Skrev tidigare om leksakstillverkaren Legos intåg på konsumentrobotmarknaden:

Kan Lego då bli 2010-talets Microsoft? Alltså det företag som äger mjukvaran i robotarna och kontrollerar operativsystemet de drivs av.

Nu verkar det som om Microsoft själva aspirerar på titeln:

Microsoft Robotics Studio

Microsoft announces the Microsoft Robotics Studio, which offers end-to-end robotics development environment customer technical preview for hobbyist, academic, and commercial developers.

Ordet “robot” framkallar bilder av tvåbenta varelser av plåt med ryckiga rörelser hämtade från science fiction-mytologin. I realiteten handlar det dock om att sätta samman diverse komponenter för att skapa en helhet som kan fatta självständiga beslut. I regel ska det finnas någon form av sensor, kopplad till en processor som kan tolka sensor-data. Helst ska denna sedan sitta på en kropp som är någorlunda rörlig.

Med den här definitionen skulle en helt vanlig termostat på ett par hjul kunna anses vara en robot, och däri ligger också problemet med ordet. Det är ett enormt gap mellan vad den mytologiska betydelsen av ordet utlovar och vad man i praktiken kan bygga med teknologi på dagens nivå. Det är också svårt att dra den exakta gränsen mellan “robot” och “helt vanlig maskin”. Idag är detta ett akademiskt problem, enbart intressant för de invigda, men när robotarnas förmågor ökar kan vi en dag komma att ställa frågan om vad den egentliga skillnaden är mellan maskinen och den levande varelsen. Då blir det ett problem för även filosoferna och juristerna.

Varför ger sig då Microsoft in i den här branschen? Jo, man ser antagligen parallellerna med 70-talets hemdatorrevolution. På den tiden byggdes datorer hemma i garaget av entusiaster. En av de första kommersiella hemdatorerna var Altair 8800, en plåtlåda med lite knappar och blinkande lampor. Ungefär lika användbar som de robotar som idag byggs av nya entusiaster hemma i garagen runt om i världen, men också med samma löfte om fantastiska barnbarn som kommer att förändra världen.

På tal om robotar, i Sydkorea lanseras mobiltelefonstyrda varelser:

Beginning in a few months’ time, 1,000 robots will be cleaning up people’s homes, taking care of pets and reading books to children – and half of them will be controlled by mobile phone

I en äldre post skrev jag:

Kött (proteiner) kommer att odlas fram till bråkdelen av kostnaden av idag och ge billig, god och näringsrik mat åt alla.

Tidigare (hittar ej URL) har forskare lyckats odla fram fiskkött i laboratorier. Nu kan man få en laboratorie-stek också:

Scientists routinely grow small quantities of muscle cells in petri dishes for experiments, but now for the first time a concentrated effort is under way to mass-produce meat in this manner.

Egentligen är inte detta underligare än produktuveckling i andra industrier. Det är vanligt att det sker teknologiska hopp som ändrar spelreglerna. Kanalerna och ångbåtarna slogs ut av järnvägen, som fick konkurrens med bilen för att nämna ett exempel. Det blir bara något mer spektakulärt när det handlar om något så personligt som mat. Dessutom hamnar det inom den där oklara gränsen mellan levande och död materia som allt fler teknologiska genombrott kommer att göra.

Kött är redan idag relativt billigt. Priset har sjunkit kraftigt sedan djurbruket blev industriellt och globaliseringen pressade priserna. För oss i den rikare delen av världen blir förändringen med odlat kött främst en moralisk fråga snarare än en ekonomisk. För andra delar av världen kan det dock innebära att ack så viktiga proteiner blir billigare.

Energiåtgången för detta kött blir markant mindre än om man ska föda ett djur som sedan slaktas. Viktigt när 6 miljarder munnar ska mättas.

Men, den stora frågan blir i slutändan om labb-köttet finner en marknad. Om smaken uppskattas och om tillräckligt många kan acceptera tanken på laboratorieodlat kött.

