Johan Eriksson skriver klokt på sin blogg:

Problemet är att när alla politiker är överrens finns det ingen möjlighet för människor att åstadkomma förändring när de inte gillar den utstakade politiken. Antalet valmöjligheter begränsas till en enda, och då har man förstås inget val överhuvudtaget. Det demokratiska systemet bygger på konflikt. Avgörande för att det skall fungera är att det finns politiskt realistiska alternativ för väljarna att rösta på, med olika värderingar och prioriteringar. När alla är överrens återstår bara att antingen knyta näven i byxfickan och acceptera det överheten bestämt, eller att söka sig till ofta obehagliga missnöjesrörelser långt utanför politikens mittfåra.

Helt rätt. Samtidigt saknas det inte politiska konfliktytor. I rapporten om framtidens politik jag skrev för Eudoxa tar jag upp några av nutidens och framtidens nya konfliktytor. Vill man finna framtida missnöjespartier tror jag man ska leta på dessa ytor.

Andra bloggar om: , , , , .

När jag frågade en indisk f.d. kollega i telekombranschen om vad han tyckte var det underligaste med oss svenskar och den svenska kulturen så svarade han “sambo-förhållanden”. Att man kan bo och leva tillsammans med någon utan att vara gifta. Något att tänka på när man läser den här artikeln från det allt rikare curry-doftande landet i öst:

När han och föräldrarna ansåg att det var dags för giftermål anmäldes Monish till en äktenskapsbyrå. Utifrån religion, kast, bakgrund och intressen matchades han med kvinnor. I Indien är de arrangerade äktenskapen en miljardaffär.

I Sverige har nätdejtingen växt till en folkrörelse. Redan för fyra år sedan rapporterade Aftonbladet om hur en halv miljon svenskar sökte livspartners på nätet.

Att i lugn och ro och i samråd med sina föräldrar gå genom olika alternativ eller att googla sig fram till just den här helgens bekantskap, varför tycker vi det ena är underligt och det andra fullt normalt? Vad säger skillnaderna om våra olika kulturer och om riktningen de kan tänkas utvecklas i?

Andra bloggar om: , , , , .

Myndigheterna i Bombay vill ta krafttag mot fattigdomen och de slumområden som finns i staden. År 2020 ska all slum vara borta. Detta möts dock av starka protester – från de som bor i slummen:

Vi kanske hamnar i de nya miljonprogramsområdena i Bombays utkanter, säger de, långt från det ekonomiskt dynamiska centrum där vi kan tjäna pengar, svarar kritikerna, som är rädda för att en strävsam slum ska ersättas av en apatisk förortstillvaro.

Tänk att människor aldrig kan bete sig som myndigheterna vill.

Andra bloggar om: , , , , , , .

En emikrat är någon som röstar med fötterna genom att välja mellan flera olika demokratiska system (nationalstater). Till skillnad från det demokratiska valet sker det emikratiska valet varje dag, året runt.

Via emikraten (Texas, USA) Jan Kallbergs blog hittar jag till en artikel i SvD som berättar att 400’000 svenskar bor utomlands och 45’000 svenskar valde att emigrera förra året:

Inte sedan 1892 har så många lämnat Sverige. Förr flyttade man för att komma bort från missförhållanden, idag är det andra orsaker.

–Svenskar flyttar för att göra karriär och utbilda sig, säger professor Bo Malmberg, från Kulturgeografiska institutionen på Stockholms universitet.

Under en fyraårig mandatperiod kan alltså 180’000 svenskar ha valt det emikratiska valet. Det är lite drygt 2.6% av de röstberättigade och skulle vara Sveriges största parti utanför riksdagen i valet 2006 (större än Sverigdemokraterna). I valet 2006 skulle man ha fått ca 3.2% av rösterna.

