Bloggen 1 är inte ett stort tal uppmärksammar en debatt som pågår på studenttidningen Lundagårds sidor. Upprinnelsen är affischer uppsatta i Lund från några som kallar sig “Slyngelbratsens Utrotnings Front“. Affischerna innehöll den gamla vanliga klasskampsretoriken kryddat med meningar som “Det dom äger har dom snott av oss. En dag ska dom få betalt med ränta.”

Dessa hotfulla affischer kommenterades i Lundagård av två studenter.

Svaret på kommentaren är en debattartikel, skriven av Sebastian Saar, som innehåller stycken som:

Att instinktivt hata dessa som själva valt att axla den moral det kapitalistiska samhället vilar på är sunt och inte alls ett uttryck för någon slags fascism som våra vänner på högerkanten verkar mena.

Eller:

Dessa som själva gör valet att representera ett system som målmedvetet söker reducera mänskligt liv till ekonomiskt kalkylerbara entiteter, får i mitt tycke ta lite ansvar.

Håhåjaja. Har man pengar får man väl stå ut med lite hot eller en smäll på käften. Klasskamp, liksom.

Det är inte svårt att dra en röd linje från den arge teaterstudentens debattartikel till Marita Ulvskogs likartade retorik i dagens DN Debatt. Här riktar sig dock de verbala knytnävsslagen mot “storföretagen” och dess ledning som uppenbarligen (enligt Ulvskog) mötts på någon mörk parkeringsplats någonstans och beslutat sig för att låta bli att investera i sina företag (!) i syfte att försinka den svenska ekonomin så att socialdemokraterna förlorar valet.

Ja, du vet, klasskamp. De rika mot arbetarna.

Ulvskogs bakgrund som medlem i bl.a. KFML gör den röda tråden ännu tjockare. Saars artikel i Lundagård kunde lika gärna ha varit författad av en 20-årig Ulvskog.

Jag vet inte vad ni ser i dessa båda artiklar, men jag ser rädsla, avundsjuka, hat, paranoia och en nästan manisk tro på att man själv står för den enda rätta vägen medans alla andra har fel. En oförmåga att mäta sig själv med samma måttstock som man använder på andra.

Riksdagsvalet i år kommer att visa om detta är de känslor som större delen av svenska folket delar, eller om man hellre ser ljust på framtiden, låter människor lyckas, tror på individens förmåga att växa på egen hand och inte skräms bort av framgång och framsteg.

Valet är ditt.

12 Thoughts on “En tjock, röd tråd – från Lundagård till Ulvskog

  1. Att teaterstudentens inlägg var pretentiöst och, tja, teatraliskt – står väl rätt utan tvivel. Men genusstudentens inlägg undertill är nog rätt bra som förklaring till varför man ogillar brats/stekare. ( bostadspolitiken och att de har stålar)

    Att man är förbannad över räkmackeglidare vars sociala, kulturella och resande aktiviteter har sponsrats frikostigt av päronen sedan födseln, när detsamma inte gäller för en själv – är onekligen en väldigt förståelig reaktion. Den känner jag själv ofta.

    Men skillnaden står väl i ett legitimt “hat” mot räkmackebrats och ett icke-legitimt gentemot brats som har genererat sina egna stålar från ett småföretag sedan gymnasiet

    Marita Ulvskogs falsarier ( Det råder investeringsboom i Sverige, är ett bra motargument mot hennes fantasier) är konspiratoriskt trista. Och såklart ett utslag av politisering och kfmlflumm.

    Dock är ett hat grundat i liberal meritokratisk anda gentemot ärvda privilegier helt förståeligt och förklarbart.

    Teatersocialismens reflexraljerande över högerstudenter är summeringsvis enbart tråkigt, onyanserat och well – pretentiöst.

    Gillar din blogg och din summering av framtidens utmaningar. Soft. Långa perspektiv är vad som saknas i minutpolitikens era.

