Det blir en dyr höst för svenska skattebetalare. Göran Persson lade en bombmatta av utlovade bidragshöjningar under partiledardebatten för att dölja avsaknaden av egen politik. Religiösa friskolor tyckte han däremot inte om. Nej, staten ska ha monopol på propaganda under uppväxten.

En nyhet för kvällen var att Vänsterpartiet och Miljöpartiet har upphört att existera. Åtminstone fanns de inte inom Göran Perssons synfält. Det man inte ser det finns inte.

Det var i övrigt en sorglig föreställning. Vattentrampning och klyschkastning. Jag kan bara hålla med Wilhelm Svensson: Gisses är det detta jag skall välja mellan….

Lite tråkiga nyheter, Extropy Institute (ExI) stänger ned.

ExI grundades av Max More och Tom Bell 1990 och har haft en tydlig inriktning mot transhumanism och framtidsdebatt. De har varit en stor del i mitt eget upptäckande av transhumanismen och extropismen som filosofier, inte minst genom deras mycket aktiva mailinglista.

På sätt och vis är det ett tidens tecken. De transhumanistiska idéerna är inte längre obskyra galenskaper eller Science Fiction utan debatteras i finrummen och i massmedia. Framtiden har hunnit i fatt visionärerna.

En ny blogg har startat: Tagged Life. En samlingsplats för människor med RFID-chip inplanterade i kroppen.

Tagged Life

TaggedLife is dedicated to those who are tagged, thinking about getting tagged, and those just interested in tagging.

For those who don’t know, someone who is ‘tagged’ is someone who has had an RFID implant imbedded into their body for various reasons.

Vad blir den svenska översättningen av ‘tagged’? Taggad? Märkt? Chippad? Vem blir först i Sverige med att frivilligt ‘chippa’ sig?

Det gick vilt till på 1:e Maj i Stockholm. Den senaste innevänsterrörelsen Osynliga Reclaim the Attacpartiet kastade stenar på skyltfönster (som de brukar göra) och polisen pucklade på tonåringar med batong (som de brukar göra). Någon dag senare kunde man läsa följande i Aftonbladet:

Jag tittade ju bara på!

I förrgår tillbringade jag åtta timmar i polisens förvar.
I dag sitter jag med hotet om åtal för våldsamt upplopp hängande över mig.

Alltså, en debattartikel skriven av någon som befann sig i tumultet och hamnat mellan polisen och vänstervandalerna. Ytterligare någon dag senare läser jag följande berättelse på en blogg:

Han vände mig hårdhänt om, vred upp min arm bakom min rygg och började springande fösa mig ut genom Hötorgsgången. Det gjorde jävligt ont och jag kunde bara springa med.
– Men vad håller du på med, du skrämmer slag på min trettonåring! sa jag.
– DET ÄR DU SOM BORDE HA UPPFOSTRAT DINA BARN BÄTTRE, vrålade han tillbaka.

Det slår mig att jag blir betydligt mer berörd av berättelsen i bloggen än den på debattsidan på Aftonbladet. Den senare känns p.g.a. sin placering som ett vinklat och medvetet debattinlägg. Kan jag lita på det som står där? Aftonbladets track record av debattartiklar imponerar knappast i trovärdighet.

Anna Toss’ berättelse, däremot, känns betydligt mer äkta. Helt plötsligt tror jag mer på bådas berättelser. Bloggen har tillfört trovärdighet som den etablerade debattarenan saknar.

De etablerade mediakanalerna, vare sig det är DN Debatt eller Aftonbladet, är stora, gigantiska byggen. Enbart en mycket liten del tar sig genom nålsögonen på vägen till tryckpressen. Först ska texterna passera genom filter av tyckande och åsikter. Frågor ska ställas: passar denna text in i debatten? Är den vinklad på “rätt sätt”? Vem står bakom?

Självklart är även blogginlägg vinklade, men det är ett mycket rakare och ärligare debattklimat. Jag kan själv helt avgöra vem jag ska lita på. Några filter på vägen mellan författare och mig finns inte. På så sätt blir trovärdigheten i det som finns både bräckligare och starkare på samma gång, tajtare kopplad till vem som skriver snarare än var det skrivs.

Det vinner samhällssamtalet otroligt mycket på. Jag väntar med spänning på den fortsatta utvecklingen när inte bara textinlägg utan även ljud och bild flyttar sig ut från mediakatedralerna till människorna utanför. Bäva månde översteprästerna på debattsidorna eller nyhetsredaktionerna. Deras tid är förbi.

