Jag skrev en kommentar borta hos Infontology som jag tar mig friheten att kopiera in nedan då den på sätt och vis sammanfattar megatrenden Individualiseringen. Den handlar om penssionssparande. Å livet.

[… ] man kan ställa sig frÃ¥gan: vad är “pension”?

– Den tredje fasen av livet, efter utbildning och yrkesliv.

– En statlig inkomstgaranti.

– En belöning frÃ¥n samhället efter ett lÃ¥ngt arbetsliv.

– Ditt sparkapital att leva pÃ¥ när du inte har nÃ¥gon annan inkomst, omringat av diverse regler för att göra det mer gynnsamt att sluta jobba.

– Ett sinnestillstÃ¥nd man befinner sig i dÃ¥ man trots sin lutheranska uppväxt kan tillÃ¥ta sig själv att njuta av livet utan att känna pressen pÃ¥ sig att göra karriär eller ha en inkomst frÃ¥n ett arbete.

Alla de här är ju korrekta till viss grad, men om man köper den sista punkten så innebär det att ens pension inte ligger i ett orange kuvert utan den sitter i huvudet.

Det är en mental inställning – en livssyn, inte ett kontosammandrag.

Då inser man att även karriären är ett sinnestillstånd. Något vi själva väljer att göra. Vi väljer det därför att hela samhället är konstruerat efter just detta val. Det finns en puls vi förväntas följa: utbildning, yrkesliv, pension. Ka-dunk, ka-dunk, ka-dunk.

Vad jag tror kan komma att hända (det händer redan) är att denna puls ifrågasätts allt mer. Ju rikare och friskare vi blir och ju längre vi lever desto mindre passar vi in i samhällspulsen.

Här kanske jag är _för_ optimistisk, men jag tror och hoppas att det växer fram en ny insikt tillsammans med denna utveckling. Insikten är egentligen väldigt enkel och den lyder:

Du bestämmer över ditt liv.

Du bestämmer, inte pensionssystemet.

Du bestämmer, inte din arbetsgivare.

Du bestämmer, inte försäkringskassan.

Vi sitter fast i byggstenarna från industrisamhället. De där som skulle ge oss en trygg och säker uppväxt och ålderdom. Guldklocka och pension, tack för den här tiden.

Självklart måste man skaffa sig en försörjning och en inkomst. Men även här har vi ett val. En inkomst behöver inte betyda ett tvång. Faktum är att det inte borde göra det. Steve Jobs säger det bäst: Stay Hungry. Stay Foolish.

Min högsta önskan inför min 65-årsdag, förrutom såklart att jag lever och är frisk, är inte att jag ska ha 23545 kr i månaden istället för 13250. Det är att jag fortfarande ska vara hungrig och foolish. Att jag fortfarande ska vara nyfiken på världen.

Äh, förresten. Det där gäller inte bara min 65-årsdag.

Det gäller varje dag för resten av mitt liv.

Släng nu ditt orangea kuvert i papperskorgen och börja leva istället. Skaffa en försörjning med att göra det du verkligen älskar att göra. Sluta tänk på din PENsion och fundera istället riktigt, riktigt länge på vad som är din PAssion. Se sedan till att göra just detta.

Ett utmärkt sätt att komma igång är för övrigt att börja blogga.

Uppdaterat: även Paul Graham säger kloka ord:

To almost everyone except criminals, it seems an axiom that if you need money, you should get a job. Actually this tradition is not much more than a hundred years old. Before that, the default way to make a living was by farming. It’s a bad plan to treat something only a hundred years old as an axiom. By historical standards, that’s something that’s changing pretty rapidly.

We may be seeing another such change right now. I’ve read a lot of economic history, and I understand the startup world pretty well, and it now seems to me fairly likely that we’re seeing the beginning of a change like the one from farming to manufacturing.

2 Thoughts on “Pensionen sitter i huvudet. Liksom passionen.

  1. astrosmurf on 2007-3-28 at 11:47:02 said:

    Och jordbruk är inte arbete, eller vad är Paul Grahams tes?

  2. Erik Starck on 2007-3-28 at 11:58:00 said:

    Nja man ska nog läsa hela hans text. Det handlar om att starta eget och varför inte fler väljer att göra det. Se även t.ex. Daniel Pinks bok Free Agent Nation.

    Samtidigt är det nog lite skillnad på arbete och jobb.

    Ett arbete är när man utför något mot betalning.

    Ett jobb är något man pendlar till.

    SvÃ¥rt att sätta fingret pÃ¥ skillnaden men “jobb” tillhör industrialismens logik tycker jag. Det är en lite mer negativ klang än “arbete”. Att jobba är… jobbigt. Att utföra ett arbete kan vara givande.

    NÃ¥ja… det var iaf inte det som var Grahams poäng. 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Post Navigation