men det går kanske att ladda hem personligt utformade mönster? Eller varför inte ladda hem konstruktionskoden för hela skjortan och odla fram den själv i garderoben? Det samma gäller bilen!
  • Rymden tur och retur (2002-11-05.) Ett amerikanskt företag utlovar rymdresor till rimliga priser inom tio år. Samtidigt har utvecklingen gått framåt och det är inte bara topptränade astronauter som klarar av att slungas ut i jordets kretsloppsbana.
    – I princip kan vem som helst göra en rymdresa idag, säger Jochen Graf, chef inom Europeiska rymdstyrelsen, ESA.”

    Rymdturism. Detta, kanske det mest utmärkande för science fiction-genren, är nu på god väg att bli vardag. Redan har 2 miljonärer tagit chansen att få se vårt jordklot från ovan. Vad händer när rymdresor blir lika vanliga som flygresor? När månen, eller rymdstationer strax ovanför atmosfären, blir folks arbetsplatser och hem? Kommer vi någonsin att kunna se på vårt jordklot på samma sätt igen? Vem vet, det kanske blir turismen och inte den amerikanska forskningen som sätter den första människan på Mars?

Teknikens erövringar är vad som driver samhället framåt. Det har alltid varit de tekniska landvinningarna som möjliggjort de största ommöbleringarna av det som varit den gällande världsbilden. Aldrig förr har den tekniska utvecklingen gått så fort som nu. Aldrig förr har tekniken haft så stort inflytande på våra liv som den har nu. Aldrig förr har möjligheterna och farorna varit så många och med så enorma konsekvenser som nu. Genetiken, cybernetiken, nanotekniken, robotiken, rymdfärderna och informationstekniken. Alla har dom var för sig makten att förändra mänskligheten i grunden. Tillsammans kommer de att förändra, inte bara mänskligheten, utan människan i sig och synen på vad det faktiskt innebär att vara människa.

Ändå väljer folk att inte se. Man känner sig kanske trygg i orkanens öga, eller så har man så fullt upp med att leva sitt liv att tankar om framtiden inte får plats i vardagen. Man är dömd att betrakta orkanens verkningar i backspegeln. Det är synd. Det borde finnas mer plats för framtiden även i nutidens debatt.

Den här texten skrevs 2002-12-02 på min gamla sajt Popido.com.

Vad ska vi göra med bandbredden? Idag har visionerna tystats ned av kraschade börskurser. Samtidigt fortsätter Internet att växa och människor börjar vänja sig vid tekniken. Digitaliseringen fortsätter i oförminskat tempo, men vart är vi på väg?

Det här utannonserades för bara ett par veckor sedan, bara några dagar efter jag skrev min Big Brother-artikel:
“Engineers are working on software to load every photo you take, every letter you write – in fact your every memory and experience – into a surrogate brain that never forgets anything.” [NewScientist]
Många lagrar redan all sin email. Det blir som en slags dagbok på ett sätt som få andra generationer upplevt. Vid en hårddiskkrasch är mailen det jag personligen skulle sakna mest.

Men det är inte bara kommunikationen med nära o kära som lagras som ettor och nollor. Undertecknad är lycklig ägare till en Casio Exilim-M2. Detta är en 2MPixel-kamera stor som ett kreditkort (något tjockare men lika långt och brett). Man får lätt ned den i fickan vart man än går. Dessutom kan den spela in rörliga bilder med ljud (dock endast 30 sekunder i taget). Den är perfekt som festkamera vilket har gett mig många roliga digitala minnen.

Självklart kommer framtida versioner vara ännu mindre och ha ännu större kapacitet. Det kommer inte dröja längre förrän man hade kunnat spela in hela festen som rörliga bilder istället för stillbilder. Med bluetooth och en trådlös internetkoppling skulle du kunna sända iväg det hela i realtid. Med en schysst storbilds-TV hade man kunnat “vara” på två fester samtidigt, den ena i Stockholm och den andra i Malmö. Eller varför begränsa sig till bara två?

Vissa (bl.a. dansken Tor Nörretranders och amerikanen Paul Saffo) menar att detta är precis vad vi kommer att använda den ökande bandbredden till, nämligen att sända iväg och ta emot kompletta sinnesförnimmelser. Den kommunikationsteknik som enklast och smidigast lyckas med detta kommer att dominera vårt framtida sociala umgänge. Redan har vi sett hur röst och text är de dominerande kommunikationsformerna, men att skicka stillbilder verkar ha goda förutsättningar att bli nästa steg på vägen mot en komplett digital sinnesupplevelse.

Denna utveckling förändrar vår syn på omvärlden. Redan har vi sett hur mobiltelefonen förändrat vårt beteende, i och med att man kan bli nådd var som helst och när som helst. Om man nu drar dessa båda tekniska genombrott till sin spets (lagring av allt, sändning av allt) kan man dra åtminstone 2 slutsatser:

  • Fysiskt avstånd förlorar/förändrar sin betydelse.
  • Tiden förlorar/förändrar sin betydelse.

