Ett tillägg till mina två senaste postningar. Våra samhällen är idag uppbyggda fullständigt kring vissa grundläggande förutsättningar bl.a. hur länge vi lever och är friska samt vid vilken ålder vi skaffar barn. Det finns en rytm i samhället bestående av utbildning sedan yrkesliv (eller i Sverige: sjukskrivning och sjukpension) samt föräldraskap och slutligen pension, fritid och åldrande.

Pensionssystemet är redan utsatt för hårda prövningar efter den kraftiga ökningen av medellivslängden under 1900-talet. När ATP-systemet infördes 1960 var pensionsåldern 67 år och medellivslängden 72-73 år. Idag har pensionsåldern sänkts och medellivslängden (lyckligtvis) höjts, dessutom med förbättrad livskvalitet.

En radikal ökning av medellivslängden skulle totalt kullkasta hela rytmen i samhället. Utbildning kan vara något som pågår hela livet. En människa kan göra flera olika karriärer och skaffa sig flera familjer och barn långt senare än vad som idag är möjligt.

Detta leder till att variationen mellan individer ökar. Samhällslösningar som är likadana för alla passar inte längre. Jag kanske vill välja att tillfälligt sluta jobba för att undervisa mina barn själv? Jag kanske vill arbeta långt efter den lagstiftade pensionsåldern? Jag kanske vill vänta med att skaffa barn tills jag är 70 (detta kan gälla även för kvinnor)! Varför ska staten diktera hur jag ska leva mitt liv?

Ju längre vi lever, ju friskare vi blir och ju större valfrihet vi får desto svårare blir det att motivera statliga ingrepp i individens liv.

Bläddrar i Daniel Pinks nyligen utgivna A Whole New Mind och märker till min glädje att han poängterar exakt samma megatrender som Framtidstanken, nämligen Automatiseringen, Globaliseringen och Individualiseringen. I sann amerikansk managementboktradition väljer han dock att presentera dem som en allitteration: Automation, Asia, Abundance.

Han beskriver också hur dessa tre megatrender leder fram till “the Conceptual Age – ruled by artistry, empathy, and emotion”. Detta är kärnan i den tjänsteekonomi jag så ofta tjatar om här på bloggen och som vårt högskattesamhälle inte är byggt för utan tvärtom förhindrar framväxten av till priset av enorm social förvirring och rädsla.

En annan lustig detalj är att den, precis som Steven Johnssons Mind Wide Open börjar med att författaren ligger i en MRI-maskin och får sin hjärna inscannad.

Automatiserad trafikövervakning har jag skrivit om vid ett flertal tillfällen härbloggen. Många har reagerat på det intrång i integriteten man anser det vara att få sin nummerplåt fotograferad om man kör för snabbt. Denna känsla blir såklart större om man inte anser att det brott man begått är särskilt allvarligt eller knappt ens brottsligt, som t.ex. att köra i 130 på en tom 110-väg.

Som tur är verkar samhället ha en viss förmåga att anpassa sig till verkligheten:

“Hälften av alla trafikanter följer inte hastighetsbegränsningarna, så nu ser vi efter hur vi kan anpassa begränsningarna”

Med bättre automatiserad övervakning skulle man kunna anpassa hastighetsgränserna dynamiskt till t.ex. trafiksituationerna och vädret. Hur förändras synen på fart-kamerorna om de ibland tillåter en att köra fortare men också straffar dig om du bryter mot fartgränsen? Alltså, istället för att enbart vara domare och bödel blir de även en hjälp när situationen är tillräckligt säker. Kommer de fortfarande att upplevas som övervakare / Big Brother? Jag undrar.

Ytterligare en intressant aspekt av denna utveckling är hur lagtexten plötsligt blir program-kod i en dator. “Om det är mörkt (<X candela), regnar mer än Y mm och yttertemperaturen är under Z grader C är det ett lagbrott som beivras med m SEK i böter att framföra ett fordon fortare än v km/h”.

Mikael Treschow och Urban Bäckström skriver i DN Debatt om globaliseringens utmaningar på den svenska högskattemodellen.

“Globaliseringen kräver reformer av skatter och regler”

Det pågår nu en världsomspännande accelererande utveckling som innebär att allt fler tävlar om att bli vinnare och att allt fler också blir vinnare. Aldrig förr i mänsklighetens historia har så många människor fått det så mycket bättre på så kort tid som under det senaste decenniet.