  2. Avund och paranoia – absolut. Det förstnämnda är så vanligt att sossarna vinner val på det varje gång. Ingen ska ha det bättre än nån annan, inte ens om man jobbat dygnet runt i tio år för att uppnå något. Det tyder bara på att man “har axlat den moral som det kapitalistiska samhället vilar på” och hur motbjudande är inte det…

  3. Erik Starck on 2006-2-15 at 08:17:15 said:

    Ola Svedin skrev: “Att man är förbannad över räkmackeglidare vars sociala, kulturella och resande aktiviteter har sponsrats frikostigt av päronen sedan födseln, när detsamma inte gäller för en själv – är onekligen en väldigt förståelig reaktion. Den känner jag själv ofta.”

    Många människor i världen skulle anse att hela den svenska befolkningen är räkmackeglidare. Vi lever trots allt i ett av världens rikaste länder. Även den fattigaste i Sverige har det bättre än medelinkomsttagaren i många länder. Även du har fått mycket i ditt liv serverat åt dig, även om du varit för upptagen med att glutta avundsjukt på den rika grannens BMW för att se det.

    Så, nej, det är inte rikedomen i sig själv som är problemet utan det faktum att någon annan är rikare än en själv. Man tål inte detta.

    Det är en mycket tråkig inställning och när den är allmänt spridd i ett samhälle innebär det röta och sönderfall inifrån. Trist.

  4. Självklart bör jag känna någon slags supermegareligiös tacksamhet över att jag är född i ett rikt västland i en familj utan seriösa problem.

    Nu gillar jag inte bilar, men de förbannade blickarna är snarare riktade mot räkmackandet i sig – de fina skolorna, utlandsresorna, de sociala nätverken, etc. etc….

    Att det är en aversion byggd ur relativa ekonomiska jämlikheter säger jag inte emot. Låt oss gärna dra ut det till absoluta tal och allihop känna upprördhet över det simpla faktum att människor föds priviligerade i vissa delar av världen och andra gör det sannerligen inte. Därur föds ett moraliskt ansvar att göra någonting åt det.

    Hur leder du i bevis att ett samhälle röter och sönderfaller inifrån om människor i gemen känner en, legitim, olust gentemot att vissa – bara genom vilka föräldrar man har – har sådana enorma fördelar ( eller nackdelar) genom livet.

    Att förneka denna indignation är knappast förenlig med trovärdig liberal opinionsbildning.

  5. Ola: Men nu börjar du ju tala om någonting annat än vad affischerna handlade om. I affisch-fallet snackar vi inte om någon allmän beklagan över att världen är orättvis eller ett konstaterande att det är synd om dem som växer upp i mindre priviligerade familjer. Istället handlar det om affischer från ett gäng som kallar sig “Bratsens UTROTNINGS Front”, och som menar att bratsen “aldrig kommer vara säkra i den här staden”. Ordet utrotning implicerar i varje fall för mig någonting mer än en slags allmän “upprördhet”, och lägg därtill rena hot så får vi någonting som inte direkt är hundvalpar och rosa kaniner. Det handlar om ett obehagligt hat mot en mer eller mindre väldefinierad grupp av människor alltså.

    Vad de båda insändarna i Lundagård gjorde (av vilka bara den ena tycks vara upplagd på tidningens hemsida, men jag vill minnas att jag inte var så imponerad av den andra heller) var att gå i svaromål mot en debattartikel som helt enkelt uttryckte sitt ogillande över den typen av retorik och demonisering. Författarna till de båda artiklarna försvarade därmed ganska tydligt vad som gav upphov till debatten i första hand – nämligen affischerna. Man försvarade därmed en “grupp” som talar om utrotning och kom med rena hot. Ofluffigt.

