Wille Faler skriver om något jag känner igen mig i.

Ett ̴r Рen politisk resa

I och med att jag började blogga i mars så började jag samtidigt på allvar utforska mina egna värderingar, filosofiska ställningstaganden, samt i större omfattning sätta mig in i principerna bakom dessa ställningstaganden.
Över de senaste nio månaderna har jag omvärderat många saker, ofta flera gånger.

Kan bara hålla med. Bloggandet får en att fundera genom sina egna åsikter.

Valet 2006 kanske blir ett val som handlar om mer än bara bidrag och skatter. En sådan sak är frågan om personlig integritet ställd mot brottsbekämpning.

Regeringspartiets Ã¥sikt i frÃ¥gan är klar efter justitieminister Bodströms framgÃ¥ng med “trafikdata”-lagen i EU. Personlig integritet är i Bodströmsamhället värd litet eller inget ställd mot statens möjligheter att uppbringa rättvisa. Följande citat frÃ¥n Jonas Franzen, en av de mÃ¥nga (betalda) LO-bloggarna, talar egentligen för sig själv:

Personliga integriteten?

Den personliga integriteten ställer hinder i vägen för rättvisan.

Du kan nu som väljare själv avgöra om du tycker detta är en åsikt du kan stå bakom.

Det intressanta att påpeka är att Franzen i grunden har helt rätt. Vill vi att polisen effektivt ska kunna lösa brott har vi med teknikens hjälp bättre möjligheter än någonsin att göra detta. Ändå blir folk uppenbart upprörda över Franzens uttalande. Man vill inte hälpa polisen eller statsmakten till priset av sin egen integritet.

Varför är det så?

Vill inte svenska folket att mördare ska sättas i fängelse? Jo, nog vill man det, men man måste förstå att en människas integritet är en värdefull tingest som man endast ger upp i de allra ädlaste syften och enbart till människor man litar på. Det är i grunden en handelsvara, inte olik en skatt, som går att byta mot förtroende och tillit.

För att människor ska acceptera intrång i privatlivet måste ett par kriterier vara uppfyllda:

1. Det måste upplevas som en vettig och värdefull eftergift. Biltullarna i Stockholm är ett bra exempel på motsatsen. Om lagarna upplevs som verklighetsfrånvända och inte har förankring hos individen blir responsen därefter när man efterfrågar data om privatlivet.

2. Hör samman med 1 och handlar om förtroende till de människor som samlar in informationen – staten och polisen. Om Göran Persson upplevs leva efter andra regler än övriga medborgare sÃ¥ kommer naturligtvis motstÃ¥ndet att öka. Om polisen upplevs som fascister kommer ingen att lita pÃ¥ dem.

Vad teknikens möjligheter alltså gör är exponerar den förtroendeavgrund det finns mellan folket och de folkvalda. En osund situation. Mitt recept mot detta är:

1. Färre lagar.
2. Ännu färre lagar, men lagar som känns. Som betyder något.
3. Ökad transparens, särskilt uppåt.
4. Poliser som har tid och möjlighet att vara delaktiga i samhället istället för att ödsla tid på annat. Se punkt 1 och 2.
5. Majoritetsval med tydliga vinnare och framför allt: politiker som tar ansvar, erkänner sina fel och tar konsekvenserna.

Vill vi ha ett fungerande och välmående samhälle är detta mycket viktiga frågor och förändringar. Tyvärr hamnar diskussionen ofta snett. Den handlar i grund och botten om en enda sak:

Har du förtroende för rättsväsendet och staten?

Är man rädd för övervakning av Storebror så är svaret på frågan nej. Då ska debatten handla om hur man återställer förtroendet och inget annat. Hur man förändrar staten och rättsväsendet så att de får fast förankring i samhället. Förtroendeavgrunden måste minskas.

Om det kan komma något gott ur denna debatt så är det att frågan får uppmärksamhet och att folk kan ta ställning.

Jonas Franzen och Tomas Bodström har tagit ställning.

Nu är det din tur.

PS. På tal om transparens: både Migrationsverkets champagne-mail och UD:s telefonlistor är exempel på tekniken och transparensen.

Long Tail-bloggaren Chris Anderson skriver om övergången till sannolikhetstiden

The Long Tail: The Probabilistic Age

Q: Why are people so uncomfortable with Wikipedia? And Google? And, well, that whole blog thing?

A: Because these systems operate on the alien logic of probabilistic statistics, which sacrifices perfection at the microscale for optimization at the macroscale.

Q: Huh?

A: Exactly. Our brains aren’t wired to think in terms of statistics and probability. We want to know whether an encyclopedia entry is right or wrong. We want to know that there’s a wise hand (ideally human) guiding Google’s results. We want to trust what we read.

Expressen-skribenten Lars Lindström ogillar sociala nätverk:

Lars Lindström: Jag är usel på sociala nätverk

Antagligen bygger min aversion pÃ¥ att jag är kokerskans son och själv usel pÃ¥ att bygga sociala nätverk. Jag har aldrig förlikat mig med tanken att ställa in mig hos och hÃ¥lla kontakten med människor som jag kan “ha nytta av”.

