Henrik Torstensson påminner om att mycket har hänt sedan dotcom-kraschen:

Henrik Torstenssons Weblog: Utbyggnadsfasen

Nästa gång någon börjar snacka om bubblan och kraschen och tycks tro att ingenting har hänt sedan dess, kan du med gott samvete påpeka att skillnaden mellan januari 2000 och januari 2006 är milsvid.

Jag har ett tag gått och funderat på ett längre inlägg om förändringsblindhet. Denna “åkomma” innebär att ens hjärna och medvetande snabbt anpassar sig till nya företeelser och stoppar in dem i en van och trygg kontext. Konsekvensen blir att stora förändringar kan passera nästan obemärkt.

Då detta är en fullt naturlig process i hjärnan som alla människor genomgår måste man som möjlighetsfinnare, framtidstänkare och entreprenör försöka blunda för blindheten.

Relaterat till förändringsblindhet är begreppet framtidschock. Lovar att återkomma med mer om dessa båda begrepp.

Uppdaterat: jag bör påpeka att jag med förändringsblindhet inte direkt syftar på samma fenomen som change blindness, vilket det ges exempel på t.ex. här.

Maria Rankka påminner om vardagen för det fåtal svenskar som arbetar.

Den bakbundna medelklassen

För mig är det direkt stötande att en strävsam tvåbarnsfamilj med relativt höga inkomster knappt ska ha råd med bil. Varför revolterar vi inte? Vi verkar lydigt finna oss i att bli i fråntagna våra egna pengar och i förlängningen vår egen trygghet. Vi har en bakbunden medelklass, som nästan verkar nöjd med att vara det.

Läs även om de fattiga 40-talisterna eller om hur estlänningarna snart passerar svenskarna i medelsnittlig disponibel inkomst.

Jan Kallberg bloggar bittert förbannat från Texas:

JAN KALLBERG: Utlandssvenskar

Idag bor 400,000 svenska medborgare utanför Sverige enligt statistiken men det är säkert fler eftersom många inte brytt sig att anmäla flyttning till utlandet, utan har kvar folkbokföringsadress i Sverige. Självklart är det ett politiskt ställningstagande eftersom sossestaten lockar inte längre. Det enda sossestaten har att erbjuda är att du får arbeta natt och dag för att försörja sossarnas valboskap, kan glömma pension som står i paritet mot vad du betalat in utan det får du fixa själv, tvång att dela arbetarrörelsens värderingar för något offentligt toppjobb och ett samhälle med intellektuell spännvidd som får myror att känna sig giganter.

I Expressen har emigrationen som folkrörelse uppmärksammats och även Henrik Alexandersson skriver några rader i ämnet.

På den här bloggen har ämnet varit uppe bl.a. i posterna “För Sverige. I tiden.” och “Du är inte så rik som du tror.”

Möjligheten att emigrera är en intressant krydda i dem demokratiska valet. Det är framförallt två trender som gör det till ett allt mer realistiskt och lockande val:

1) kommunikationsteknikens utveckling, vilket gör att avståndet till släkter och vänner samt arbete i Sverige inte behöver bli så särskilt långt även om man fysiskt är långt borta.

2) allt fler länder blir demokratier och uppnår en levnadsstandard liknande eller överstigande den svenska.

På så sätt kan det demokratiska valet bli breddat med en ny dimension. Du väljer inte bara regering i det land du för tillfället bor i, du väljer på sätt och vis även regering i det land du kan tänka dig flytta till. Utifrån ett smörgåsbord av flera länder och regeringar väljer du det som passar dig bäst.

Konsekvenserna över en längre tid är att det sker en ommöblering av människor med åsikter vilket ytterligare förstärker underliggande politiska trender.

Exempelvis Sverige kunde ha varit betydligt mindre socialdemokratiskt om de där 3-400’000 människorna stannat kvar. Om man förutsätter att det är i huvudsak människor som inte röstar socialdemokratiskt som flyttar töms landet på röster som stöder oppositionen. Den socialdemokratiska dominansen blir ännu större, vilket leder till att ännu fler som inte delar dessa åsikter flyttar osv.

På motsvarande fylls ett land som USA på med människor vars politiska åsikter ligger nära den amerikanska kulturen och förstärker därmed denna.

Man skulle kunna tänka sig en framtid där ett demokratiskt val består i att välja vilket statskollektiv man vill ingå i istället för att välja vilka som ska representera ens röst i ett parlament. Det ska bli intressant att följa hur nationalstaten följer med i denna utveckling.