    För att drifta bort från ämnet ett par hekto, så måste jag tillägga att jag själv inte har några större problem med, öh, “räkmackeglidare”. Dels pga att jag inte har och inte ska ha någonting med deras liv att göra, dels pga att dessa glidare faktiskt kan fylla en funktion som kommer alla, mig inberäknad, till godo. Om Isaac Newton (bara för att ta ett exempel) hade tvingats slita i kolgruvorna hela dagarna, så är det ganska orimligt att han hade fått tid till att sitta där vid äppelträden och klura på sin gravitationsteori och sina rörelselagar. Så jag är ganska tacksam över att han fick väldigt mycket serverat för sig, eftersom hans teorier i förlängningen givit upphov till, ja, typ, allt. Allt från mobiltelefoner till Öresundsbron. Inte illa för en brat.

  6. Erik Starck on 2006-2-16 at 19:36:49 said:

    Ola Svedin skrev: “Hur leder du i bevis att ett samhälle röter och sönderfaller inifrån om människor i gemen känner en, legitim, olust gentemot att vissa – bara genom vilka föräldrar man har – har sådana enorma fördelar ( eller nackdelar) genom livet.”

    Min inställning är mycket enkel och det är fascinerande hur den kan möta så mycket motstånd: de pengar du tjänar tillhör dig. Ingen har rätt att bestämma vad du gör med de pengarna. Vill du ge dem till dina barn ska du få göra det. Vill du investera i andras företag ska du få göra det. Vill du, som t.ex. världens rikaste man Bill Gates, skänka dem till mediciner för fattiga så får du göra det (och förtjänar stor respekt för det). Det är ditt val, ingen annans.

    Det samma gäller dina andra ägodelar. Ingen har rätt att stövla in i din lägenhet och plocka åt sig dina grejer av “rättviseskäl”. Sådant kallas stöld.

    Ett samhälle som inte respekterar sådana grundläggande spelregler är ett samhälle som inte mår bra. Det är ett samhälle som bestraffar framgång.

    Om du tycker det är så fruktansvärt med rika människor föreslår jag att du kavlar upp ärmarna, startar några företag och sätter igång och börja tjäna pengar själv istället för att bara känna avund och ilska. Investera sedan pengarna i fattiga länder så gör du människorna där en tjänst och erbjuder dem möjligheten att också öka tjockleken på sina plånböcker och skaffa sig ett drägligare liv.

    Jag lovar, det kommer att kännas mycket bättre.

  7. Jag har en annan liberal rättvisesyn än er båda. Som svar till Thomas så får jag väl slänga in en brasklapp om att jag inte vill utrota brats och att det är för jävla fånigt och läskigt på samma gång att affischera om det. ( Att det sedan är en representant för HÖGERstudenterna som är medförfattare till en artikel som blir upprörd över det, känns om inte symptomatiskt, så i vart fall som en bekräftelse på en fördom)…

    Apropå Newton då. Killen levandes i ett aristokratiskt samhälle med djupa klassklyftor och bildning bara för de rikaste. Tror du(ni) inte exempelvis att mänskligheten hade nått längre om bildning, läskunnighet och annorledes spreds även utanför den blåblodiga adeln hade kunnat generera fler chanser för presumtiva genier i arbetarklassen ( som istället för att läppja te och läsa böcker fick slita i kolgruvor)…. Det är iofs ett resonemang byggt på utilitarism och därmed nyttan av lika rätt till utbildning. Det mest riktiga är snarare just den individuella frigörelse från sina uppväxtförhållanden som utbildning medför.

    Starck, din grundinställning är finemang. Jag håller med om den. Men om du ser på hur rikedom har genererats i vissa familjesfärer och annorledes så har de gjort det p.g.a. släktskap och även längre tillbaka i tiden politiska privilegier – som knappast rimmar väl med en meritokratisk liberal syn på samhället.

    Man äger sin egen kropp och produkten av densamma därigenom. Att vissa däremot inte får chansen att använda hjärnan som tillhör kroppen enbart för att de föds in i en fattig familj är inte rättvist.