Med tanke på vad vi stoppar i oss borde valet inte vara så svårt, men det finns faktiskt alternativ redan idag som skulle vara – på pappret – minst lika bra som laboratorieköttet: insekter.

De är betydligt mer proteinrika än kött, billiga att föda upp och enkla att konservera. Trots detta är tanken på malda larver eller myrsoppa knappast särskilt tilltalande. Upplevelsen av mat sitter till hundra procent i huvudet. Det blir laboratorieköttets största utmaning.

I Sverige är bloggen i det närmaste dödförklarad av en journalistkår som ännu inte riktigt greppat tanken att vem som helst faktiskt skriver vad som helst. Det politiska avtrycket anses bli smått. I USA ser det något annorlunda ut, vilket denna nyhet visar.

A Well-Known Political Blogger Is Hired by the Clinton Campaign

Senator Hillary Rodham Clinton’s campaign has hired Peter Daou, one of the most prominent political bloggers in the nation, to help disseminate her message in a forum that has not always been that hospitable to her.

The move underscores the degree to which bloggers — the authors of Web logs, or blogs — have begun to transform American politics. In many cases, candidates have even set up their own blogs, with staffers answering questions, presenting policy proposals and posting campaign literature and videos.

Microsofts grundare och f.d. VD Bill Gates kommer att lägga IT-hatten på hyllan och ägna sig åt välgörenhet på heltid via fonden han har tillsammans med sin fru. En fond med 30 miljarder dollar, mestadels härstammandes från Microsoft-aktier, på bankkontot. Nu får de tillskott på ytterligare 37 (!) miljarder dollar från Bills gode vän Warren Buffett:

Gates vän skänker 37 miljarder dollar

Miljardären Warren Buffett donerar 37 miljarder dollar till Bill Gates stiftelse som arbetar med fattigdomsbekämpning och utbildning för behövande. Buffets beslut innebär att han skänker bort större delen av sin förmögenhet.

För många svenskar verkar det nästan ofattbart att förstå, detta att rika människor frivilligt ger bort sina pengar. Det passar inte ihop med bilden av rika direktörer som Krösus Sork eller Storpotäten. Bilder vi fått oss imatade sedan barnsben. Mycket riktigt blir också den svenska pressens reaktion minst sagt underlig, vilket bl.a. Dennis och Wille skrivit om.

Det hela påminner mig om en krönika författad av Johan Ehrenberg, några dagar innan tsunamikatastrofen. Skrev om den här. Ehrenberg menar att man inte ska skänka pengar till välgörenhet, ty det är politikens uppgift att omfördela resurser. Endast (socialistiska) politiker äger den visdom och det äkta altruistiska sinnelag som krävs för att omfördela andras pengar. Eller nått.

Ett mer intressant anslag har då denna krönika i Philadelphia Inquirer:

I mean, if life’s first act is about growing up, coming of age, learning the lessons that shape you, and the second is about acquiring things, getting ahead, building a career, shouldn’t the third be about something bigger than one’s own aspirations and comforts? Shouldn’t it be about doing something, leaving something, creating something that makes life better for somebody else?

Vidare:

I can’t write a billion-dollar check. But I can paint a fence, mentor a child, maybe even endow a small scholarship. Bill Gates has me thinking with fresh energy about those and other things I can do – the responsibility I have – to change my corner of the world.

Vi lever allt längre och friskare, samtidigt som vi också blir rikare. Medelsnittseuropeen är gammal och blir inte yngre. Då är det relevant att ställa frågan vad människor kommer att ägna den sista tredjedelen av sina liv åt. Kanske är Gates och Buffetts föregångare i en ny våg av samhällsentreprenörskap? Kanske blir välgörenhet och omtanke med andra det vi kryddar våra gråhåriga sista dagar med efter ett långt arbetsliv? Detta skulle vara en fullt rimlig konsekvens av andra trender som individualiseringen.

