Bloggen 1 är inte ett stort tal uppmärksammar en debatt som pÃ¥gÃ¥r pÃ¥ studenttidningen LundagÃ¥rds sidor. Upprinnelsen är affischer uppsatta i Lund frÃ¥n nÃ¥gra som kallar sig “Slyngelbratsens Utrotnings Front“. Affischerna innehöll den gamla vanliga klasskampsretoriken kryddat med meningar som “Det dom äger har dom snott av oss. En dag ska dom fÃ¥ betalt med ränta.”

Dessa hotfulla affischer kommenterades i Lundagård av två studenter.

Svaret på kommentaren är en debattartikel, skriven av Sebastian Saar, som innehåller stycken som:

Att instinktivt hata dessa som själva valt att axla den moral det kapitalistiska samhället vilar på är sunt och inte alls ett uttryck för någon slags fascism som våra vänner på högerkanten verkar mena.

Eller:

Dessa som själva gör valet att representera ett system som målmedvetet söker reducera mänskligt liv till ekonomiskt kalkylerbara entiteter, får i mitt tycke ta lite ansvar.

Håhåjaja. Har man pengar får man väl stå ut med lite hot eller en smäll på käften. Klasskamp, liksom.

Det är inte svÃ¥rt att dra en röd linje frÃ¥n den arge teaterstudentens debattartikel till Marita Ulvskogs likartade retorik i dagens DN Debatt. Här riktar sig dock de verbala knytnävsslagen mot “storföretagen” och dess ledning som uppenbarligen (enligt Ulvskog) mötts pÃ¥ nÃ¥gon mörk parkeringsplats nÃ¥gonstans och beslutat sig för att lÃ¥ta bli att investera i sina företag (!) i syfte att försinka den svenska ekonomin sÃ¥ att socialdemokraterna förlorar valet.

Ja, du vet, klasskamp. De rika mot arbetarna.

Ulvskogs bakgrund som medlem i bl.a. KFML gör den röda tråden ännu tjockare. Saars artikel i Lundagård kunde lika gärna ha varit författad av en 20-årig Ulvskog.

Jag vet inte vad ni ser i dessa båda artiklar, men jag ser rädsla, avundsjuka, hat, paranoia och en nästan manisk tro på att man själv står för den enda rätta vägen medans alla andra har fel. En oförmåga att mäta sig själv med samma måttstock som man använder på andra.

Riksdagsvalet i år kommer att visa om detta är de känslor som större delen av svenska folket delar, eller om man hellre ser ljust på framtiden, låter människor lyckas, tror på individens förmåga att växa på egen hand och inte skräms bort av framgång och framsteg.

Valet är ditt.

I senaste numret av Pär Ströms nyhetsbrev om Big Brother-samhället uppmärksammas hur chat-klienten MSN Messenger “censurerar” meddelanden med visst innehÃ¥ll. Pär Ström skriver:

Genom tips har det kommit till min kännedom att Microsoft har byggt in automatläsning och censur i MSN Messenger, en mycket populär tjänst för så kallad chatt via internet. Jag har provat själv, och uppgifterna stämmer. Försök till exempel att skicka ett chattmeddelande som innehåller denna länk:

http://www.big-o-software.com/download.php?product=hkSFV

Vad som händer är att meddelandet inte kommer fram. Inget felmeddelande skickas, vilket gör att många chattare förmodligen inte märker någonting och censuren uppmärksammas inte. Ifall texten i meddelandet krypteras kommer det däremot fram.

Detta låter ju hemskt. Läser Microsoft all vår kommunikation? Kan de verkligen gå in och censurera åsikter de inte gillar?

Ja och nej.

Självklart “läser” Microsofts servrar vad som skickas, annars skulle det vara omöjligt att skicka nÃ¥got över huvud taget. Samma sak gör en SMTP-server för mail om du skickar ett mail eller för den delen din egen webbläsare när du läser en webbsida. Utan “automatläsning” skulle det vara omöjligt att bygga en chat-tjänst över huvud taget (motstÃ¥r här frestelsen att inleda en utvikning om läsande, förstÃ¥else, artificiella intelligenser och medvetande).

Men censuren, dÃ¥? Jo, den som använt en chat-klient en längre tid vet vilket enormt problem det kan vara med alla spam-meddelande man fÃ¥r. Massutskick till miljontals användare som bara irriterar och förstör tjänsten. Med största sannolikhet rör sig “censuren” om att försöka förhindra just sÃ¥dana spam-utskick.