    Men som sagt, diskussionen har flygit iväg. Här sitter jag snarare och försvarar en form av interventionistisk socialliberalism gentemot en libertarianism helt byggd på basis av negativa rättigheter. Hoppas ni har överseende med det.

    Starck, hur är din syn på vad staten bör vara? Skall den få ta ut skatt? Nattväktarstat? Infrastrukturstat? Välfärdsstat?

  8. Erik Starck on 2006-2-19 at 10:28:33 said:

    Ola skrev:

    Tror du(ni) inte exempelvis att mänskligheten hade nått längre om bildning, läskunnighet och annorledes spreds även utanför den blåblodiga adeln hade kunnat generera fler chanser för presumtiva genier i arbetarklassen ( som istället för att läppja te och läsa böcker fick slita i kolgruvor)

    Visst, men hur skulle det ha gått till? Skulle alla plötsligt vakna en dag, sedan fanns det läroböcker, skolverk, lärare och akademiska institutioner redo att ta sig an en hel befolkning? Detta samtidigt som det fanns tillräckligt med billig mat, kläder och vatten så att alla hade tid att sätta sig i skolbänken 8 timmar/dag och hygieniska förhållanden som inte spred sjukdomar.

    Från Medeltiden till 1800-talsindustrialism över en natt. Wow, ett mirakel. Minst sagt.

    Nej, snarare var det en stegvis övergång som skedde, pådriven av uppfinningar som tryckpressen, postverken, ångmaskinen och telegrafen. Mat blev billigare att producera, bostäder av hög kvalitet till lågt pris blev möjliga att bygga och rinnande, rent vatten åt alla fanns tillgängligt. En livskvalitet som Newton bara hade kunnat drömma om.

    Min poäng: “bildning, läskunnighet och annorledes” spreds faktiskt utanför “den blåblodiga adeln”, men först när de rätta förutsättningarna fanns. Det är inte alls säkert att en påtvingad utjämning av resurser hade fått det förloppet att gå snabbare. Det kanske t.o.m. hade satt käppar i hjulen för en rad genombrott.

    För att citera den här bloggens undertext: “Teknik förändrar mer än politik. Mest förändrar människan.”

    Att vissa däremot inte får chansen att använda hjärnan som tillhör kroppen enbart för att de föds in i en fattig familj är inte rättvist.

    “Rättvist”. Hm. Kanske är det 1900-talets farligaste ord? Jag undrar hur många liv det ordet har på sitt samvete. Man ska använde det _mycket_ varsamt.

    Men – vänta nu här, är du kvar i Newtons 1600-tal? Eller befinner vi oss i 2000-talet? Där två av världens fattigaste och största länder har blivit kunskapsfabriker (Kina och Indien) och entreprenöriella centran. Där det är möjligt att på ett fåtal år med en god idé och lite mjukvara skapa miljardimperium (Google, Microsoft, Amazon, Skype…).

    Är det ett meritokratiskt liberalt samhälle du eftersträvar så är entreprenörskap, god tillgång till riskkapital och ett högt innovationstempo de absolut största hoten mot den etablerade storfinansen.

    De är också den lilla människans bästa möjlighet att utnyttja så mycket som möjligt av sin inneboende potential.

    Starck, hur är din syn på vad staten bör vara?

    Någon måste säkerställa att lagar följs och att avtal hålls. Samtidigt passar den gamla nationalstaten dåligt in i dagens globalisering. Jag tror att 2000-talet kommer att innebära en övergång till starka, små självbestämmande regioner och en global nattväktararstat.

  9. Vad Erik sade. Med skillnaden att jag inte delar hans bedömning av hur framtiden kommer att se ut; jag ser nog mer av protektionism, övervakningsstater och krig i framtiden. Men å andra sidan sov jag inte särskilt bra i natt, så det kan lika gärna vara mitt dåliga humör som talar.