Tyvärr rimmar detta illa med den samhällsmodell vi valt i bl.a. Sverige. Ja, faktiskt hela det synsätt vi har på andra människor. Här kostar man pengar tills utbildningen är klar. När ålderdomen gör sitt intåg blir man åter en börda på samhällskroppen.

Ja, ni vet, ett köttberg.

Att betrakta äldre människor som en tillgång är precis lika främmande för oss svenskar som att betrakta den rike som en människa med ett hjärta. Det går bara inte. Därför förblir antagligen Buffetts och Gates tilltag en amerikansk angelägenhet. Här regerar Ehrenbergs synsätt: betala din skatt, var nöjd, håll tyst och skänk ingen slant.

Men hoppas, det kan man ju.

Uppdaterat: det finns neurovetenskapliga belägg för att vi blir känslomässigt mer stabila ju äldre vi blir:

Here, we demonstrate that emotional stability improves linearly over seven decades (12–79 years) of the human lifespan. […] With these multimodal techniques, we show that better stability is predicted by a shift toward greater medial prefrontal control over negative emotional input associated with increased activity later in the processing sequence (beyond 200 ms after stimulus) and less control over positive input, related to a decrease in early activity (within 150 ms).

Eftersom en högre andel av befolkningen är äldre borde det betyda att den genomsnittliga känslomässiga stabiliteten i samhället blir högre. Vilka effekter får detta på utvecklingen? Synen på politik och skatter? Inställningen till förändring?

I dagens nummer av Computer Sweden har jag en recension av en mycket bra bok, Powerful Times av Eamonn Kelly:

De mäktiga kontrasternas tid

Varje sida innehåller fakta eller referenser värda egna utredningar och fördjupelse. Man kastas mellan isande skräck över hoten och en känsla av att vi står på randen till den mest fantastiska epok mänskligheten skådat. En tid då sjukdom, åldrande och fattigdom är minnen blott.Mäktiga tider, sannerligen.

Boken tar upp sju olika spänningar (tensions) som påminner en del om de fem politiska konfliktytorna jag radar upp här.

Som ett tillägg till Dennis kommentar om Expressens kraftigt rödfärgade recension av Maciej Zarembas nya bok vill jag bjuda på ett tankeexperiment som ligger hyfsat nära verkligheten.

I Japan har man funderat över hur man ska lösa arbetskraftsbristen när befolkningen blir äldre. Hus måste byggas. Gator måste städas och någon måste ta hand om alla gamlingarna.

Arbetskraftsinvandring, kanske någon föreslår, men japaner är japaner och det där med att låta “overseas”-människor komma in i landet och jobba i miljontals är inte riktigt deras grej.

Robotar, däremot, det gillar man i Japan.

Än så länge går det dock inte att bygga en robot som på egen hand städar en gata eller matar en gamling. Sådana komplexa uppgifter kräver mänsklig hand (till skillnad från, t.ex. hjärtkirurgi). Men – man kan ju låta en människa fjärrstyra robotarna!

Briljant. Man låter en icke-japan utomlands, via internet, fjärrstyra en robot som kan städa en gata eller ge en gamling mat. På så sätt har man fått fördelen med arbetskraftsinvandring utan dess eventuella “nackdelar”. Att bygga en fjärrstyrd robot är svårt, men inte alls lika svårt som en som ska fatta egna beslut.

Jojomen. De är sluga de där japanerna.

Ståendes utanför en skola i Waxholm dyker några följdfrågor upp:

1. Vad skulle LO tycka om “fjärrstyrda” byggnadsarbetare? Eller fabriksarbetare? Vilka löner ska “fjärrstyrarna” ha, alltså de som sitter i det andra landet och styr robotarna? Är det inte egentligen så att arbetet utförs i Sverige och alltså borde svenska löner gälla?

2. Vad, exakt, skiljer en “fjärrstyrd” robot från en förprogrammerad robot som gör samma sak?
Vad skiljer alltså “fjärrstyraren” från en programmerare?

