Precis som de flesta andra deltagare på LIFT-konferens i Geneve tog jag lite bilder.

Uppdaterat: Även Andreas Kristensson tog bilder. Här är en på mig då jag läser mail i telefonen samtidigt som datorn är uppkopplad och mina två digitalkameror ligger på bordet. I bakgrunden syns ett föredrag om Technology Addiction. Hmmm.

Uppdaterat 2: presentationerna går att ladda ned här. Finns bara ett fåtal än så länge men fler lär komma.

Andra bloggar om: .

Paneldiskussion:

Panel: The user/citizen centered society

Will new technologies give power back to the individual? What are the implications for our society?
# Robert Scoble
Vice President of Media Development, Podtech
# Beth Krasna
Independent Board Member
# Thierry Crouzet
Writer, bonWeb.com

Crouzet pratar om the long tail of politics. Antalet kandidater till presidentvalet i Frankrike ökar och kurvan av deras supporters liknar en long tail. Enligt Robert Scoble gäller det samma i USA. Det finns >60 kandidater till det amerikanska presidentvalet.

Undring: har väl anpassat är det svenska politiska systemet för en long-tail värld?

Paneldiskussionen handlar egentligen om användarskapat content. Derek Powazek, grundaren av JPG Magazine, en webtidning som för samman två extremt elitistiska kulturer: konst och magasin.

Derek påpekar att det nu finns så otroligt många företag som efterfrågar användarskapat content att det gäller att verkligen kunna uppmuntra sina användare på rätt sätt. Det råder konkurrens om att låta folk skapa åt en. En intressant utveckling.

Derek: “det finns en längtan bland folk efter autentiska röster”. Trovärdighet ligger i ärlighet.

Beth Krasna pratar om hur konsumenter har gått från att vara passiva till att vara del av skapande-processen. Hon refererar till Von Hippels democratizing innovation. Hon frågar om det skapas ett tvådelat samhälle, där vissa förstår verktygen och skapar föremål för de som inte förstår. Hur ska ägarskapet av det som skapas fungera?
Beth skriver på ThinkStudio om Direct Econony, att majoritetens beslut inte behöver gälla för dig. Du väljer själv, allt som gäller dig. Mycket intressanta tankar och det finns paralleller till det emikratiska valet jag skrivit en del om.

Just nu.

Panel: Dealing with technological overload
# Is too much technology good for you? What are the consequences of our increasingly over-connected lifestyle? Stefana Broadbent
Head of User Adoption Lab, Swisscom
# Fred Mast
Professor, University of Lausanne
# Nada Kakabadse
Professor, Northampton Business School
# Moderated by Matthias Luefkens

Min gode vän Andreas Kristensson sammanfattar seminariet med bilder här.

Diskussion om att göra flera saker samtidigt. Kommentar frÃ¥n publiken: “frÃ¥gan är inte om vi kan multitaska, frÃ¥gan är om vi kan monotaska”.

“Widgets are the bumper stickers of the web” stÃ¥r det pÃ¥ tröjan som Ivan Pope bär när han talar om widgets och att spränga (eller “blÃ¥sa upp”) webben. “Take the fragment you’re interested in and throw those fragments to the wind… stitch it all together bit by bit.” Detta är tanken bakom widgets.
Microformats nämns som ett initiativ som kan uppnå detta. Ivans företag Sniperoo kanske är ett annat.
Kloke social web-gurun Stowe Boyd pÃ¥pekar att widgetsar handlar om att gÃ¥ frÃ¥n sidor till nÃ¥got slags flöde av information. “It will be just stuff that’s flowing.”

Paneldebatt. Följande medverkar:

* John Buckman
Founder, Magnatune and BookMooch, Creative Commons Board Member
* Zhang Ga
Artistic Director / Curator, China International New Media Arts Exhibition 2008
* Patrick Chappatte
Cartoonist
* Rodrigo Sepulveda Schulz
CEO, vpod.tv

Hur finansierar man konst och kultur i en värld där allt verkar vara gratis?
Chappatte börjar med lite roliga teckningar, nu är det John Buckmanns tur. Han frÃ¥gar sig hur musiker ska tjäna pengar för att leva när musiken kan laddas ned gratis. Magnatune (Johns företag) använder sig av Creative Commons-licens och har en slags “shareware”-modell för musik. “For every 42 visitors on our site, 1 buy”. Detta är mycket bra siffror.
Man betalar som kund så mycket man vill för skivan, mellan 5 och 18 dollar. 50% av inkomsterna hamnar hos artisterna. Medelpriset är 8 dollar och 75 cent. Folk betalar alltså frivilligt mer än lägsta-priset. Det går att tjäna pengar i en gratis-värld.
Av musikbranschen $18 miljarder Ã¥rligen är 12 licens-intäkter och inte skivförsäljning. Magnatune gör det möjligt att licensiera musiken till ett lÃ¥gt pris för att t.ex. använda i en filmsnutt. SÃ¥ länge man använder musiken icke-kommersiellt är det gratis (tack vare CC-licensen). “We want you to use our music in your podcasts!” Mycket intressant presentation.

