I morgon (eller kanske inte förrän en bra bit in på nästa vecka beroende på hur jämnt det blir) får vi veta om opinionsundersökningarna blir valets stora förlorare eller ej. Ska bli skönt när valet är avgjort, det finns ju så mycket mer än bara politik att skriva om i denna tid av accelererande förändring.
Den tekniska utvecklingen och den fria, skapande människan är trots allt betydligt viktigare för mänskligheten i stort än vem som leder den geografiska och administrativa enheten vi kallar Sverige.

Perssons strategi för att vinna valet verkar klar. Gå på knock med slag under bältet för att sedan skylla på att motståndaren fuskat om man misslyckas.

Persson hotar med ny spionattack

“Om de borgerliga vinner valet kan det mycket väl vara just därför att man gjort de här intrÃ¥ngen i vÃ¥ra datorer.”

LO:s “satiriska” serier följer samma mönster.

Valfusket har dessutom redan börjat. Detta är desparata grepp från ett parti som tappar fattningen. Det här kan bli riktigt smutsigt långt efter valdagen.

1. Skatten på arbete.
2. Skatten på arbete.
3. Skatten på arbete.

Sedan kommer kapitalskatten och förmögenhetskatten. Sedan allt annat.

Äh, förresten, MOMS:en kanske är viktigare än kapitalskatten. Skatten på arbete är i alla fall överlägset viktigast.

Anledningen till att folk blir upprörda över bensinskatten och fastighetsskatten är att de är synliga skatter. Bensinskatten är synlig tack vare framgångsrikt kampanjande av bl.a. Expressen. Fastighetsskatten är till sin själva utforming synlig. Det är dessutom en av få skatter man ansvarar helt själv för att betala (man håller själv i själva inbetalningskortet).

Detta gör de dock inte till de viktigaste skatterna att sänka för att hantera övergången från industrialism till Något Annat. Det är skatten på arbete och tjänster som måste ned. Grön skatteväxling är därför som princip inte dålig, även om jag tycker man borde sänka hela skattetrycket istället för att skyffla över skatter från ett hål till ett annat.

I frågestunden i TV4 igår menade Maria Wetterstrand att det var synen på arbete kontra fritid som skiljde (mp) mest från andra partier.

Den moderna, individualiserade människan vill helst inte ägna sig åt sådant som inte känns lustfyllt eller åtminstone meningsfullt. Därmed är (mp):s inställning fullt logisk. Åtminstone om man likställer arbete med något som absolut inte kan vara lustfyllt och om man samtidigt förutsätter att andra människor kan försörja de som väljer att inte arbeta.

Eftersom (mp) redan fått genom flera kontroversiella förslag, såsom friåret, och socialdemokraterna verkar ha gett upp arbetslinjen helt till förmån för en bidragslinje, kan man sammanfatta de båda valen så här:

Ska vi ha ett samhälle där man försörjs av andra så att man slipper göra det själv och därmed kan ägna sig åt lustfyllda saker?

Eller ska vi ha ett samhälle där man så långt det är möjligt kan försörja sig på att göra saker man fyller lustfyllt?

Denna fråga är den om passion vs trygghet. Den representerar två vägar uppåt i Maslows behovsstege: att bli försörjd av andra eller att försörja sig på sådant man finner lustfyllt, roligt och givande.

Uppdaterat: även Håkan Jacobsson skriver i ämnet:

Det finns ingen politisk kraft i dag som är emot ett starkt socialt skyddsnät. Men ett skyddsnät ska fånga upp, inte fånga in.

…opinionsundersökningarna.

Jag blev själv uppringd av ett företag som gjorde en sådan förra veckan. De försökte nå mig minst 10 gånger innan de lyckades. Orsaken? Jag är sällan hemma och den fasta telefonen är vidarekopplad till min mobil efter en 3-4 signaler. Konsekvensen blev att jag aldrig hann svara innan de la på.

Ny Teknik skrev om detta häromdagen. Opinionsinstituten missar helt den unga, mobila generationen. Piratpartiet menar att detta kommer att gynna dem kraftigt. Deras väljare är unga män med teknikintresse. Dessa syns helt enkelt inte i opinionsundersökningarna. Det samma kan gälla Sverigedemokraterna, ett parti som jag antar lockar många unga arbetslösa. Personer som definitivt inte har råd med ett fast telefonabonnemang men gärna en mobiltelefon.

Det kan alltså vara så att varken nyfattigdomen eller den tekniska framkanten syns i opinionsinstitutens valprognos. Ironiskt, eftersom det är kanske de två företeelser som bäst beskriver det nutida Sverige.

Frågan är exakt hur felaktiga opinionsundersökningarna egentligen är. På söndag vet vi.

Jan Guillou delar med sig av sin visdom i N24,Jag ser ytterst sällan på nyheter:

Läser du bloggar?
–Aldrig. De saknar betydelse, så vitt jag kan förstå.