Ser fram emot att få se filmen 1200 miljarder när den dyker upp på hemmabiovänligt format. Den har en rätt fin titel som rakt kommunicerar vårt bisarra skattetryck. 1200 miljarder är en summa alla svenskar borde känna till.

Svenska folket överlämnar alltså i genomsnitt 134’000 kr per svensk (inklusive pensionärer och ynglingar och andra som inte arbetar) åt politikerna.

Ta dig en titt på gatan utanför fönstret. Går någon förbi? Den personen ger 134’000 kronor åt politikerna. Det gör nästa också. Och nästa. Ja, du med.

Om du hade haft 134’000 kr extra (varje år) som du inte själv fick förfoga över, vad skulle du ha gjort med pengarna? Du var tvungen att ge bort dem till någon. Skulle du då ha gett pengarna till svenska politiker? “Här, var så god. Jag litar på att ni kan använda dessa pengar så bra som möjligt.” Jag tror knappast det. (Då ska man dessutom komma ihåg att 83% av alla pengar man betalar i skatt kommer tillbaka till dig själv. 45% av dessa redan samma år du betalat in dem.)

På något sätt har politikerna som får dessa 134’000 kr från varje svensk lyckats övertyga oss om att det är någon annan som betalar. Inte du. Det är de rika direktörerna som betalar mest skatt o de har minsann råd.

Så är det naturligtvis inte. Det är låg- och medelinkomsttagarna som står för den absolut största andelen skatteintäkter åt politikerna. Dessa betalar betydligt mer än 134’000 kr/år. En lön på 17000 kr/månad innebär t.ex. ca 156’000 kr åt politikerna.

Hur många personer som tjänar 17’000 per månad tycker att politikerna bättre förtjänar att förfoga över dessa 156’000 kr/år än de själva gör?

Om Martin Borgs film kan få en enda person som tjänar 17’000 kr/månad att ställa sig själv den frågan så har den uppnått något viktigt.

Går det att bygga en bil som kan navigera på egen hand genom tät stadstrafik? Det är utmaningen i DARPAs senaste Grand Challenge.

Grand Challenge Home

Teams will compete to build an autonomous vehicle able to complete a 60-mile urban course safely in less than 6 hours.

Det finns mycket att skriva om dessa Grand Challenges, inte bara den smått otroliga tekniken som utvecklas utan även själva konceptet med tävlingen. Att skapa tävlingar av den här typen för att skapa konkurrens och därmed utveckling är på sätt och vis ett komplement till patent och andra innovationsdrivare.

Det är en möjlighet för företag att skapa en så intensiv innovationskraft som möjligt till ett lågt pris. Skriv upp det som en strategi bland flera för att maximera nyttan av användardriven innovation.

RFID-taggar är små radiosändare som kan användas för att identifiera varor och föremål. Frågan om personlig integritet tas på stort allvar av RFID-branschen, något som IBM visar prov på med denna utveckling.

Retail-Safe RFID Unveiled

The so-called Clipped Tag has a notched antenna that consumers can tear off, much like the end of a ketchup packet. Removing this panel drastically reduces the readable range of the device, from about 30 feet to less than 2 inches, according to IBM.

Robot Actors Take to the Stage

If robots become self-aware and rise up against their human creators, what kind of art will they like? Will some of them become actors, entertaining their metallic friends and exploring their inner robot?

Those are some of the unusual questions explored in Heddatron, a recent off-off-Broadway play in which half the characters were portrayed by robots.

Än så länge inte mer än rörliga dockor på scenen, men när kommer vi att skratta, gråta och känna för en aktör som inte är mänsklig? Hur långt in i framtiden?

Om man vuxit upp på 80-talet med Commodore 64-datorer och Lego som främsta leksaker under barndomen kan man inte låta bli känslan av att cirkeln på något sätt är sluten när man ser följande introduktion till programmering av Lego Mindstorms robotar för Microsofts gratisverktyg.

Coding4Fun: Microsoft .NET Interface for LEGO Mindstorms

Get started programming LEGO MINDSTORMS with this article that shows you how to get set up and introduces the key components you need to program LEGO MINDSTORMS with Visual Studio Express.

Hemmarobotar för underhållningssyfte är dagens motsvarighet till 80-talets Commodore 64 och vi har en motsvarande robotboom framför oss som PCn och hemdatorn genomgick under 80- och 90-talet.

Kan Lego då bli 2010-talets Microsoft? Alltså det företag som äger mjukvaran i robotarna och kontrollerar operativsystemet de drivs av. Tja, varför inte.