    Bara ett litet tillägg: Newton använde jag som ett exempel på att det kanske inte alltid är så fel att vissa människor föds priviligerade, eftersom de då får mer tid till att pyssla med “onyttigheter” (dvs slipper tänka på sin överlevnad under alla dygnets timmar) som fysik, filosofi, juridik, tekniska innovationer, osv. Vad det inte var ett exempel på var att 1600-talet egentligen var ett ganska schysst århundrade som jag mer än gärna skulle återgå till, om inte annat för att jag finner tanken på aristokrati och bildning bara för den blåblodiga adeln vrålskön. Om jag hade tagit ett exempel på en priviligerad snubbe eller snubba som levde på 1900-talet och som gjorde schyssta saker, skulle du då ha tolkat min argumentation som att jag förespråkade hela det samhällssystem som fanns då?

    Och, visst, jag har överseende med socialliberaler, om nu någon trodde något annat. Huvudanledningen till att jag hoppade in det här kommenterandet var att jag tyckte att det var onödigt att tala om “legitimt hat”, om än i citationstecken, med tanke på vilket starkt ord det faktiskt är. Och sedan rullade det hela bara vidare…

  10. “Är det ett meritokratiskt liberalt samhälle du eftersträvar så är entreprenörskap, god tillgång till riskkapital och ett högt innovationstempo de absolut största hoten mot den etablerade storfinansen. ”

    Jag håller absolut med dig. Skapandeförmågan i den fria ekonomin är fantastisk. Att Indien och Kina kravlar sig ur fattigdom är en produkt av kapitalismen.

    Poängen med min fortsättning med Newton-jämförelsen var väl snarare just att det var djupt orättvist ( Jo, rättvisa som ord kan missbrukas. Det är möjligt att håller det lite fluffigt i min argumenation, men jag menar liberal rättvisa) att han kunde sitta i sitt elfenbenstorn och tänka, samtidigt som resten av det feodala samhället var ofritt och fattigt. Jag säger inte att ni stödjer aristokratin – ej heller att jag tror på magi ( alltså att med omfördelning i Newtons århundrade nå dagens standard. Jag är inte dum i huvudet, var inte så nedlåtande)

    Fria marknader är nyckeln. Basala välfärdstjänster garanterade även till de fattiga, såsom utbildning ( nyckeln till var och ens självförverkligande) och sjukvård, är en del i att ge alla en rättvisa chans i livet.

    Min poäng redan från början var väl snarare att visa på att det finns liberaler som faktiskt blir förbannade över att vissa har en gigantisk guldsked i mun redan från födseln. Att därifrån gå till kommunistisk expropriation i alla lager av livet är långt.

    Det är inte rikedom som skall hindras, utan fattigdom och utanförskap. Men nu börjar jag slänga mig med floskler så stoppa mig gärna. 🙂

  11. Erik Starck on 2006-2-21 at 08:15:00 said:

    “Jag är inte dum i huvudet, var inte så nedlåtande”

    Ber om ursäkt.

    Fria marknader är nyckeln. Basala välfärdstjänster garanterade även till de fattiga, såsom utbildning ( nyckeln till var och ens självförverkligande) och sjukvård, är en del i att ge alla en rättvisa chans i livet.

    Jepp. Skiljelinjen brukar sedan gå vid frågan om hur de ska finansieras: via skattsedeln eller på andra sätt. Själv tycker jag de är alldeles för viktiga för att överlåtas åt politikerna.

  12. Erik Starck on 2006-2-21 at 08:17:14 said:

    Thomas skrev: “Med skillnaden att jag inte delar hans bedömning av hur framtiden kommer att se ut; jag ser nog mer av protektionism, övervakningsstater och krig i framtiden.”

    Vi har aldrig tidigare haft så många öppna marknader och så få krig som nu. Varför tror du att den trenden skulle vända?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Post Navigation