Att den automatiska översättningen har en bit kvar bevisas av Googles senaste tjänsteerbjudande vid namn “Mina bärbara datorer”:

minabarbara.JPG

Detta låter ju spännande! Kan man hantera flera olika datorer via Google? Men varför måste de vara bärbara? Ja, man blir så nyfiken att man bara måste klicka på länken.

Då dyker följande ruta upp:

min_anteckningsbok.JPG

Aha…

En ordlisteöversättning av engelskans “notebook” kan mycket väl bli “bärbar dator”. Den här tjänsten har dock en helt annan betydelse. Det handlar om Googles anteckningsblock vilket är en tjänst där man via sin browser kan skriva smÃ¥ anteckningar om allt möjligt. En bra liten applikation, förvisso, men den har ingenting med bärbara datorer att göra.

Någonstans har översättningen gått väldigt fel. Uppenbarligen finns det heller ingen som korrekturläser översättningarna, vilket man kunde ana när man läste Bloggers svenska.

Pinsamt, men OK, Google. Det är inte sÃ¥ lätt med svenska sprÃ¥ket och jag brukar själv snubbla över tnagenterna. Tycker liksom bara att man kan begära lite mer av ett företag som omsätter lite drygt 30 miljarder i kvartalet men jag är inte den som är den… SÃ¥, nu tar vi det riktigt lÃ¥ngsamt. Kan du säga “[ahnn-tehck-neengs-bluck]”? Vad sägs om “[korr-ehkt-uur-laeesning]”?

Andra bloggar om: , , , .

Uppdaterat: man får hoppas att det kinesiska företag Dennis skriver om här inte delar ordlista med Google.

Uppdaterat 2: även hos Lindqvist.com och I Got Style. Ska bli intressant att se hur länge det dröjer innan Google fixar felskrivningen.

När jag läser den nÃ¥got upprörda debatten om Johan Larsson kommer jag att tänka pÃ¥ ett gammalt inlägg om kameraväskor som inte ser ut som kameraväskor för att dölja sitt värdefulla innehÃ¥ll. Nicklas Lundblad kallad det i en kommentar till inlägget för “jante technologies” [pdf].

Vad har kameraväskor med Johan Larsson att göra? Å vem tusan är Johan Larsson? Jo, Johan har blivit en av mediasveriges stora profiler efter sina framgångar med webbtjänster som Knuff och Intressant. Med framgångarna kommer en viss makt. Den upprörda debatten rör sig dock inte kring just denna makt utan det faktum att det är så svårt att hitta information om Johan eller ens få tag på honom.

Andreas Ekström skriver i tidningen Journalisten:

Det hör till saken att det finns kolleger som är enormt mycket skickligare på den typen av journalistiskt arbete än vad jag är. Men faktum kvarstår: jag har egentligen inte lyckats ta reda på något alls av värde om Johan Larsson, mannen som i dag är en av det nya medielandskapets absolut mest imponerande och inflytelserika personer.
SÃ¥ kan vi inte ha det.

Inte nog med att Johan själv inte har en blogg (eller har han?) hans namn är dessutom omöjligt att söka pÃ¥. I Hitta.ses databas finns 929 stycken med namnet ‘Johan Larsson’. Att googla efter ett sÃ¥ vanligt namn är meningslöst. Inte ens Googles 100’000 servrar kan skilja pÃ¥ tvÃ¥ personer med samma namn, än mindre 929 stycken.

Jag är rätt säker på att det inte är ett aktivt val, men genom sitt vanliga namn har Johan Larsson anammat den urgamla tekniken att smälta in i bakgrunden och försvinna. Hans internetexistens drunknar i bruset. Eftersom detta står i bjär kontrast med de (mer eller mindre) oskrivna ideal som råder i bloggvärlden uppstår en viss förvirring.

Att nÃ¥gon i vÃ¥rt transparenta samhälle kan vara sÃ¥, ja – osynlig – och dessutom ha makt verkar helt enkelt vara provocerande. Särskilt, verkar det som, för en journalist.

För den som av någon anledning vill verka utan att synas är det däremot en intressant lektion. Jag funderar på vad man ska kalla färdigheten: att kunna ha en stark internetnärvaro utan att själv vara synlig. Kanske någon läsare har ett förslag?

Uppdaterat: klart Johan har en blogg. Tack, Pelle!

De tragiska händelserna i Virginia gör frågan jag ställde häromveckan aktuell: vilka skyddsmekanismer ska det finnas mot galningar och terrorister i ett samhälle där kostnaden för massförstörelsevapen sjunker mot noll?

Att debatten väcks om USAs relativt liberala vapenlagstiftning är lika förutsägbart som att Pär Nuder kritiserar vårbudgeten. Precis som bl.a. Bloggen Bent har dock liknande händelser skett i Sverige. Vi är inte på något sätt immuna mot vansinnesdåd. Dessutom går det såklart att hävda att den otäcka siffran 32 döda inte blivit lika hög om studenterna hade kunnat skydda sig mot attackeraren.

