Sverige,
nej tack!

Fortfarande finns det utländska företag som köper eller bygger upp verksamheter i Sverige. Men nu är det lika många som säljer eller lägger ned. Något som inte hänt sedan den svenska marknaden öppnades för utländska investerare i början av investerare i början av 1990-talet.

Direktinvesteringarna i Sverige är NOLL.

NOLL!!!

…men turister gör av med stora summor

De utländska turisternas inköp i Sverige ökade med 20 procent under andra kvartalet i år till 13,5 miljarder kronor.
“Det är en riktigt bra ökning”, säger Ossian Stiernstrand, VD pÃ¥ Turismens Utredningsinstitut, som stÃ¥r bakom siffrorna.

Tydligare kan det inte sägas. Vi är redan mitt inne i en helt annan ekonomi än för några år sedan. En ekonomi där upplevelser, design, tjänster och empati är de nya handelsvarorna.

När ska ledningen för Sverige inse detta?

I Sverige får vi lära oss, t.o.m. av statens Utbildningsradio, att företag är onda och psykopatiska. Jag undrar vilken ondskefull plan som ligger bakom följande.

WHO hopes drugs will buy time against bird flu

The United Nations agency said a donation by Swiss drug maker Roche of enough of its Tamiflu antiviral to treat 3 million people could slow the spread of the outbreak among humans, especially in countries too poor to afford their own stockpile.

Detta kan vara en mycket viktig nyhet för att bekämpa fågelinfluensan om den sprider sig till människan. Då kan man på ett tidigt stadie gå in och dämpa effekterna av sjukdomen. Detta kan ge mänskligheten värdefull tid för att utveckla ett vaccin.

Den nystartade bloggen Kompassen listar en rad svenska bloggares politiska åskådning enligt mini-testet political compass.

Denna kompass har två skalor, istället för den traditionella höger/vänster-skalan: graden av personlig/social frihet och graden av ekonomisk frihet man anser ett samhälle bör eftersträva.

Resultatet är ganska intressant. Det visar sig att så gott som alla (faktiskt alla utom en) som tagit testet hittills står för en klart liberal inställning till personlig frihet medans den stora skiljelinjen går runt den ekonomiska friheten, där svaren pendlar.

Även om urvalet av bloggare än så länge är ganska tunt (ett 30-tal) ger detta upphov till en rad frågor. En sådan är såklart om testets två dimensioner har någon betydelse över huvud taget om alla ändå tycker (nästan) samma sak på den ena axeln. Detta kan dock härledas från att de som tagit testet trots allt delar samma kulturella bakgrund (den svenska). Det är, gissar jag, ont om religiösa eller starkt konservativa bland de som tagit testet.

Intressant dock att inte ens vänsterbloggarna uppskattar den kommunistiska auktoritära staten. Det verkar som att den frihetliga socialismen, anarko-socialismen, är betydligt mer utbredd än kommunismen om man ska tro på detta test. Individen är viktigare än kollektivet. Detta är glädjande.

En annan fråga man kan ställa sig är om inte personlig och ekonomisk frihet är samma sak. Vad är skillnaden? Ett typiskt exempel på ett fenomen som innefattar mycket personlig frihet men låg ekonomisk frihet är friåret.

Denna personliga frihet är dock en illusion. Friåret är nämligen inte alls fullt så fritt som det låter. För det första måste det betalas av någon. Ingenting är gratis. En persons ekonomiska frihet blir alltså kraftigt begränsad för att någon annan ska kunna uppleva högre personlig frihet genom ett friår.

För det andra är det inte fritt i bemärkelsen att vem som helst kan ta det. Det finns ett begränsat antal platser som nästan lottas ut enligt vissa kriterier. Skulle det vara helt valfritt skulle man såklart riskera att alla utnyttjade möjligheten och man stod där helt utan någon som arbetade.

För det tredje är det, som namnet antyder, avgränsat i tiden. Du är inte fri för all framtid utan endast under ett år.

För det fjärde är man enbart fri sÃ¥ länge politikerna tillÃ¥ter det. FriÃ¥ret kan när som helst bli indraget om statsbudgeten eller väljarvinden kräver det. Man är hela tiden “fri” pÃ¥ nÃ¥der av nÃ¥gon annan.

Summa summarum kan friåret snarare ses som lånad ekonomisk frihet. Som med alla lån måste de förr eller senare betalas tillbaka, annars får man inte låna mer. Samma kritik går att rikta mot andra bidragssystem som finns i utjämningssyfte.

Den som är satt i skuld är aldrig fri var det någon som skrev. Om du lever på andra är du heller aldrig fri. Du är beroende av andras välvilja eller på att människor som tvingas betala för dig inte tröttnar och lämnar landet. Äkta ekonomisk och personlig frihet uppnår man enbart genom att skapa värde som andra vill utbyta mot annat värde.

För många är detta en bitter mandel att svälja, men det är ett fact of life. Istället för att se detta faktum som ett ok och ett tvång borde man se det positiva och lustfyllda i att skapa något som andra människor vill ha. Varje människa har något unikt att erbjuda sin omvärld. Aldrig förr i mänsklighetens historia att vi haft större möjligheter att erbuda våra tjänster och begåvningar till en stor global marknad. Aldrig förr har möjligheten för så många människor att uppnå ekonomisk och personlig frihet varit större. Detta är mycket positivt och en enorm möjlighet.

