Till att börja med bör pÃ¥pekas att jag här använder ordet “fri” i betydelsen “fri frÃ¥n copyright”, inte som i uttrycket “fri television”.

Simon Winter på bloggen Infontology har hittat en uppmaning från Jimmy Wales, grundaren av Wikipedia att föreslå vilka verk folk tycker att man ska köpa fria om man hade en stor summa pengar. Med fria menar James: released under a free license, alltså får man antaga att de släpps under någon slags public domain-licens. Jimmy Wales antyder att han har $100miljoner till förfogande för ett sådant frihetsköp. Vad ska han köpa fritt för pengarna?

FrÃ¥gan bygger pÃ¥ föreställningen att antingen sÃ¥ mÃ¥ste nÃ¥got vara fritt (“ägs av alla, kontrolleras av ingen”) eller sÃ¥ mÃ¥ste det vara ofritt (“ägs och kontrolleras av en juridisk person”). Detta är en frÃ¥ga ställd i den gamla copyrightvärlden där antingen sÃ¥ tillhör du ett stall (skivbolag, filmbolag, bokförlag o.s.v.) med tillhörande advokatkÃ¥r eller sÃ¥ är du en glad amatör utan möjlighet att tjäna pengar pÃ¥ det du skapar.

Fritt eller ofritt. Proffs eller amatör. Finkultur eller fulkultur med inget däremellan.

Jag hoppas på en utveckling där detta binära val kan få ett betydligt bredare spektra av möjligheter. Vi har redan sett hur framkomsten av fenomenet crowdsourcing börjar ifrågasätta den invanda bilden av proffset och amatören. Gråzonen håller redan på att målas upp av företag som iStockphoto eller Sellaband.

Men det behövs mer än så. Det är inte rimligt att jag ska behöva betala miljonbelopp för att använda Star Wars Theme Song i min hemmavideo som max tio personer kommer att titta på. Jag borde inte ens behöva skicka ett brev till LucasArts (eller vem det nu är som äger den sången) och be om lov att få använda den (de hade antagligen svarat nej).

Ett system, en marknadsplats, för de byggklossar som utgör vår gemensamma kultur skulle kunna möjliggöra både mashups för YouTube eller hemgjorda videos för bokhyllan. Kanske kan jag enkelt betala en femtiolapp till LucasArts för att få bruka sången (med vissa begränsningar)? Kanske kan jag även själv publicera material för andra att köpa?

Hur en sådan modell eller marknadsplats skulle se ut, exakt vilka regler som skulle gälla eller vem som skulle kontrollera den samt framför allt: hur man skulle övertala de stora etablerade mediaföretagen att gå med det vet jag inte, men själva infrastrukturen skulle definitivt gå att bygga för långt mindre än $100miljoner.

Eftersom jag dessutom tror det är en investering som skulle kunna betala tillbaka sig skulle jag inte bli förvånad om det byggs något liknande någonstans just nu. Annars vore Jimmy Wales erfarenheter av användargenererat innehåll en utmärkt bas att stå på. Låt oss hoppas någon tipsar honom om just detta.

Andra källor till kapital skulle kunna vara de tre miljarder kronor som utgör SVT’s Ã¥rliga budget, eller varför inte de tvÃ¥ miljarderna de kostar att bygga det svenska digitala tv-nätet. Jag är absolut inte nÃ¥gon föresprÃ¥kare för TV-licenser eller public service, men om de nu ändÃ¥ ska dra in pengarna kan de lika gärna användas till nÃ¥got som verkligen skulle kunna göra nytta och vara en publik tjänst i kulturens tecken. Efter Cecilia Stegö-Chilos fall är detta dock knappast nÃ¥gon realistisk tanke. Det är en alldeles för marknadsliberal (huh!) idé.

Vi får sätta vårt hopp till Jimmy Wales och de $100miljonerna istället.

3 Thoughts on “Det behövs en grÃ¥zon mellan fri och ofri kultur

  1. Men jag vill ju undvika att all kulturanvändning (och kulturskapande) kopplas till en ekonomisk transaktion!

  2. Erik Starck on 2006-10-24 at 10:18:21 said:

    Varför?

    Skulle iofs tro att 99% av allt som skapas skulle vara gratis (i pengar). Vi betalar ju även med vår uppmärksamhet och tid.

  3. Erik Starck on 2006-10-24 at 10:21:00 said:

    Skrev för övrigt om det här: http://framtidstanken.com/?p=598
    Länkat till Long Tail-Chris: http://www.thelongtail.com/the_long_tail/2005/05/headism.html

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Post Navigation