En välkommen text men den lär väl viftas bort som näringslivets propaganda av de som regerar.

Mauricio Rojas rapport om svensk politik under 1900-talet och dess utmaningar inför 2000-talet är värt en genomläsning.

Sweden after the Swedish Model

The future organisation of the welfare society will depend, to a great extent, on how new problems are tackled. In the end, just like every other product of history, the Welfare State was incompatible with the development of the society, which created it and therefore, it now belongs in the world of myths and memories

På mitt inlägg om att äta djur skrev signaturen Christoffer en fråga i en kommentar som rör vid pudelns kärna. Hur mycket resurser (energi, pengar) är det “OK” att förbruka som människa?

Detta är en fråga med väldigt många bottnar. Vissa ideologier menar att det finns ett visst konstant värde att förbruka och att alla människor ska fördelas detta värde jämt och “rättvist”.

Andra menar att varje människa själv ansvarar för att skapa sitt eget värde och att detta i sin tur leder till ett maximalt tillgängligt värde för alla.

Vilken av dessa extrempunkter man själv anser vara korrekt avspeglar sig sedan på ens syn i en rad samhällsfrågor, däribland huruvida det är etiskt försvarbart att äta djur eller ej, men även vad gäller frågan om t.ex. medborgarlön eller statens roll.

De flesta förhåller sig väl någonstans mittemellan dessa två punkter. Även om man inte befinner sig på ytterkanterna kan man ha åsikt om huruvida man ska “sikta mot noll” eller “sikta mot max”.

Är en eremit som inte konsumerar något men heller inte producerar något en bättre människa än en storkonsumerande city-yuppie med cigarren i ena handen och hamburgaren i andra och bling-blinget hängande runt halsen? Vilken av dessa bör man ha som förebild?

Insikten som fick just mig att fortsätta smaska i mig hamburgare och fläskfilé var att jag enbart i rollen som medveten varelse har ett ansvar i att välja – och jag väljer yuppien.

Detta val gör jag inte enbart för att, ja, det är ju betydligt roligare, utan för att det är alla världens yuppiesar och storkonsumenter som driver utvecklingen framåt, som skapar jobb och välstånd, som via sin konsumtion ger den fattige kläder och den hungrige mat.

Dessutom är fläskfilé förbannat gott.

Ställningstagandet förutsatt givetvis att yuppien tjänat ihop sina egna resurser hederligt och inte parasiterat på andra. Den moraliska måttstocken ligger då inte längre på hur man konsumerar sina resurser utan hur man producerar dem. Om man producerat sina resurser genom att skapa värde åt andra har man den moraliska rätten att göra vad man vill (självklart inom vissa ramar) med dessa resurser.

Det tog ytterligare några år innan jag fann namnet på den filosofi som ligger närmast detta ideal, nämligen objektivismen. Jag tror numera att detta är en filosofi som passar den accelerande globala ekonomin mycket väl.

Nästa fråga jag bytt åsikt om är EU. Ska skriva om det när tid finnes. Då kommer jag säkert att få anledning att gå in på nationalstatens plats och roll i den accelererande globala ekonomin.

En av de mest intressanta nya webbtjänsterna på sistone är olika kart-tjänster, bl.a. Google Earth. Även om det funnits bra kart-tjänster på nätet ganska länge så har Google, Yahoo! och snart även Microsoft förnyat innovationen kring tjänsterna genom att öppna upp dem för externa utvecklare. Deras mål är klart:

Marrying Maps to Data for a New Web Service

So far the uses have been noncommercial. But Yahoo, Google and Microsoft are creating the services with the expectation that they will become a focal point in one of the next significant growth areas in Internet advertising: contextual advertisements tied to specific locations.

Detta är exempel på en utveckling där den “verkliga”, fysiska världen kopplas samman med den digitala, “virtuella” världen. Kombinera detta med elektronisk identifikation av varor med hjälp av RFID och tidigare nämnda nya betalningsmekanismer och du har en komplett sammankopplad ekonomi där varje fysiskt, av människa tillverkat föremål och varje koordinat på jorden hör samman, är “taggat”, sökbart och förmodligen även har en prislapp.