En iakttagelse. När man tittar i sin besöksstatistik kan man se vilka sök-ord folk har använt när de pÃ¥ nÃ¥got sätt hamnade pÃ¥ den här bloggen. Tämligen ofta ser man sökfrÃ¥gor av typen “vad är X?” eller “vem är Y?”. Det verkar som att mÃ¥nga använder sökmotorerna som nÃ¥got slags orakel som ska kunna svara pÃ¥ den frÃ¥ga, inte som en uppslagstabell som visar vilka webbsidor som handlar om ett visst ord eller begrepp.

Sökmotorn Ask Jeeves är mig veterligen den som tagit detta längst. Fram tills nyligen skulle man skriva in sin sökning just formulerat som en fråga. Nu verkar de ha ändrat på detta. Kanske gav frågorna för dåliga svar, eller så förväntar sig folk som använder tjänsten kanske högre kvalitet på svaren om frågan är formulerad som just en fråga.

Hursomhelst intressant att många betraktar internet som något man kan fråga och få ett svar från. Nästan som om det vore en varelse som vet allt.

Fast det kanske är precis vad det är.

SÃ¥ gott som varje gÃ¥ng jag läser nÃ¥got “se upp för big brother-inlägg” pÃ¥ nätet sÃ¥ slÃ¥s jag av samma sak: det är egentligen inte tekniken i sig man är rädd för utan staten som övervakar en. Man vill inte att nÃ¥got verk eller nÃ¥gon myndighet ska veta för mycket om en. Däremot är det oftast tekniken som fÃ¥r skulden för allt elände som komma skall, vare sig det är DNA-analyser, RFID-taggar eller övervakningskameror.

Ett sådant exempel är Per Johanssons text på Infontology då han skriver om Övervakning och livets värde.

Det döljer sig, som sagt, en viss teknikrädsla i Pers inlägg. Att använda RFID för att identifiera människor leder till “ett liv ej värt att leva”. Vad han verkar ha glömt är att vi redan idag är försedda med numreringsbricka och insorterade i databaser. Det är bara det att du idag bär pÃ¥ ett (eller flera) litet plastkort istället. Per fÃ¥r det att lÃ¥ta som att skillnaden mellan ett plastkort och ett RFID-chip är som skillnaden mellan liv och död.

Då ska man samtidigt komma ihåg att för en majoritet av jordens befolkning är just avsaknaden av trovärdig legitimation ett gigantiskt problem som förhindrar utveckling bort från fattigdom. Att över huvud taget kunna inneha ett giltigt pass är en dröm för många människor. Det finns delar av världen där man mördar för att komma över en annan människas legala identitet i form av ett pass.

Retoriken om “övervakning” väcker tankar om Stasi-vakter och poliser som sitter i smÃ¥ rum och övervakar allt vi gör (texten avslutas t.o.m. med en referens till Stalin). SÃ¥ här skriver han:

“Tror vi verkligen att ett samhälle där alla bilförares aktiviteter kontinuerligt övervakas är ett ‘bra’ samhälle? Om inte, sÃ¥ bör vi förhindra att det växer fram.”

En bilförare mÃ¥ste redan idag genomgÃ¥ tester och godkännas av myndigheterna innan hon ger sig ut i trafiken. Jag skulle gissa att debatten gick varm när kravet om körkort började bli aktuellt i bilismens barndom (Per skulle förmodligen ha motsatt sig det). Det finns redan strikta trafikregler som alla mÃ¥ste följa. Skulle du bryta mot dessa, t.ex. genom att köra pÃ¥ fel sida av vägen, skulle ganska mÃ¥nga vända sina blickar mot dig och förmodligen ringa polisen. Du är ständigt övervakad – av dina medtrafikanter.