Likadan funktionalitet finns i de flesta mail-tjänster på nätet. Ägnar de sig också åt censur? Knappast.

Jag gillar Pär Ströms engagemang mot den bevakande staten, men ibland gÃ¥r det lite för lÃ¥ngt. Det sitter inte en Gestapo-agent bakom varenda buske. Allt som företag gör utan att användarna vet om det är inte övervakning – trots att det är Microsoft som bygger tjänsten och trots att de ägnar sig Ã¥t “automatläsning”.

Särskilt i Kina (!).

Global belief in free trade

International Policy Attitudes has published the findings of a poll of 20 countries which shows that 61% of people in those countries agree with the statement “the free enterprise system and free market economy is the best system on which to base the future of the world.” 28% disagreed.

The highest level of support was from China (74%) followed by the Philippines (73%), the US (71%), and India (70%).

Only 36% of French agree with the proposition while 50% disagree. With the exception of Argentina (42% in favour), Russia (43%) and Turkey (47%) all other countries showed a 57% or higher degree of support for free enterprise.

Nowhere did a majority disagree.

Vissa gör det redan: ser Ã¥ldrande som en sjukdom. Bilden av vad som utgör en sjukdom förändras ständigt. Depressioner ansÃ¥gs exempelvis tills tämligen nyligen inte vara en sjukdom. Enligt en undersökning i British Medical Journal lÃ¥g Ã¥ldrande pÃ¥ första plats över vad som ansÃ¥gs vara “icke-sjukdomar”, en lista som säkerligen kommer att se annorlunda ut om ytterligare 25 Ã¥r. Kanske blir det sÃ¥, att alla fysiska och mentala begränsningar som stÃ¥r i vägen mellan en människa och hennes fulla potential betraktas som sjukdomar.

Efter förmåga och omdöme skall jag vidtaga dietetiska anordningar till gagn för de sjuka, och vad som kan skada eller göra dem ont skall jag söka avvärja

Så låter det när man svär läkar-eden. Framtidens läkare kan få det allt svårare att leva upp till dessa antika ord.

Artikel om söktjänster för den som söker en läkare med viss hudfärg, kulturell bakgrund eller sexuell läggning:

Your Kind of Doctor

Several Web sites can help consumers find doctors and other health care providers with specified characteristics, including race, religion and sensitivity to sexual orientation.

The sites — which list physicians who are African American, Christian or “gay- or lesbian-friendly” — are putting a new spin on affinity-group marketing, a tactic usually associated with insurance or real estate sales.

Otänkbart i Sverige, där patient-läkarrelationen är annorlunda. Här får vi snarare nöja oss med det systemet erbjuder.

Hur sjukvÃ¥rden förändras är en intressant mätare pÃ¥ samhället. Att över huvud taget kalla det “sjukvÃ¥rd” är bara relevant sÃ¥ länge det handlar om just vÃ¥rd av sjuka människor. Detta lyfter följdfrÃ¥gan om vad “vÃ¥rd” är och vad “sjuk” är. Inte helt enkla ord att definiera.

Ulvskog kritiserar näringslivet

Hon hävdade att näringslivet försöker stjälpa regeringen genom att hålla inne investeringar i Sverige - och istället göra rekordstora aktieutdelningar.

Paranoia

“Den som drabbas av förföljelseparanoia försöker hantera sin schizofreni genom att lägga skulden pÃ¥ en yttre sammansvärjning, vilket innebär att sÃ¥dana paranoiker ofta ocksÃ¥ är avancerade konspirationsteoretiker.”

Dessa människor styr vårt land och förfogar över enorma resurser. Våra resurser. De bestämmer våra lagar.

Bloggen Tempus Fugit har tidigare kommenterat inlägg från den här bloggen. Försökte då svara i en kommentar, men den publicerades aldrig. Nu har han glädjande nog skrivit om ett av mina inlägg igen. Svarar därför här istället den här gången.

Blir lite kortfattat angående den här paragrafen:

Tempus Fugit – SÃ¥ vad jobbar du med?