3. Vad, sedan, skiljer en “programmerare” från vilken konstruktör som helst som sätter samman lösa delar till en helhet, vare sig det är styrkoden till en robot eller tyget i en skjorta? Alla tillför de värde i produktionskedjan.

Hur långsökt är detta? Några citat:

Remote Docs Use Robots to Treat Patients

High-tech hospitals use robots to let doctors treat intensive-care and emergency patients by remote control from home or other parts of the hospital.

Robot builder could ‘print’ houses

A robot for “printing” houses is to be trialled by the construction industry

The Whole-House Machine

“If you can build a wall, you can build a house,” says Behrokh Khoshnevis, an engineering professor

NCC Industriellt byggande (hus som byggs i fabrik)

Med en industrialiserad produktion bygger vi bra bostäder av god standard till en betydligt lägre kostnad än för motsvarande platsbyggda hus.

Bostadshusen byggs i en nyöppnad fabrik i Hallstahammar, Västmanland. Husen byggs klart till 90 procent i fabriken, transporteras som platta paket till de platser där de ska stå och monters där av fyra personer.

Byggtiden halveras, kostnaderna sänks och kvaliteten höjs utan att vi ger avkall på arkitekternas möjlighet att utforma husens design. En revolution i byggbranschen helt enkelt.

Vare sig det handlar om fjärrstyrda robotar, modularisering (“bygg väggarna i Litauen, köket i Polen och grunden i Västmanland”) eller gigantiska skrivare som likt din bläckstråleskrivare på skrivbordet skriver ut fyra hus om dagen så kommer byggbranschen att drabbas (och gynnas!) av automatiseringen och globaliseringen. Megatrender kan man liksom inte gömma sig för. Man kommer inte undan!

Det är nog dags för LO att börja slipa på ett ställningstagande. Jag tror inte robotarna förstår innebörden av orden “Go Home!”.

Det var inte sådär värst länge sedan jag flyttade senast, typ 2 år sedan, och även den gången fick jag leva med modemuppkoppling under några veckor. Mindes det trots allt som en acceptabel upplevelse. Visst, det var trögt att behöva ringa upp en modempool varje gång man ska läsa mail eller skicka ett ICQ-meddelande, men förrutom en och annan MP3-låt som jag i synd laddade ned (det fanns faktiskt (nästan) inga lagliga alternativ) så var det inte så himla mycket man absolut inte kunde göra via sin trånga kilobitkoppling.

Nu, däremot, är det en helt annan sak.

Det har, om ni inte märkt det, hänt massor på internet bara de senaste 1-2 åren. Internet-TV, videofiler i massor, telefoni, flera lagliga musiktjänster, bilddatabaser, karttjänster, ordbehandlare, ljudböcker och möjlighet till distansarbete. Även bloggandet kan nämnas tillsammans med RSS-läsaren. För att inte tala om alla AJAX-sidor (som skickar data i bakgrunden, förvisso med grundidéen att spara sidladdningar, men sidorna blir ofta väldigt stora de gånger de väl laddas), automatiska programuppdateringar (som laddar ned saker i bakgrunden) eller helt enkelt själva browseranvändandet med tabbed browsing som i sig själv uppmuntrar en att ha flera sidor öppna samtidigt med allt vad det innebär.

Utvecklarna av diverse internettjänster har enkelt börjat förutsätta att användaren har en snabb internetuppkoppling till sin dator.

Ibland blir man fartblind. Att bli kastad tillbaka 10 år i tiden ger perspektiv och man märker hur mycket på internet som helt enkelt inte har gått att bygga förrän de senaste åren. Saker som förutsätter ständiga megabituppkopplingar men också saker som fullständigt skakar om den bransch de utmanar. Det hela får mig att se fram emot när även mobilen får samma fasta megabituppkoppling. Det finns mycket kvar att göra. Många branscher kvar att utmana.

Tur att jag åtminstone slipper använda min gamla 486:a.