Låt mig bjuda på ett tanke-experiment. Låt oss säga att du ska åka bil mellan Malmö och Stockholm. Det går två exakt lika långa vägar dit. Vägarna är identitiska med en skillnad: på den ena vägen tillåts endast nyktra, vakna och alerta människor som kör med säkra och kontrollerade bilar. Kontrollen sker med hjälp av modern elektronik, GPS-system och automatiserad mönsterigenkänning som upptäcker avvikande trafikbeteende. Varje bil har tillgång till all information om de andra bilarna och dess förare. Du måste som bilist på denna väg vara beredd på att ge ifrån dig information om ditt eget hälsotillstånd och din körhistorik men å andra sidan vet du att alla andra som kör här också har gjort det.

På den andra vägen kan vem som helst köra. Inga kontroller sker. Här kan du lika gärna möta en lastbilschaufför med 1,5 promille i blodet som någon som fick körkortet i Corn Flakes-paketet. Här finns det ingen övervakning och knappt några trafikregler.

Vilken väg väljer du?

Notera att experimentet inte nämner något om några myndigheter, verk eller Stasi-poliser. Övervakningen är en överenskommelse mellan dig och dina medtrafikanter.

Det samma kan gälla övervakningskameror i ett villa-omrÃ¥de eller metalldetektorer inför en fotbollsmatch. Vad det dÃ¥ handlar om är spelreglerna för en gemensam arena som människor verkar pÃ¥. Som deltagare pÃ¥ arenan mÃ¥ste du acceptera ett “intrÃ¥ng” i din integritet i utbyte mot vissheten om att det inte gÃ¥r att göra inbrott i din villa utan att bli filmad eller att det inte gÃ¥r att föra in en kniv eller en UZI pÃ¥ MFF-matchen du gick pÃ¥.

Vad det i grund och botten handlar om är att förenkla förtroendet mellan dig och dina medmänniskor, vare sig det handlar om förtroendet i att veta att personen bredvid dig på krogen inte bär en kniv eller förtroendet i att veta att personen du gör affärer med inte är en bedragare. I en allt mer globaliserad och föränderlig omvärld måste vi ha verktyg för att kunna göra detta så enkelt som möjligt.

Big Brother-kritikernas motvilja mot myndigheter och statliga verk som mäter och övervakar medborgarna är sund och den ställer jag upp på till 100%. Men låt det stanna vid en skepsis mot statlig kontroll och mot myndighetsmissbruk utan att för den skull förhindra att verktyg som underlättar förtroendebyggande mellan människor utvecklas. Det är en enorm skillnad mellan statlig kontroll över våra liv och möjligheten att på egen hand finna den information du behöver, även om teknologierna som används är de samma.

Montera gärna ned Storebror, men glöm inte bort att förtroende mellan människor är en oerhört värdefull och mycket bräcklig sak som behöver all assistans den kan få.

Uppdaterat: Bytte titel på inlägget.

Är arbetslivsminister Hans Karlsson felciterad? Eller är det så illa som han säger?

Minskad sysselsättning förbryllar regeringen

“De som är sjukskrivna räknas som sysselsatta. GÃ¥r de tillbaka till arbete sÃ¥ minskar sysselsättningen”

Menar han möjligen att om de som är sjukskrivna går tillbaka till arbetet så kommer de som vikarierade för dem att falla ur sysselsättningen? Detta visar i så fall hur få nya jobb som skapas i dagens Sverige.

En bra början på att sätta igång jobbskapandet skulle vara att sänka extrakostnaden på ca 185% man får betala för att köpa en tjänst. Självklart måste det vara billigare att köpa tjänster i en tjänsteekonomi.

Sverige borde svämma över av inredningsarkitekter, ljusdesigners, hårkreatörer, musiker, plastikkirurger, underhållare, gycklare, mode-konsulter, ljudkreatörer och trädgårdsdesigners men nästan ingen har råd att köpa denna typ av tjänster i ett av världens (än så länge) rikaste länder.

Istället för att oroa sig över att sysselsättningen blir mindre när sjukskrivningen minskar borde Hans Karlsson underlätta för den sortens tjänster att bli åtkomliga för en bred massa.