En sak som ofta försvinner är att innan man pratade om övergången från industrisamhället till informationssamhället så pratade man om övergången från industrisamhället till servicesamhället. Alltfärre jobbade i industrisektorn och alltfler i servicesektorn. Jag tror att debatten framförallt hörde 1970-talet till. Till servicesektorn så hör framförallt skola, vård och omsorg.

Det här är lite intressant ur svensk synvinkel, då det förefaller som om det där tjänstesamhället alla pratar om aldrig kommer. Nu är det dock så att Sverige är unikt bland de rikare länderna i att ha en relativt liten tjänstemarknad. För någon vecka sedan publicerades en rapport, presenterad på DN Debatt här, som menade att i 33 av 35 länder leder tillväxt till nya jobb. Dock ej i Sverige. Man skriver:

Trots att genomsnittsinkomsten i USA är väsentligt högre än i Sverige innebär den större lönespridningen att lågkvalificerade har lättare att få jobb där. De arbetar framför allt i den privata tjänstesektorn, såsom detaljhandel, hotell och restaurang, samt olika slags personliga tjänster. I Sverige är denna tjänstesektor väsentligt mindre, vilket bidrar till den höga arbetslösheten bland svaga grupper här.

Även egenföretagandet, en annan viktig drivkraft till de nya formerna av fritt agentskap som leder till nya jobb, är bland det lägsta i världen i Sverige.

Istället har vÃ¥r “svenska modell” förlitat sig helt och hÃ¥llet pÃ¥ i huvudsak tvÃ¥ saker: 1) stora, etablerade företags export och 2) utbildning, utbildning, utbildning. Kvittar till vad: bara det är utbildning. Detta har lett fram till vad som mÃ¥ste vara världens mest utbildade arbetslösa. Dubbla examen är inte ovanligt pÃ¥ landets arbetsförmedlingar. Jobben, däremot, lyser med sin frÃ¥nvaro.

Det finns dock lysande undantag. Turismen i Sverige blomstrar.

Här är vi inne på exakt den upplevelseindustri jag menar hör 2000-talet till. Det är bara typiskt att det är tyska (snart indiska och kinesiska) turister som ska vara de som driver tjänstemarknaden. Varför kan vi inte skapa en inhemsk efterfrågan på tjänster genom att kraftigt sänka skatterna på arbete? Vad vi istället i praktiken gör är betalar världens högsta skatter för att hålla folk utanför arbetsmarknaden.

Konsekvensen blir att Sverige aldrig får någon chans att ställa om sig till produktion av 2000-talets råvaror. Detta kan visa sig vara mycket kostsamt i automatiseringens och globaliseringens tidevarv.

Martin Bagge, en av de mer eller mindre frekventa bloggmiddagsdeltagarna (och hängiven Kvinnofängelset-tittare), bor i samma studentgettoomrÃ¥de i Ronneby som jag själv spenderade 4 Ã¥r av mitt liv i. Nu har han lyckats hitta en lista med användarkonto pÃ¥ en gammal linux-burk som vi använde som “hus-dator” i vÃ¥rt student-hus.

Kan avslöja att användarnamnet skweetis kommer från en låt av oljudsrockarna The Melvins platta Stoner Witch. Så nu vet ni det.

Skulle tippa att jag fick det där användarnamnet för ca 9-10 år sedan och så har det legat och skräpat på en server i en skrubb i en studentlägenhet i Ronneby. Använde inte det så mycket, vill jag minnas. Jag var däremot ganska aktiv i diverse newsgroups (en slags blandning mellan blogg och email) på den där tiden vilket gör att man nu kan läsa om bl.a. den här incidenten genom att googla på rätt saker.

Fascinerande hur ens liv lämnat spår efter sig i sökmotorerna. Dagens unga (nu lät jag gammal) blir utkastade på nätet knappt innan de ens är födda. Hur många Lunarstorm-diskussioner kommer folk att ångra om 5-10 år, när de är lite äldre och tonårskänslorna svalnat? Trots det kan de finnas där, bara en sökning borta för alla som vill läsa. Hela generationer skriver ned sina innersta tankar i en databas. Vi har aldrig tidigare haft en så levande nutidshistoria dokumenterad.

Självklart sätter detta avtryck i vår kultur och vår samtid. Det är inte längre enbart TVn och andra broadcastade, matande medier som definierar kulturen. Vi är alla med och skapar, bara genom att helt enkelt vara oss själva.