Precis som andra teknologier kommer sådana som gör det möjligt att skada eller döda andra människor att bli allt billigare. Priset sjunker mot noll. Då uppstår frågeställningen om samhällets skyddsmekanismer mot dåden. Det är alls ingen enkel fråga, vilket är anledningen till att konflikten mellan frihet och skydd finns med i Eudoxa-rapporten om framtidens politik som en av 2000-talets stora politiska utmaningar.

Andra bloggar om: , , , , , , , , .

Googles bloggingtjänst Blogger har gÃ¥tt o blivit svensk (samtidigt blir man bl.a. turkisk, dansk och holländsk). Som alla nysvenskar har man dock lite problem med sprÃ¥ket. Eller är det bara jag som tycker “instrumentpanel” lÃ¥ter lite underligt för att beskriva sidan som listar alla ens bloggar?

blogger_instrumentpanel.JPG

Längst ned pÃ¥ sidan kan man skaffa sig “utrustning”:

blogger_utrustning.JPG

Vilket visar sig leda till en sida där jag kan köpa en Blogger-huvtröja för $17.50. Jag antar det är engelskans “accessories” som blivit översatt.

Vissa saker har man lÃ¥tit bli att översätta, bl.a. det bedrägliga ordet “feed”:

blogger_webbplatsfeed.JPG

FörstÃ¥eligt dÃ¥ det är ett knepigt ord att översätta. “Flöde” brukar användas men jag vet inte om “webbplatsflöde” lÃ¥ter sÃ¥ mycket bättre. Kanske blir “feed” snart lika svenskt som “mail” och “blogg”?

Nåja. Det är mest detaljer. Välkommen till Sverige, Blogger!

Andra bloggar om: , , , .

Att journalistiken i form av det publicerade ordet, genomgår en förändring, är känt och omdebatterat. Men även den publicerade bilden är på väg att förändras. Det är sällan fotona som finns med i papperstidningen även syns i webb-versionen av samma artikel (även om det blivit bättre på senare tid). De bilder som faktiskt kommer med på webben är ofta beskurna för att passa webbversionens layout.
Denna förändring är dock ingenting i jämförelse med vad som komma skall. Enligt Dirck Halstead är trenden tydlig:

However, it is video that will undoubtedly become the main means of acquisition in photography. Today, almost all the manufacturers of prosumer video cameras have moved to High Definition. These cameras, off the shelf, are capable of delivering a 2-megapixel still image. The Dallas Morning News is now equipping their still photographers with Sony Z1U video cameras, and they have created an algorithm that allows those frame grabs to be boosted to 16 megapixels, which only two years ago was the maximum you could get out of a professional 35mm camera. The Dallas Morning News is regularly running 4- and 5-column front-page pictures from these video grabs. Then, they put the streaming video on their Web site.

Att tidningarna skaffade sig hemsidor var bara det första steget. Då flyttade man sina skrivna artiklar ut till webben. Nu händer något annat: webben blir det drivande mediet istället för papperstidningen. Då öppnar sig nya möjligheter med ljud och bild. Gränslinjen mellan tidning och TV- eller radio-station luckras upp. Inte bara det, läsarna blir mer delaktiga i själva rapporteringen så även gränslinjen mellan journalist och läsare börjar bli en gråzon.

Om man rycker undan den undanliggande distributionsformen frÃ¥n alla världens TV- och radio-stationer och tidningar och byter ut den mot internet sÃ¥ börjar plötsligt media-producenter som tidigare inte haft med varandra att göra att bli klara konkurrenter. Att “läsa morgontidningen” kan vara att gÃ¥ in pÃ¥ TV4s hemsida pÃ¥ samma sätt som att “morgon-TV” kan sändas av Aftonbladet eller Dagens Industri.

Då måste de olika mediaproducenterna profilera sig på annat sätt. Själva berättandet kan vara ett sätt. Hur vi konsumerar en rörlig film och hur vi konsumerar ett foto med tillhörande text skiljer sig åt. Det samma gäller skapandet av de olika konstformerna. Det är en helt annan färdighet att skapa en filmsnutt som ska fånga tittarens intresse än det är att ta ett foto som ska väcka känslor.

Det gäller för de olika mediabolagen att förstå sina egna styrkor och svagheter och givetvis att verkligen förstå exakt vem som konsumerar det de skapar och varför de gör det.

Dirck Halstead har säkert rätt i att realtidsrapporteringen går allt mer över till video, men fotojournalistiken kan fylla ett annat syfte. En bra bild är som ett djupt andetag, det får tiden att stanna upp. Det är en inbjudan till reflektion på ett sätt som den rörliga bilden aldrig kan vara. Det kan t.o.m. vara så att det ökade bruket av video lyfter fotokonsten och blir dess räddning.

De där tusen orden som en bild säger mer än kan ibland vara alldeles lagom när vi översvämmas av rörliga bilder och ljud.

När min svär-farmor, en glad tant bosatt i Dalarnas skogar, berättade att hon varje kväll “läste blogg” pÃ¥ internet förstod jag att nÃ¥got hade hänt. Att sedan gamla buteljpoeterna Eldkvarn döper sin nya skiva till Svart Blogg var liksom bara ytterligare en bekräftelse pÃ¥ det som skett.