Det är när dessa förändringar slagit rot i folks medvetandet som det börjar bli riktigt spännande. Bli inte förvånad om det går fortare än du tror.

Vi ses i cyberspace.

Den här texten skrevs 2003-01-02 på min gamla sajt Popido.com. Raelianerna hade precis påstått sig vara först i världen med en klonad människa.

Ett klonat människobarn påstås ha fötts under julhelgen. Med nästan religiös precision lyckades Raelianerna, en sekt som påstår att människorna skapats av utomjordingar genom kloning, att nästan pricka in kristendomens allra heligaste ikons födelsedatum. Att man dessutom döper barnet till Eve gör de religiösa kopplingarna ännu starkare. Mycket har skrivits de senaste dagarna om kloningen och dess moraliska aspekter. På tok för sent, kan man tycka. Ett exempel är Marie Söderqvists artikel häromdagen i Expressen. Marie är i artikeln starkt kritisk mot kloning. Jag tror mig ha cirklat in hennes argument som följande:

  • En klonad människa är automatiskt sjuk och handikappad. Marie skriver: “Om nu denna lilla bebis faktiskt är en klon som skapats som en avbild av sin mamma kommer hon troligen att dö alldeles för tidigt i diverse sjukdomar.”
  • En klonad människa är inte en unik individ. Marie skriver: “Det är också den första människa som föds som en kopia av en redan existerande människa.[…] Genom att klona någon tar man bort denna djupt mänskliga egenskap att själv kunna forma sitt liv.”
  • En klonad människa saknar “riktiga” föräldrar och därmed ett ursprung. Marie skriver: “Är det rätt att sätta människor till världen som avsiktligt blivit berövade sina ursprung?” och “Man kan nästan ha hur knäppa föräldrar som helst men ändå inte vilja byta ut dem mot ett ingenting, ett donatorsursprung.”
  • En klonad människa har skapats utifrån ett möjligt vinstintresse. Så fort pengar är inblandade blir det automatiskt moraliskt felaktigt. Marie skriver: “De existentiella frågor ett barn, vars upphov är en penningsugen äggdonator, kommer att ställa sig går inte ens riktigt att föreställa sig.” och “Nu tar en mängd “seriösa” forskare avstånd ifrån den här kloningen. Men det är samma penningslukande forskare som har lett oss alla nedför detta sluttande plan.”

Om man dissekerar dessa argument får man snabbt känslan av att de kommit fram i en känslomässig upprördhet snarare än en rationell analys. Jag får känslan av att de bottnar i en allmän känsla av att kloning måste vara fel i sig. Något onaturligt. Omänskligt. Detta är sympomatiskt för det rådande debattklimatet och visar hur kraftfullt möjligheten till kloning påverkar vår syn på oss själva.

Vissa argument är direkt felaktiga. Andra är ekon från debatten om provrörsbefruktning för drygt 25 år sedan. Idag är denna befruktningsmetod allmänt accepterad och knappast något som upprör en modern människa. Vissa argument känns igen från debatten om homosexuellas rätt att bli föräldrar. Även där handlar det i grund och botten om att det är ett onaturligt, felaktigt beteende, även om argumenten lindas in i prat om att barnen blir mobbade i skolan om de har två pappor.

Marie väljer också att enbart fokusera på negativa aspekter. Ingenstans står det något om möjligheterna för barnlösa par att skaffa barn (DNA:t som används kan komma från fler föräldrar än en). Ingenstans står det något om hur detta kan påverka kvinnors möjligheter att vänta med barnafödande tills långt efter den biologiska klockan har stannat. Ingenstans står det något om de lärdomar och erfarenheter som kunskapen om kloning kommer att ge oss och som kan bli kraftfulla motmedel i kampen mot genetiskt betingade sjukdomar.

Oavsett om Clonaids påståenden om det klonade barnet är sant eller ej så är debatten viktig. Någon kommer att klonas inom den närmsta framtiden, det är säkert. Detta faktum måste smältas av samhället. Förhoppningsvis släpper den initiala chocken ganska snart och vi kan börja förbereda oss för ett samhälle där kloning, och den valfrihet det ger upphov till, är en naturlig del av vardagen. Ganska snart kommer nämligen nästa debatt att ta fart; den om genetisk manipulation, evolutionen på högvarv, Människan 2.0.

Är du redo?

Följande lilla text skrev jag 2003-02-13 på min gamla sajt Popido.com.

Krigshetsande, galna politiker och giriga företagsledare. Förbud och regleringar. Propaganda och lögner. Ibland vill man bara lämna hela skiten, eller hur? Eller börja om på nytt. Det är inget konstigt i att känna så. Detta sökande, denna jakt på ett Utopia, är en oerhört stark drift i människan.