Nästa pÃ¥ tur är Rodrigo Sepulveda Schulz som försöker skapa en användarskapad TV-kanal pÃ¥ nätet. Med hans företag kan man skapa sin egen TV-kanal pÃ¥ nätet. “I never watch TV anymore. I watch TV shows, though.” I Frankrike tittar man 3h och 50 min om dagen pÃ¥ TV. 20 minuter pÃ¥ Youtube. Skiftet pÃ¥gÃ¥r.
Rodrigo lyfter fram Youtube som ett dÃ¥ligt exempel pÃ¥ “TV pÃ¥ nätet”. Vpod.tv gör det enkelt att publicera till olika screens.

Rodrigo påpekar också att långt ifrån alla kommer att kunna tjäna pengar på nätet. Bara för att man kan nå en publik lättare än förr är det inte alls säkert att man kan försörja sig på sitt arbete. Förutsättningarna för att livnära sig via nätet är å andra sidan idag mycket bättre än för 5 år sedan.

Taggat:

Sitter pÃ¥ LIFT-konferensen i Geneve och lyssnar pÃ¥ Jaewoong Lee prata om “Collective Intelligence and Collaborative Creativity : What do we need more?”.
Han pratar om hjärnans uppbyggnad och medias utveckling. Vi lever i “mass to mass”-media, men vad kommer efter detta?
Detta är konferensens andra dag. Hela upplägget påminner väldigt mycket om Reboot (som för övrigt återkommer i oktober).
Första dagen bjöd på frågeställningar såsom hur man designar en mobiltelefon för någon som inte kan läsa (799 miljoner människor), om människan är på väg att smälta samman med sina maskiner och bli en cyborg, hur robotiken kommer att utvecklas de kommande åren och hur mobiltelefonen håller på att förändra Afrika (visste du att det är olagligt att skicka SMS i Etiopien?).
Ã…terkommer med fler tankar och intryck under dagen.

Taggat: .

Det är inte bara läkemedel som kan hjälpa människor i malaria-täta områden. Kunskap om ekosystemet är också värdefullt. T.ex. att en viss spindel gärna äter mygg smittade av malaria-viruset:

A jumping spider in East Africa is known to crave mosquitoes engorged with blood. Now scientists find the spider prefers a particular type of them—mosquitoes infested with the deadly malaria parasite.

Rapporten blickar 1000 år framåt och det kan vara nyttigt att ställa sig frågan var mänskligheten är på väg på så lång sikt. Hur hög är t.ex. sannolikheten att vi inte skulle kunna utveckla teknologi för att bättre kontrollera klimatet? I en tid av accelererande utveckling är den sannolikheten mycket låg även på betydligt kortare sikt än 1000 år, kanske så snart som inom något decennium.

Då uppkommer genast den etiska frågan om hur långt vi ska gå och vem som ska få ha kontrollen. På detta lämnar FNs klimatpanel inga svar. Frågan blir inte ens hängande i luften. Den ställs över huvud taget inte (disclaimer: jag har inte läst hela rapporten men det nämns åtminstone inte i sammanfattningen). Varför inte? Den accelererande utvecklingen verkar vara en blind fläck för forskarna.

Man använder världens snabbaste datorer för att göra simuleringar av framtiden, datorer vars beräkningskapacitet dubbleras vart eller vartannat år, men datorernas utveckling är inte själva en del av ekvationen. Detta är faktiskt ganska anmärkningsvärt.

För att förstå varför kan man läsa t.ex. Raymond Kurzweils law of accelerating returns. Han gör en jämförelse mellan datorernas utveckling och den mänskliga hjärnans kapacitet:

My estimate of brain capacity is 100 billion neurons times an average 1,000 connections per neuron (with the calculations taking place primarily in the connections) times 200 calculations per second. Although these estimates are conservatively high, one can find higher and lower estimates. However, even much higher (or lower) estimates by orders of magnitude only shift the prediction by a relatively small number of years.