Bloggen, detta fenomen som var nytt och spännande fortfarande vid Bloggforum 3 för drygt 1,5 år sedan, är nu så vardagligt att det konkurrerar med mellanmjölk och tvättmedel.

Då händer något med själva ordet. Den ursprungliga betydelsen, som blogganalysföretaget Twingly gör ett försök att definiera, börjar luckras upp. Deras definition lyder:

1. Innehållet är skrivet av mänsklig hand.
2. Det finns ett maskinläsbart RSS eller Atom-flöde.
3. Det finns en aktiv kommentarsfunktion.

Ett tydligt tecken på denna uppluckring finner jag i Motormännens magasin:

Det är alltsÃ¥ en krönika i tidningen, skriven av en racing-förare, som fÃ¥tt namnet “Racing bloggen” (sic).

Men… vänta nu här. NÃ¥gon webbplats finnes ej. Ingen URL till nÃ¥gon webbplats finns ens skriven vid krönikan. Behöver jag ens nämna att kommentarer och RSS-flöde lyser med sin frÃ¥nvaro?

Nej, det är snarare sättet att skriva som påminner om en genomsnittsbloggs. Personligt, rent av lite privat. Författaren Ted Björk berättar om sin nyfödda dotters magknip, hur roligt det är att hårdträna inför säsongen och bjuder på en anekdot om sin racing-konkurrent. T.o.m. själva språket i texten är avslappnat och inte särskilt korrekturläst.

Det är lite sÃ¥där… bloggigt.

Kan det dÃ¥ vara sÃ¥ att betydelsen av ordet “blogg” är pÃ¥ väg att förändras till att betyda “publicerad text, gärna med dagboksliknande inslag, skriven av icke-professionell skribent” eller nÃ¥got liknande? Betyder detta i sin tur en förändrad journalistik? Gräsrotsjournalister? En mera direkt och personlig nyhetsrapportering? Hur förändras författarskapandet, berättandet, när t.o.m. Peter Englund bloggar (och fÃ¥r kommentarer om skrivfel)?

Hur långt kommer bloggigheten att sprida sig?

Andra bloggar om: , , , , , .

Uppdaterat: se även inlägget om fotojournalistiken.

Fredrik WackÃ¥ tipsar om en ny titel, samtalsarkitekten (“conversation architect“). Säkert nÃ¥got som kan fastna, det känns modernt och beskriver bra vad en affärsutvecklare mÃ¥ste förstÃ¥ för att lyckas i dagens babbel-klimat.

Samtidigt får det mig att fundera över utbildningsväsendet och hur svårt det är att hänga med i svängarna för utbildningar som kan vara 4-5 år långa. Förvisso har det alltid funnits modeord och titlar som varit heta för dagen men vad händer om själva grundförutsättningarna för ett yrke förändras så snabbt att en utbildning blivit omodern innan studenterna avslutat den?

Vad är relationen mellan en utbildning och det man arbetar som? Är det ett ökande gap? Eller innehÃ¥ller bra utbildningar sÃ¥dan kunskap som hÃ¥ller genom alla modenycker? Eller ska man snarare se utbildningen som bara det första steget pÃ¥ en livslÃ¥ng lärandeprocess, det där som fÃ¥r en “ut pÃ¥ banan”?

Andra bloggar om: , , ,

PÃ¥sken, den där högtiden vi firar för att häxorna flög med mÃ¥lade ägg till BlÃ¥kulla där Jesus Ã¥teruppstod som en kyckling… eller hur var det nu igen?

Nä, påsken är liksom julen en mash-up av en rad traditioner. Var familj har sin egen variant, var generation sin egen speciella krydda till traditionen. För egen del firades den med just min familj ute i Ingen-täckning-land.

Bland LP-skivorna och minnena i stugan låg en knippe gamla magasin av tidsskriften Hvar 8 Dag. Jag plockade upp ett nummer från januari 1928 och började bläddra. Följande stycke fångade mitt intresse.

“Nutidens människor ha oron i blodet, och kommunikationernas rasande utvecklingstempo gör jorden allt mindre genom att lägga allt större omrÃ¥den tillgängliga för fler och fler.” – Januari, 1928.

Läsare av den här bloggen känner igen sig. 1920-talet var ett intressant årtionde, då många av det sena 1800-talet och tidiga 1900-talets uppfinningar får kommersiellt fäste och blir massmarknadsprodukter. Inte så konstigt att man upplever utvecklingens rasande tempo, man kan nästan känna fartvinden då man knäpper på sin radio eller ser en nyproducerad ÖV4 från den lilla SKF-avstickaren Volvo tuta förbi på gatan utanför.

Sveriges Radio var för övrigt tidigt ute med användargenererat material i sändningarna, då man 1927 utlyser en författartävling. Det blev inte någon direkt succé:

De alster man fick in var inte av särskilt hög kvalitet och de fyra författare som skickat in bidrag belönades samtliga med tredje pris.

Uppenbarligen var man före sin tid.