Hur menar du?
–De är en sorts insändare. Det finns en magi var det trycka ordet finns som ger det en betydelse. Jag är på jakt efter det som formar samhällsdebatten som har betydelse och kan ge återverkningar. Det finns för alldeles för många bloggar, de har ingen vikt.

Ah, så om det fanns färre bloggar skulle Guillou lägga större vikt vid dem. Då skulle de ju ha skrivits av viktiga personer, inte mediokra medelsvenssons som undertecknad och miljontals till.

Guillou fortsätter med att såga reklamfinansierad TV:

Blicka 20 år framåt!
– Då har vi bara en statstelevisionskanal. Den andra är utsåld till kommersiella intressen som sänder amerikanska komedier och annat. Enkel billig vulgounderhållning kommer att få ett större utrymme. Den är billigare och bättre på att sälja annonser.

Vad innebär det?
–Ännu sämre informerade medborgare.

Just det, enbart statlig TV kan informera medborgarna. Inte sådana där pöbel-bloggar utan endast utvalda elitjournalister i statlig regi.

Vad tittar då Jan själv på?

Konsumerar du själv något som kan beskrivas som vulgounderhållning i smyg? En riktigt dålig tv-serie som du bara måste titta på.
–Jag har aldrig sett någon dokusåpa någonsin. Vissa serier följer jag, jag vet inte om de skulle var särskilt dåliga. Vita huset var en favorit som jag troget höll mig. Law and Order var en väldigt bra polis-juridisk serie. Och Spanarna på Hill Street på sin tid. Självklart.

Amerikanska “vulgoserier” kan tydligen vara ganska bra. NÃ¥ja.

Intervjun visar med all önskvärd tydlighet hur gammal media utmanas i grunden av ny teknik.

På tal om framtidens TV, Amazon lanserar Unbox med möjlighet att köpa videofilmer via nätet. Tyvärr inte i Europa än så länge, men om Guillou vill ha en försmak av framtidens TV är det i den riktningen han ska titta.

Men, just det, ja. Han använder ju inte internet.

Vissa människor tror att politik förbättrar världen. Andra sätter sin tillit till entreprenörskap och marknadsekonomi. För John Thackara heter räddaren design.

Design påverkar hur vi använder våra föremål, detta är svårt att säga emot. Därmed kan design förändra beteenden, styra människan i en viss riktning. Thackara är initiativtagare till konferensserien Doors of Perception och författare till boken In the Bubble, som jag recenserar i dagens nummer av Computer Sweden.

Intressanta citat i Dagens Media:

“Jag ville inte riskera att gÃ¥ i polemik med statsministern.”, Ola Rothenborg, Dagens Nyheter

“Jag förstÃ¥r dock inte vad granskningen gÃ¥r ut pÃ¥. Det är helt omöjligt att hÃ¥lla koll pÃ¥ alla siffror som kommer upp i en debatt.” Michael Svensson, redaktör för TV4.se.

En journalist vill inte provocera makten. En annan förstår inte varför makthavarna ska tala sanning.

technorati tags:,

Om man gräver lite i det dyngberg som är det svenska nyhetsflödet så dyker det faktiskt upp en och annan intressant politisk fråga som inte har med smutskastning och pajaskonster att göra. En sådan bjuder (kd):s Johnny Gylling på.

Ett liv utan internet är kd:s it-vision

“[…] för kristdemokraterna är det faktiskt valets viktigaste it-frÃ¥ga: Ingen ska tvingas in i it-samhället. Du ska inte behöva använda internet, prata med datorröster eller knappa in koder, om du inte vill”

Här har vi fröet till en större konfliktyta längre fram, mellan det konservativa neo-ludditiska och det framåtsträvande extropistiska.

Detta är en fråga som med stor sannolikhet kommer att knäcka de nuvarande politiska allianserna, oavsett vilken sida av den politiska spelplanen de rör sig på. Inte i år, inte nästa år, men tillräckligt snart för att det börjar bli dags att rita upp en ny spelplan. Den vi fortfarande vistas på ritades nämligen upp under industrialismens logik. I en annan tidsålder.

Oscar Swartz skriver i Computer Sweden om transhumanisten James Hughes, som nyligen besökte Eudoxa i Stockholm. Hughes’ bok Citizen Cyborg kan ses som ett socialtranshumanistiskt manifest. En call to arms till världens socialdemokrater att förbereda sig inför 2000-talets politiska utmaningar. Ett försök att omdefiniera spelplanen. Läs den!

Den här valrörelsen kommer inte Gylling få något större gehör för sina idéer. Den stora nyheten det här valet är istället att vi för första gången någonsin har en opposition. Valen 2010, 2014 och framåt kommer däremot konflikten mellan neo-luddism och transhumanism bli mer framträdande. Rättigheten att få slippa internet och andra nymodigheter är också rättigheten att slippa behöva anpassa sig till en accelererande förändring.

Kristdemokraterna har visat sin position på den nya spelplanen. Var står de andra politiska aktörerna? Det återstår att se.