Hakke snackade: “Det som är speciellt med bloggen är när jag får läsa en text av någon som skriver för att denna personen själv berörs av ämnet.”

Ja, journalistiken är ju nästan per definition återberättande. En person skriver om någon annans upplevelser. Resultatet blir lätt… urvattnat. Å självklart alltid, alltid vinklat.

När en journalist eller debattör skriver om ett ämne gör han/hon det med sin verbala förmåga och sin, eventuellt dolda, agenda. Det kan ta ner trovärdigheten, eller åtminstone göra att jag läser med en större distans, oavsett om texten publiceras i en tidning eller på en blogg.

Det som är speciellt med bloggen är när jag får läsa en text av någon som skriver för att denna personen själv berörs av ämnet. När en lärare skriver om funderingar kring betygsättning, en expert på mänsklig kommunikation skriver om kollektivtrafikens usla IT-stöd eller en mamma skriver om sina upplevelser när barnen hamnar i häkte.

Då ökar trovärdigheten, oavsett var det skrivs. Och var annars än i bloggen kan dessa skriva med sina egna ord?

Generellt sett så är min trovärdighet till bloggar låg istället för hög. Det finns ett antal som jag tycker har rätt hög trovärdighet, men de har funnits ett tag, det går att känna en linje i det de skriver. Alltså människan bakom har byggt upp en trovärdighet.

//JJ