Så varför inte åka? Tekniken som krävs för rymdfärder blir billigare och billigare. Idag finns det ett flertal privatägda företag med planer på rymdfärder och rymdturism. Columbia-kraschen har ökat kraven på rymdfärder, men inte tagit bort lusten att ta sig ut i rymden. Det är en tidsfråga innan rymdfärder blir tillräckligt billiga för att det ska ligga inom möjligheternas gräns för de flesta att bege sig ut i den svarta tomheten och se vårt klot från ovan.

Men vad blir nästa steg?

Jag är övertygad om att driften mot Utopia kommer att leda fram till privata initiativ till byggandet av det som i SF-litteraturen brukar omnämnas generationsrymdskepp.

Ett sådant rymdskepp har en viktig egenskap: det är helt självförsörjande. Konsekvensen blir att jordklotet inte blir den enda fysiska plats i universum människan behöver binda sig till. Det betyder att man faktiskt kan räcka fingret åt alla konflikter här på vårt arma klot, sätta sig bekvämt tillbaka i sätet och föras upp till en gigantisk, självförjande husvagn i rymden.

Därifrån kan man sedan följa nästa folkmord på CNN på betryggande avstånd och veta att det spelar ingen roll hur många gånger de där nere bombar ihjäl varandra, man kommer ändå själv att klara sig. Möjligen med ett mindre antal kanaler att välja mellan.

Men detta måste ju vara science fiction, eller hur? Något sådant kommer aldrig att bli verklighet i vår livstid. Eller?

Ett tanke-experiment: tänk om det idag erbjudits möjlighet att bosätta sig på en rymdstation som kretsar kring jorden. Rymdstationen har ett eget ekosystem och kräver inga som helst resurser från jorden. Den är full av vackra parker och alla möjliga sorters rekreationsmöjligheter. Att resa ned till jorden går på 20 minuter, men det är något bökigare att ta sig tillbaka så de flesta väljer att ha virtuella möten. Självklart kommunicerar den med alla nödvändiga kommunikationsnätverk nere på jorden, men den är inte beroende av något av dem. Att bo där är det samma som att slippa oroa sig för att en full rysk general ska trycka på fel knapp eller byta en kärnvapenstridsspets mot en kartong vodka. Det är det säkraste stället en mänsklig varelse kan befinna sig på. En plats kostar 100 miljoner.

Hur många människor som har råd med detta hade stannat kvar? Hur många hade åkt?

Jag tror att nästan alla människor med de finansiella resurserna hade velat ta sig dit, men låt säga att 1% av de som har råd verkligen gör slag i saken. (Även detta kan såklart vara för positivt, men tiden är på min sida. Allt fler människor blir rika, så kundgruppen ökar stadigt.) Enligt den här sidan [ncpa.org] fanns det 38000 människor i USA med mer än $10 miljoner i tillgångar när sidan publicerades. Låt säga att den totala summan är runt 100’000 människor runt om i världen.

1000 av dem säger alltså ja. Varje plats kostar 100 miljoner. Det betyder att vi har 100 miljarder SEK att leka med.

Ganska mycket pengar.

Ganska j*vla mycket pengar.

Tillräckligt för att bygga ett sådant rymdskepp? Kanske inte idag (den internationella rymdstationen ska kosta $100 miljarder, nästan 10 gånger så mycket). Men ganska snart. Så pass snart, faktiskt, att jag skulle bli förvånad om det inte redan planeras någonstans.

Dags att börja spara, alltså. Särskilt om man vill ha fönsterplats.

Extremt fascinerande översiktskarta över debatten om artificiell intelligens.

Mapping Great Debates: Can Computers Think?

Every map presents 100 or more major claims, each of which is summarized succinctly and placed in visual relationship to the other arguments that it supports or disputes.

Via Andart.

Liknande översikter på andra områden skulle kunna vara mycket hjälpfulla som ett sätt att snabbt sätta sig in i ett komplext ämne.

Revolutionary nanotechnology illuminates brain cells at work

Until now it has been impossible to accurately measure the levels of important chemicals in living brain cells in real time and at the level of a single cell. Scientists at the Carnegie Institution’s Department of Plant Biology and Stanford University are the first to overcome this obstacle by successfully applying genetic nanotechnology using molecular sensors to view changes in brain chemical levels.

$32’000 för att klona ditt husdjur.

Hello Kitty, Hello Clone

When Mr. Cheng, who works as a technology auditor for a Wall Street investment bank, discovered that Shadow had a tumor that would soon prove fatal, he had the cat’s cells saved, cultured and frozen. Now, he is preparing for the next step: paying for Shadow’s cloned replacement. “I’m saving up some money,” he said. “It’s a lot like buying a car.”

The financing for Shadow’s successor won’t be trivial. Preserving the cells, a necessary beginning for anyone interested in creating a clone, can run $300 to $1,400, not including veterinarian costs and yearly storage fees. But these expenses pale in comparison with the cost of the clone itself: at Genetic Savings and Clone, the company that stored Shadow’s DNA, the price is $32,000 – reduced from the original $50,000, but still an impressive sum.

Priserna kommer att sjunka, förmodligen snabbare än att samhällsdebatten hinner med.