Uppdaterat: även Waldemar Ingdahl har tankar i ämnet.

Daniel Pink skriver om den enorma demografiska förändring det innebär att 40-talisterna uppnår pensionsålder. Deras förändrade livsstil samt det faktum att de som grupp skiljer sig från tidigare pensionärer, kommer att innebära affärsmöjligheter för den entreprenörielle.

First, Buns of Steel. Then, Minds Like Steel Traps: The Trend Desk

Every day for the next 18 years, a portion of history’s richest and most influential generation will be forced — at least momentarily — to reckon with their own mortality

Jag har skrivit förr om hur:

1. Den arbetande delen av befolkningen betalar höga skatter för att hålla den icke arbetande delen utanför arbetsmarknaden.

2. Arbetslösheten är därmed ett frivilligt demokratiskt val av folket.

I dagens DN Debatt presenteras forskning som visar exakt detta.

“Överdriven tro på jämlikhet gör att jobben inte kommer”

I 33 av 35 länder skapar tillväxt ökad sysselsättning. Men inte i Sverige. Sveriges jämlikhetspolitik gör att folk jobbar mindre, att de anstränger sig mindre, och att de är mindre benägna att byta jobb eller flytta för att höja sin lön. En hårt driven utjämningspolitik med höga skatter och generösa förmåner har medfört att tillväxten under de 25 senaste åren inte skapat någon sysselsättningsökning.

Andra äldre poster i samma ämne är bl.a. 300 dagars arbetslöshet ska inte existera, Högteknologin kommer aldrig ge hela Sverige jobb, Var ska jobben komma från? och Sverige behöver fler trädgårdsmästare.

Bloggen Tempus Fugit har kommenterat ett gammalt inlägg från den här bloggen: 2000-talet summerat.

Tempus Fugit: Aptitretare

Jag är utvecklingsoptimist och teknikoptimist. Jag tror att utvecklingen går frammåt även om det ofta går så långsamt att det inte märks och jag tror att det finns tekniska lösningar på de flesta problem även om det inte finns någon garanti för att vi kommer att hitta dem i tid.
Jag tror inte att vi behöver mer hjärta i världen. Jag tror att vi behöver mer hjärna. Ett hjärta kan hata lika väl som älska. Endast tillsammans kan de finna både ett mål och en väg.

Som jag nämnde i kommentarerna till posten om Piratpartiet skulle patentprocessen må bra av att ställa högre krav på kvalitetsgranskning från de som lämnar in patentet.

Mistakes found in 98% of US patents

Most law firms consider proofreading as a necessary step to reduce their malpractice exposure. Sophisticated corporations view proofreading as the final step in controlling the quality of their patents and ensuring enforceability. However, proofreading is time-consuming and can be expensive. It involves checking the issued patent, which can be hundreds of pages long, against the filed application and all amendments.

En sådan förändring skulle kunna införa friktion i processen som förhindrar större företag från att patentbomba marknader. Detta förutsatt, såklart, att man inte helt enkelt lägger ut hela patentgranskningen på off-shore bolag:

In addition to being time consuming and usually costly, it is often a lacklustre task that many law firms and legal departments would rather not have to take on. For this reason, Intellevate says proofreading is the perfect activity to perform off-shore.

Det är onekligen intressant att läsa de första reaktionerna på Magasinet Neo.

Vissa tyckte när de fick läsa första numret att det var en trevlig läsning men att adrenalinhalten var för låg. Man föreslås “ta ett par varv till med svartpepparkvarnen”.

Andra blir fruktansvärt upprörda bara av tidningens omslag, som visar en världskarta på natten. Städernas (människornas) ljus jorden runt lyser upp mörkret. Tidningen anklagas för kolonialism eftersom Afrika inte lyser lika starkt som resten av världen…

Nåja, det är ju ett gott tecken att tidningen trots allt engagerar.

Själv påminns jag om en gammal favorittidning, nämligen musikmagasinet Pop (senare Bibel). Förrutom att tidningarna ser nästan likadana ut är det samma ohejdade kärlek till sitt ämne som strömmar genom artiklarna. Pop var den insatte popnördens bibel. Singelbaksidor och konserter dissekerades med inlevelse och passion tills man var övertygad om att just den där skivan var den som saknades för att livet skulle bli komplett.

Lyckas Neo hålla samma passion inför sitt ämne som Lokko och gänget gjorde på Pop-redaktionen så kan tidningen bli riktigt, riktigt bra. Kanske lyckas man t.o.m. övertyga Pop-Andres himself.

(Disclaimer: jag har bidragit med en text till första numret.)