Följande textstycke ledde fram till en tanke som jag ska försöka utveckla.

A very different future is calling on billions of cell phones

Neville Street, CEO of text-messaging company Mobile 365, puts it this way: How many inventions in history have literally become part of your person – something you always have with you?

Your watch. Your credit card. Your cell phone. That’s pretty much it, unless you count tooth fillings.

Jag bar en armbandsklocka varje dag, dygnet runt från det att jag var kanske 9-10 år tills jag var 22-23. Då skaffade jag min första mobiltelefon. Behovet av klocka försvann.

Detta var inte enbart p.g.a. att mobiltelefonen faktiskt har en klocka i sig som jag bar omkring på oavsett. Nej, förändringen var större än så.

Behovet av att veta tiden försvann.

Klockan är på många sätt en direkt konsekvens av den rationella industrialismens strävan efter perfektion och optimering. Det var tågtidtabellen och stämpelklockan som delade upp dygnet i 24 60 minutersintervaller för den breda massan. Innan tåget och fabriken fanns bara morgon, dag och kväll.

I och med mobiltelefonen (och internet) har vi förflyttat oss från den fysiska världen in i det digitala nätverket där rum och tid är svårdefinierat om det ens existerar. Att bestämma möte med någon är något flyktigt man gör beroende på hur dagen flyter fram. Att arbeta är att vara uppkopplad. T.o.m. högskolans föreläsningar går att ladda ned och frågorna till läraren tar man på dennes blogg efter att man på egen hand tittat på lektionen.

Sekundvisarens varvning har därmed ersatts av bildskärmens ständiga ljus. Tiden har i många avseenden upphört att existera.

När jag tog av mig armbandsuret den där sista gången kändes det till en början naket och ovant. Huden hade blivit blek under skinnremmens skal. När jag lade klockan på hyllan var det industrialismens viktigaste verktyg jag monterade bort från min kropp.

En tidsålder hade upphört.

3 Thoughts on “Mobiltelefonen och armbandsuret

  1. Säg mig då varför jag fortfarande måste vara på jobbet mellan åtta och fem.

  2. “The future is already here; it just isn’t evenly distributed.” 🙂

    Faktum är att för många jobb idag är arbetstiden en social överenskommelse. Man kan arbeta på annan plats om man vill, men arbetskamraterna kommer att misstänka att du ligger i parken och räknar blommor.

    Det är inte särskilt många arbetsplatser kvar där Maskinen startar kl 8:00:00 och alla led i kedjan måste befinna sig på sin plats. Istället har vi flextid och laptops.

  3. Pingback: Framtidstanken - Accelererande förändring i en global ekonomi » Blog Archive » FrÃ¥n arkivet: Mobiltelefonen och armbandsuret

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Post Navigation