I Sverige ska man skämmas över att ha kontakter och “utnyttja” dem. Vilket trams.

Självklart ska man träffa så många människor man kan, läsa deras bloggar och bjuda på tjänster och gentjänster. Varför i hela fridens namn skulle detta vara något att skämmas för?

Dessutom, ska jag verkligen tro på att Lars Lindström fått sitt jobb genom en ansökan via arbetsförmedlingen. Det är ju en ren förolämpning mot läsarna herr Lundström bjuder på, om han vill att vi ska tro det.

Däremot kan ett företag som enbart rekryterar från samma sociala umgängeskrets drabbas av en slags kompiskulturell inavel. Farligt i längden.

Det hindrar dock inte dig från att gå ut och nätverka så mycket du bara orkar. Utan att skämmas för det.

Ett annat sätt att nå framgång är att helt enkelt ha en lycklig och positiv inställning:

‘Chronic happiness’ the key to success

The key to success may be “chronic happiness” rather than simply hard work and the right contacts, psychologists have found.

Many assume a successful career and personal life leads to happiness. But psychologists in the US say happiness can bring success.

Le, och världen ler åt dig. Enkelt, eller hur?

Wikiversity:About – Wikibooks, collection of open-content textbooks

The main goal of Wikiversity is not just to impart knowledge but to facilitate learning. The collaborative model of the wiki will be applied to an e-learning framework. This differs significantly from a classic university model, although it does acknowledge the growing acceptance of a social theory of learning in pedagogical and academic practice.

Internet är häftigt. Om en idé bara får tillräckligt mycket kraft bakom sig kan den likt en snöboll nedför en kulle börja rulla av sig själv och växa sig större. Har tiden nu kommit för universitet och wikipedia att mötas? Återstår att se om snöbollen blir tillräckligt stor för att börja rulla.

Sydsvenskan uppmärksammar något jag skrivit om ett par gånger på bloggen, bl.a. här. Det svenska valsystemet är dåligt byggt för att hantera massor av småpartier.

Aktuella frÃ¥gor – “Valsystemet svajar”

Vi närmar oss en situation där skillnaden mellan 4,1 procent och 3,9 procent för något av dessa tre partier kan vara en fråga om regeringsmakten. Några få röster på marginalen kan få en lika explosiv genomslagskraft som Al Gores marginella förlust i Florida i förra presidentvalet i USA.

Ett annat företag som tappar sin Mojo är bloggföretaget SixApart. Deras servrar gick ned igår och det verkar fortfarande strula. Kunderna är inte helt nöjda och när ens kunder är enbart bloggare innebär det att ett och annat negativt ord om dig fastnar i Google-nätet. Inte bra.

MobHappy: Our Apologies For The Interruption

We’ve been let down tremendously by the Typepad service and Six Apart’s response, and their updates don’t give us much confidence that things will get any better. Russell praised how they handled their last crisis, but it pales in comparison to this total outage, and a cutesy choose-your-own-compensation plan won’t cut it.

Stackars Loic Le Meur, som representerade företaget på Bloggforum 3.0. Han har nog sovit dåligt i natt.

PÃ¥ bloggopinionsmätaren Opinmind fÃ¥r de fortfarande 83% sentimeter pÃ¥ sökordet “typepad”. Det är en bra siffra som förmodligen lär sjunka.

Förhoppningsvis lyckas de åtgärda problemen och återskapa förtroendet, men det lär bli en lång process.

Lärdomen är att om dina kunder är bloggare blir kundvård och förmågan att hantera misstag avgörande för din framgång. Detta gäller såklart även andra kundgrupper men hastigheten och styrkan i responsen skruvas upp av bloggverktygen (bl.a. SixAparts egna).

Företag som idag enbart har bloggare som kunder är föregångare, men denna motreaktion kommer snart att möta alla konsumentföretag som klantar sig. När en blogg på nätet blir lika vanligt som email gäller det att ta hand om varenda liten kund man har på bästa sätt.

Martin Geddes pÃ¥ den läsvärda bloggen Telepocalypse skriver om hur Skypes flyt (“mojo”) har försvunnit.

Telepocalypse by Martin Geddes: Skype, where are you?

I think we all know of a very cute voice application that’s currently hiding behind a log and looking a bit lost. Whatever happened to Skype’s mojo? Why wasn’t Skype 2.0’s arrival a case for dancing in the streets?

Ett tecken på hastigheten tjänster som finns på nätet lever i. Det var bara några månader sedan som hyllningsartiklarna stod som spön i backen.

Så är det att vara ett konsumentinriktat företag idag. Ena veckan älskad av alla, nästa en trött föredetting. Detta ger avtramp i värderingen i bolagen. Kanske skulle Zennström o hans kompisar fått någon miljard mindre om de sålt Skype idag.

Att vakta sin Mojo är att vakta sin mest värdefulla tillgång. Yeah, baby.