Not 1: det finns ett annat bra sätt att öka sin personliga frihet utan att leva på någon annan, nämligen genom att skära ned kraftigt på sina levnadsomkostnader. Se t.ex. sajten Whywork.org för fler idéer kring detta.

Not 2: men de sjuka och svaga, då? De som inte kan arbeta?
Mycket riktigt så befinner sig dessa människor i en beroendeställning, både i förhållande till sin sjukdom såväl som till den som försörjer individen i fråga, och har därmed låg personlig frihet. Saknar man försäkring, familj eller ett ansamlat kapital hamnar man onekligen i en beroendeställning till någon, antingen staten eller välgörenhet, om man blir arbetsoförmögen. Detta är knappast ett kontroversiellt påstående, men det var inte heller om detta frågan handlade. Frågan var om personlig och ekonomisk frihet går att särskilja och jag menar att det gör de inte.

Uppdaterat: Danne Nordling listar fem olika sorters frihet. Hur mycket frihet finns det egentligen? Hur många sorter?

Uppdaterat 2:: Man ska inte skriva lÃ¥nga inlägg tidigt pÃ¥ morgonen. Jag blandar ihop begreppen nÃ¥got. Vad jag menar är följande. Det gÃ¥r att särskilja personlig och ekonomisk frihet, men sÃ¥ fort du tar bort den ena sÃ¥ “terminerar” du den andra. De är olika saker men oskiljaktiga.

Alltså, även om du lever i ett land där du får säga och tycka vad du vill så går det inte att kalla dig fri om du samtidigt inte får äga någonting eller försörja dig själv.

Det finns sålunda bara en sorts frihet, men den har flera komponenter. Sänker du nivån på en komponent så sänker du också helheten med lika mycket.

Vad som är intressant är just det faktum att så många av bloggarna har i grunden samma uppfattning om den personliga friheten, men inte om den ekonomiska. Vad jag vill visa med inlägget är att man kanske egentligen står närmre varandra än man själva vill erkänna.

Fast det kanske bara är önsketänkande.

Följande textstycke ledde fram till en tanke som jag ska försöka utveckla.

A very different future is calling on billions of cell phones

Neville Street, CEO of text-messaging company Mobile 365, puts it this way: How many inventions in history have literally become part of your person – something you always have with you?

Your watch. Your credit card. Your cell phone. That’s pretty much it, unless you count tooth fillings.

Jag bar en armbandsklocka varje dag, dygnet runt från det att jag var kanske 9-10 år tills jag var 22-23. Då skaffade jag min första mobiltelefon. Behovet av klocka försvann.

Detta var inte enbart p.g.a. att mobiltelefonen faktiskt har en klocka i sig som jag bar omkring på oavsett. Nej, förändringen var större än så.

Behovet av att veta tiden försvann.

Klockan är på många sätt en direkt konsekvens av den rationella industrialismens strävan efter perfektion och optimering. Det var tågtidtabellen och stämpelklockan som delade upp dygnet i 24 60 minutersintervaller för den breda massan. Innan tåget och fabriken fanns bara morgon, dag och kväll.

I och med mobiltelefonen (och internet) har vi förflyttat oss från den fysiska världen in i det digitala nätverket där rum och tid är svårdefinierat om det ens existerar. Att bestämma möte med någon är något flyktigt man gör beroende på hur dagen flyter fram. Att arbeta är att vara uppkopplad. T.o.m. högskolans föreläsningar går att ladda ned och frågorna till läraren tar man på dennes blogg efter att man på egen hand tittat på lektionen.

Sekundvisarens varvning har därmed ersatts av bildskärmens ständiga ljus. Tiden har i många avseenden upphört att existera.

När jag tog av mig armbandsuret den där sista gången kändes det till en början naket och ovant. Huden hade blivit blek under skinnremmens skal. När jag lade klockan på hyllan var det industrialismens viktigaste verktyg jag monterade bort från min kropp.

En tidsålder hade upphört.

Citytunneln i Malmö, som kostar skattebetalarna 9 miljarder kronor, sparar in lite slantar på att anlita arbetskraft från ett av våra grannländer. Givetvis framställs detta i media som ett stort svek mot de ariska svenska byggnadsarbetarna. Att det vore ett ännu grövre svek mot de som betalar (d.v.s. du och jag) att inte anlita billigare arbetskraft nämns såklart inte.

Byggjobbare i Malmö byttes ut mot polacker

Enligt uppgift tjänar de polska arbetarna sex euro, cirka 57 kronor, i timmen jämfört med en genomsnittlig svensk byggnadsarbetarlön på mellan 155 och 160 kronor.

“Byttes ut”!?! Var det nÃ¥gon som rövade bort dem pÃ¥ natten och ersatte med polacker?

Tänk att det fortfarande går att vidareutveckla något så grundläggande som en dörr.

Gizmodo Japan: Auto door : Gizmodo

This new design entails strips equipped with infrared sensors that open to the approximate shape of the person or object passing through, minimizing entry of dust, pollen, and bugs while keeping precious air-conditioning in.