Industrialismens barndom var en smutsig historia. Utan tanke på miljökonsekvenserna eldade fabriker upp kol och olja. Man släppte ut skadliga ämnen i naturen i det närmaste ohämmat och skogen skövlades hämningslöst. Även arbetsmiljön tätt inpå människorna som arbetade i fabrikerna var på en förskräcklig nivå. Så såg det ut i Sverige och så ser det ut även på andra platser som tar steget från jordbrukssamhälle till industrisamhälle.

Men sedan händer något. Industrialismen leder till ökad produktivitet och ökad produktivitet leder till ökade rikedomar och välstånd. När människor blir rikare uppstår en medvetenhet om vikten av miljöns bevarande. Även det direkta beroendet av naturens resurser upphör samtidigt som det blir uppenbart att miljöförstöring är väldigt kostsamt.

Med storskaligt jordbruk och energiproduktion är man inte lika tätt knuten till vad naturen har ett erbjuda. I Afrika är t.ex. ännu 90% av befolkningen beroende av ved som energikälla. Det är enkelt för en svensk i sitt kärnkraftuppvärmda, isolerade, moderna hus att kräva ett stopp för skövlingen av skogen i Afrika, men att göra det utan att samtidigt bjuda på alternativa lösningar för människor som lever i närheten av skogarna är inte bara dumt utan direkt oansvarigt.

Universalmedicinen heter minskad fattigdom. Ökad rikedom och utökade tekniska möjligheter är det samma som ett breddat utbud av alternativ. Reason skriver:

All of which is why we today find that the richest countries are also the cleanest. And while many developing countries have yet to get past the “green ceiling,” they are nevertheless ahead of where today’s developed countries used to be when they were equally wealthy. The point of transition from “industrial period” to “environmental conscious” continues to fall. For example, the US introduced unleaded gasoline only after its GDP per capita exceeded $16,000. India and China did the same before they reached $3,000 per capita.

Ungefär vid gränsen $4’600 i BNP/capita börjar skogarna i ett land växa till sig:

Almost every country with a per capita gross domestic product over $4,600 has moved to reforestation, the study found.

Exemplen kan göras fler, men även rika länder bär såklart en miljöbörda. I ropet just nu är utsläpp av koldioxid, där de rikare länderna står för en klar majoritet. Betyder detta att vi ska stoppa all utveckling och minska vårt välstånd? Nej, det betyder att resan inte är klar och att det finns saker kvar att förbättra. Något vi gör bäst ju rikare vi är och ju mer utvecklad vår teknologi är.

“Det gröna taket” är i själva verket steg pÃ¥ en trappa – en pÃ¥gÃ¥ende insiktsprocess. Jag är optimist och tror att denna trappa leder mot ett samhälle i samklang med det ekologiska systemet, där människan inte bara bevarar utan även skapar.

Vi är unika varelser med unika förmågor. Ingen annan livsform på planeten jorden (och antagligen i hela universum) har förmågan att inte bara snabba upp evolutionen utan även bära med sig livets låga till andra planeter. Ett gigantiskt ansvar.

Stämmer min optimism så kommer människan klara av att hantera denna unika roll och ansvaret det innebär. Många anser tvärtom att det är människan i sig som utgör det skadliga och att jorden skulle vara en bättre plats utan människor. Därför måste all mänsklig aktivitet begränsas och regleras.

Konflikten mellan dessa båda synsätt rymmer många nyanser och är en av 2000-talets stora frågor.

Andra bloggar om: , , , .

2 Thoughts on “Det gröna taket: när uppstÃ¥r miljömedvetande?

  1. Korrekt, Erik. Under den tidiga industrialismen sÃ¥ saknade man kunskap om hur ekologier fungerade. Men en annan intressant faktor är att den kunskapsgrund som den gröna ideologin baserade sig pÃ¥ är förÃ¥ldrad. Det var i denna vetenskaps tidiga skede som man drog mÃ¥nga slutsatser om statiska ekosystem, om fast näringspyramider och sÃ¥ vidare. “Det gröna taket” baserar sig pÃ¥ att mÃ¥nga av de gröna ideologerna frÃ¥n den tiden hade ordentligt strikta ideal av ett decentraliserat, smÃ¥skaligt och självförsörjande samhälle i tankarna.

    Därför krävde man en fullständig omställning av samhället. När gröna aktivister kom att agera inom de vanliga samhällsinstitutionerna blev det tämligen tufft. Idéerna lyckades inte genomföra marschen genom institutionerna, just för att de handlade om att ta bort hela systemet. För att möta detta dilemma uppstod den gröna reformismen, först när man omformulerade sig så att idéerna passade in i det administrativa samtalet kunde de få genomslag.

    Striden mellan fundamentalister och realister i olika gröna partier slutade med att “fundis” förlorade mot “realos”, men passionen finns inte i dagens tjänstemannamiljöpartism.

    Vi behöver snarast en ny politisk syn på vad miljö innebär, som tar hänsyn till våra nya kunskaper om ekologin.

  2. Erik Starck on 2007-4-12 at 22:16:53 said:

    ““Det gröna taket” baserar sig pÃ¥ att mÃ¥nga av de gröna ideologerna frÃ¥n den tiden hade ordentligt strikta ideal av ett decentraliserat, smÃ¥skaligt och självförsörjande samhälle i tankarna.”

    Det där är väl fortfarande en populär målbild av ett optimalt ekologiskt samhälle?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Post Navigation