Läsvärt av Anna Ekelund om ett land på dekis:

Vi är ett fogligt folk med cynisk politik

Vi är ett folk som varje dag låter oss förolämpas av regeringen. Förväntas inte kunna tänka själva. Inte välja vad vi ska läsa, inte hantera våra egna pengar. Vi betalar och ler under parollen bättre skola-vård-omsorg, för att på ålderns höst mötas med en axelryckning och bli slutgiltigt förnedrade.

Läs gärna även Göran Perssons skrämsel-inlägg (kom ihåg vad jag skrev om rädsla när ni läser det) för att få en annan syn på saken.

Intressant artikel om Kina på IDG.se. Står mycket, bl.a.:

Kina har fler ingenjörer än du kan föreställa dig

Den världsledande kaffekedjan Starbucks lät också meddela att man inom tre år förmodligen skulle ha fler kaféer i Kina än vad man hade i USA. Det säger något om vart vi är på väg.

Sverige har Starbucks än så länge ignorerat helt. Vet inte vad det säger, men i alla fall.

Vidare:

Fredrik Härén är också han starkt skeptiskt till resonemanget att kineser skulle vara mindre innovativa än folk i västvärlden.
– Min tes är att vi redan idag har förlorat det kunskapsövertag vi haft i tvåhundra år. Och i Kina som har en tusenårig kunskapstradition tycker man förstås bara att det har varit en tillfällig svacka, säger han.

Ytterligare en postning om partiledardebatten, men den påminde mig om ett inlägg jag skev för någon månad sedan: Rädsla driver det svenska samhället. Tar mig friheten att citera mig själv:

Med sådan retorik bygger man upp en föreställningsvärld där precis allt kan gå åt pipan. Endast staten kan hjälpa dig ut ur misären. I takt med att människors levnadsstandard och möjligheter att verkligen leva sitt eget liv har ökat, tack vare den tekniska utvecklingen och den ekonomiska tillväxten, så har retoriken om rädslan också blivit starkare.

Vidare:

Genom att denna pessimism fått råda så länge så handlar den politiska debatten i Sverige så gott som uteslutande om vad som ska hända när allt går åt pipan. Resultatet blir en debatt utan hopp, utan framtid och utan någon som helst samlande vision eller tanke. Rädslan får styra.

Debatten igår, som handlade enbart om ersättningsnivåer på bidrag man skulle få när allt gått åt pipan, var ett ypperligt exempel på detta.

Vi lever i ett samhälle drivet av och uppburet av rädsla. En rädsla som är helt och fullt skapad av det regeringsbärande socialistiska partiet.

Rädsla är en effektiv försvarsmekanism på kort sikt. Den är däremot direkt livsfarlig på längre sikt. Det är därför av högsta vikt att rädslan ersätts av mer positiva känslor i det svenska samhället.

Tyvärr talar inte särskilt mycket för det.

Jan Kallbergs nya blogg om 2200-talet, 23rd century, kommer jag nog att följa.

Spontant måste jag säga att han underskattar kraften i den accelererande förändringen. Ett teknologiskt genombrott som det här skulle göra förutsägelser om vad som kommer efter genombrottet minst sagt svåra.

Det börjar kännas tjatigt men svenskarna måste ta sig i kragen och börja starta företag som kan skapa nya jobb som ersätter de gamla storföretagens. Detta är en oändligt mycket viktigare fråga än 64 eller 65 procent i ersättning från staten när man är så sjuk att man inte kan jobba samtidigt som man saknar privat försäkring.

Tusentals jobb hotade på Volvo

Volvo Personvagnar har tagit fram en plan för personalnedskärningar som kan beröra tusentals arbetstillfällen. Den amerikanske ägaren Ford har beordrat en bantningskur av företaget. En neddragning av personalen kan komma att slå hårt mot Volvo PVs svenska verksamheter främst i Göteborg och Olofström.

Det mest uppseendeväckande med gårdagens debatt var egentligen att Reinfeldt kunde säga att 1,5 miljoner människor stod utanför arbetsmarknaden utan att Persson attackerade honom och anklagade honom för att påstå att sjuka människor fuskar.

Detta visar att siffran 1,5 miljoner nu är accepterad. Det var den inte för 1-2 år sedan.

Under partiledardebatten som varade en timme startades 2-3 nya utlandsägda fabriker i Kina. Ett land som det i när Intel arrangerar mässor för högutbildade studenter som vill arbeta för dem dyker upp 6 miljoner personer. Ett land som har 10 miljoner professionella pianospelare. Det finns fabriker i Kina som tillverkar en komplett bil för $2000.

Snart har de t.o.m. ett Disneyland.

Då har jag inte ens nämnt Indien, med 3 miljoner javaprogrammerare. Ett land som förutspås bli det globala centrat för bioteknik 2010.

Jag undrar vad Reinfeldt och Persson har att säga om det.

Det vore betydligt mer intressant än huruvida ersättningsnivån ska vara 64 eller 65% och vem av de båda som tycker minst om arbetslösa.