Spridda iakttagelser…

Man kan sätta upp en modell för hur stort ett upplopp blir genom att tilldela varje potentiell upploppsmakare/makerska en siffra. Siffran är det antal andra upploppsmakare som måste ha anslutit sig till upploppet innan personen själv också deltager. Om det t.ex. rör sig om 100 personer så kan en person ha siffran 0, en annan 1, en tredje 2 osv. Det krävs alltså att upploppet består av 2 personer innan den tredje ansluter sig till bilbrännarkalaset.

Den första personen däremot startar ett upplop väldigt snabbt. Det är den som tänder gnistan åt de andra. Det intressanta är att om denna person istället hade haft siffran 1 eller högre så hade upploppet aldrig blivit av över huvud taget. Det samma gäller andra personer med upploppspotential. Om 50 personer ansluter men den 51:e aldrig någonsin ger sig in i ett upplopp med färre än 52 individer, ja då avstannar upploppet, annars eskalerar det.

Detta är givetvis en förenklad bild av verkligheten, men det ligger ett uns av sanning i den. Om det finns många människor i ett samhälle med låga siffror så krävs det bara en gnista för att stora upplopp ska starta. Ett samhälle i ett sådant tillstånd är självklart väldigt labilt. Ett sådant tryck byggs upp under många år då människor som normalt inte skulle följa pöbeln snart bryts ned och blir som laddade partiklar, redo att explodera. Detta skedde under upploppen 1968 eller i Los Angeles i början av 90-talet och det sker nu i Paris.

En annan konsekvens av denna modell är att om ett upplopp väl startat är det svårt att stoppa det. Att rubba balansen på fel håll, t.ex. att svara med för mycket (eller för lite) polisvåld kan få oanade eskalerande följder som snabbt sprider sig.

På så sätt påminner spridningen om ett upplopp om den eventuella spridningen av fågelinfluensan mellan människor. Det gäller att snabbt sätta stopp för utbrott, innan de eskalerat med katastrofala följder. Det är så förändringar propagerar genom ett nätverk. En smittad nod kan smitta två andra liksom att en person som startar ett upplopp kan påverka två andra som också gör det osv.

Modellen med upplopp och tröskelnivåer kom jag att tänka på när jag stod vid ett rödljus vid ett övergångsställe för någon dag sedan. Jag har noterat om att man kommer gående och det är rött, men det inte finns några bilar i sikte, så är sannolikheten mycket större att man går mot rött, än om man redan står stilla och väntar på grönt ljus.

Det är alltså en lägre tröskel för att överkomma nivån då man går mot rött om man redan rör på sig jämfört med om man står stilla.

Jag skulle tänka mig att tröskeln sänks för de stillastående om det är flera i en grupp som väntar vid rött och en av dem börjar gå.

Så fungerar vi människor jämt och ständigt utan att tänka på det. Vi håller hela tiden ögonen på våra medmänniskor och följer deras beteende för att avgöra vårt eget. Detta sker undermedvetet och helt automatiskt. Fundera t.ex. på varför du skrattar nästa gång ni är en grupp och någon säger ett skämt. Var skämtet egentligen roligt eller skrattade du bara för att alla andra gjorde det?

Det återstår att se exakt hur labilt Europa egentligen är. Tids nog uppstår hämmande motkrafter. Frågan är då om upploppsviruset hunnit sprida sig.

Människan är en extremt social varelse och ett flockdjur. Vi är dessutom alla sammankopplade i det nätverk som utgör mänskligheten. Detta gör oss sårbara, men också starka. Denna tve-eggade tillvaro kommer att prägla hela 2000-talet i långt större utsträckning än 1900-talet. Vi lever i nätverkets tidsålder.

Tänk på det nästa gång du står vid övergångsstället och väntar på grön gubbe.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Post Navigation