Some prominent dates from this analysis include the following:

* We achieve one Human Brain capability (2 * 10^16 cps) for $1,000 around the year 2023.
* We achieve one Human Brain capability (2 * 10^16 cps) for one cent around the year 2037.
* We achieve one Human Race capability (2 * 10^26 cps) for $1,000 around the year 2049.
* We achieve one Human Race capability (2 * 10^26 cps) for one cent around the year 2059.

Alltså, om datorernas utveckling fortsätter kommer det att gå att köpa datorkapacitet motsvarande hela mänsklighetens sammanlagda intellektuella förmåga för lite drygt 7000 kronor runt mitten av seklet. 10 år senare för under 10 öre.

Det går givetvis av flera skäl som vi inte ska gå in på här att ifrågasätta detta sätt att jämställa en mänsklig hjärnas kapacitet med en dators, men man kan tveklöst konstatera att datorernas kapacitet ökar exponentiellt och har gjort så i åtminstone ett halvsekel.

Om man då samtidigt tror tillräckligt mycket på datorerna för att acceptera deras simuleringar, måste man också dra slutsatsen att dessa simuleringar blir exponentiellt bättre och snabbare. Även om man bortser från alla andra sätt att använda en dator som kostar 10 öre och har hela mänsklighetens sammanlagda beräkningskapacitet och enbart koncentrerar sig på vädersimuleringar så måste man inse att en sådan extremt kraftfull vädersimulator kommer att användas på sätt som underlättar kontroll av klimatet på global skala.

Att klimatforskarna inte tar hänsyn till detta kan ha flera orsaker:

1. Man tror att den exponentiella utvecklingen kommer att avstanna.
2. Man tror inte att den exponentiella utvecklingen har någon som helst påverkan på klimatet.
3. Man väljer medvetet att inte ta hänsyn till den exponentiella utvecklingen då det är en alldeles för komplicerad parameter.

Punkt 1 besvarar Kurzweil i artikeln länkad ovan samt i flera av hans böcker, t.ex. den här. Punkterna 2 och 3 å andra sidan är vill jag mena grova missar i forskningsunderlaget till rapporten (återigen med disclaimern att jag inte läst hela rapporten).

Kanske är det så enkelt som att datorer med sådan enorm beräkningskapacitet helt enkelt känns för otroliga för att kunna accepteras i en seriös forskningsrapport. Det ligger ett skimmer av science fiction över så pass kapabla maskiner. Inte kan väl en forskare som ska tas på allvar kunna göra så fantastiska förutsägelser? Jag kan gissa att man halvt på skämt diskuterar frågan över kaffemaskinerna på klimatkonferenser runt om i världen.

Om något visar detta hur svårt det är att förutspå framtiden, särskilt med simuleringar. Parametrar som kan verka insignifikanta kan växa exponentiellt och ställa hela beräkningen på sidan. Det enda man kan vara någorlunda säker på är detta: framtiden kommer att överraska oss.

Det, och att det alltid kommer att regna på midsommarafton. Vissa saker ändrar sig aldrig.

Hur sker då rapporteringen omkring FNs klimatrapport? Media, och de flesta politiker, tar ett tydligt socialekologiskt perspektiv. Det är människans fel att klimatet ändras. Politikerna måste agera för att stoppa utvecklingen. Underförstått finns uppfattningen att människan är en parasit som förstör jordklotet.
Det finns goda skäl att reflektera över om detta synsätt verkligen är det mest lämpade för att föra mänskligheten genom det 21:a århundradet.

Den betraktas redan som en bibel av klimatdebattörer, rapporten om klimatförändringarna som FN (eller snarare Intergovernmental Panel on Climate Change) släppte i veckan. Frågan är hur länge den får behålla denna status.
I mediernas rapportering, Ã¥tminstone i Sverige, var det faktumet att människans tydliga roll för klimatförändringarna ska ha bevisats (“till 90%”) som lyftes fram pÃ¥ löpsedlar och i nyhetsmorgnar. Att t.ex. förutsägelserna om vattennivÃ¥ns höjning som konsekvens av förändringarna har sänkts var det tystare om. Det gäller ju att hÃ¥lla paniken vid liv sÃ¥ att man kan sälja fler lösnummer. Johan Norberg listar fler exempel pÃ¥ att paniken är överdriven, alla hämtade frÃ¥n rapporten. Därför tror jag dess bibelstatus kommer att krackelera tämligen snart. Den är helt enkelt inte tillräckligt dystopisk.