Uppdaterat: hur kunde jag glömma Google Maps? Blir alldeles för långsamt med modemuppkoppling. Att kunna jobba hemifrån saknar jag också.

Uppdaterat 2: ljudböckerna har haft ett kraftigt uppsving senaste åren tack vare internet och Writely är en himla trevlig online-ordbehandlare jag använt flera gånger.

SRs bloggkrönika ska läggas ned. Motiveringen nedan:

Bloggkrönikan den 17 juni 2006

Bloggar saknar ofta den relevans som krävs för en regelbundet återkommande krönika och de verkligt nyskapande tankarna tänks någon annanstans.

En ganska intressant motivering, får man säga. Jag undrar vad man förväntade sig av bloggosfären. Det låter som att man besviket har insett att det faktiskt är vanliga människor som skriver bloggar. Huh, vad tråkigt.

Samtidigt är det bara att hålla med Dennis, som undrar var någonstans de grandiosa, geniuna och djupa tankarna bloggkrönikörerna måste ha letat efter egentligen tänks, om inte i bloggosfären:

Upphovsrätten är ett bra exempel, var någonstans förs det en intressant diskussion där man kan höra “nyskapande och kreativa tankar” på det området?

Man ska komma ihåg att “cyberrymden” inte är en plats, utan ett ständigt pågående samtal. En polylog. Bloggarna är bara en manifestation (av flera) av detta. Precis som i de flesta samtal där alla är inbjudna sägs mycket strunt, men också mycket klokt. Det är inte helt enkelt att finna dessa kloka ord, man måste nästan vara med i samtalet själv och det undrar jag om P1-journalisterna någonsin vågade sänka sig till.

Då har SVTs Nätkollen åtminstone tagit några kliv ned från det höga tornet och skapat någon slags levande länksamling med flera nedslag i svenska bloggmyllan, dock utan egna åsikter eller tankar. Man måste väl värna om objektiviteten, antar jag.

Ur ett nätverkstopologiskt perspektiv är det också synd att krönikan läggs ned. P1 är en radiokanal som ca 10% av Sveriges befolkning lyssnar på. Även om det var långt färre än så som lyssnade på Bloggkrönikan innebar ett omnämnande i radion att man fick en ny slags läsare till sin blogg. Folk som inte följer Nyligen eller Intressant dagligen.

Ja, du vet, normala människor.

På så sätt fungerade krönikan som ett förstoringsglas ut mot bloggosfären med potential att koppla samman en viss sorts publik med en viss sorts blogg. Detta är en viktig funktion som nu får ersättas av andra “hubbar” i det nätverk av mediakonsumenter (ögonglober) vi alla konkurrerar om.

Samtidigt markerar Bloggkrönikans frånfälle också kanske att en viss fas av bloggandet som fenomen är på väg att gå över. Tiden då bloggandet betraktas som något udda, något nytt och annorlunda. Jag kan bläddra i dagens Kvällsposten och redan på sidan 6 har jag passerat åtminstone två “läs mer på min blogg”-referenser.

Det kanske inte dröjer särskilt länge innan tanken på en särskild krönika bara för bloggar känns båda onödig och orättvis. Tills vidare får Jörgen I Eriksson leta nyskapande tankar på annat håll. Låt oss veta när du funnit dem och tack för den här tiden.

Taggar: bloggkrönikan, bloggosfären, SVT, SR.

Antagligen fler nu.

552 myndigheter 2005!

För att kunna följa utvecklingen av antalet myndigheter har Statskontoret valt att räkna de myndigheter som lyder under regeringen eller riksdagen och som styrs av en instruktion eller en särskild lag. Vår genomgång visar att det fanns 552 myndigheter den 31 maj 2005.

Hur många människor som arbetar i denna byråkratikoloss är ännu okänt men det torde vara en betydlig andel medborgare och röstare som inte gör annat än håller liv i statsapparaten. Livet som emikrat ter sig allt mer lockande för varje dag som går.