Emikrat-partiet börjar närma sig ett riksdagspartis storlek. Glädjande att så många drar nytta av globaliseringens fördelar. På många sätt är det emikratiska valet ett mer demokratiskt val än den representativa demokrati som riksdagsvalet utgör. Istället för att vara en av 6.8 miljoner som väljer fram en liten grupp människor som ska representera dina åsikter i en lagstiftande församling under fyra års tid väljer du från ett urval av färdiga paket. Du gör dessutom valet när det passar dig och inte vid en viss tidpunkt med fyra års mellanrum.

“Men det är bara de rika och välbärgade som har råd att leva ett sådant kosmopolit-liv” kan man då invända. Läs då artikeln igen:

Majoriteten av de som utvandrar tillhör medel- och överklassen, men det har blivit allt vanligare att även arbetarklassen tar sitt bagage och ger sig ut i världen.

Det handlar som sagt bl.a. om att bygga en karriär och det är inget man gör från toppen. Emikrat kan alla bli!

Andra bloggar om: , , , , .

Uppdaterat: emikraten (Oxford, UK) Anders Sandberg har fler tankar i ämnet.

På väg hem från gårdagens midsommarfirande hos goda vänner passerar bilen plötsligt ett litet vitt kors vid vägkanten. Du har säkert sett dem på andra ställen vid andra vägkanter. De vittnar om de offer trafiken skördar och är en påminnelse för oss alla om att hålla en hanterbar hastighet så väl på vägen som i övriga livet.

Vad som var speciellt med just detta kors var de färska hjulspåren som plöjt sig genom växtligheten i ängen bakom. Bromsspåren i asfalten. Den nya, vita färgen på korset. Också den handskrivna texten i svart: “Älskade Eva-Lena”.

Det tog bara någon sekund att passera platsen, men det märktes att det låg ett täcke av färsk sorg över landsvägen. Sorg som kletar sig fast i den som passerar.

Symboler och ritualer hjälper oss att gå genom svåra perioder, men de är också vad som fyller våra liv med mål och mening. Jag funderar över vad som händer när den fysiska världen och den virtuella smälter samman. Vilka symboler och ritualer överbringar den digitala klyftan? Vilka nya växer fram?

Med en mobiltelefon och GPS kan du redan idag skriva anteckningar kopplade till en plats när du befinner dig där. Sajter som Placeopedia knyter samman geografiska punkter med wikipedia-artiklar. Snart är GPS standardutrustning i mobiltelefoner.

Många tror då att det är navigering, att hitta till rätt plats, som blir den stora applikationen. Jag är inte lika säker på det. Med en GPS i mobiltelefonen kan alla dina foton markeras med platsen de togs, alla samtal med platsen de ringdes och alla SMS likaså med platsen från varifrån de skickades. Idag sorteras allt vi lagras vanligtvis i tidsordning. Snart kan hela ditt liv även organiseras efter fysiska platser.

Då blir också sökning baserat på platser mer naturligt. Istället för att t.ex. leta efter en nyhet på en tidnings hemsida med sökord eller i tidsordning kan man söka på nyheter runt en viss plats. Bloggar och wiki-sidor (alltså webbsajter som vem som helst kan redigera och ändra i) baserat på platser kommer att bli vanligare. Populära ställen kommer att ha virtuella klotterplank, websidor som kanske bara går att läsa om man befinner sig fysiskt på en viss plats.

Låt oss kalla dem platsbloggar.

Å det är där ritualerna och symbolerna kommer in.

Hur kommer t.ex. platsbloggen för en kyrkogård att se ut? Vad kommer folk att skriva? Hur ser den ut för en skola? En kyrka? En vägkorsning? Ett nöjesfält? Platser där människor träffas, blir förälskade, bråkar eller genomgår en av livets många ritualer. Vilka sociala regler kring det nya mediet bildas? Klotter ogillas av samhället men klotter på en kyrkogård eller en gravplats är ett värre brott än klotter på en offentlig toalett.

När kostnaden för en minnessten sjunker till noll och inte kräver ett godkännande från kommunen, vilka nya berättelser och vilka människor kommer att föräras dem som inte uppmärksammas idag?

Vilka nya sorters symboler kommer att växa fram och vilka värden kommer vi att ge dem?

Det nyligen uppsatta korset vid vägkanten kommer att utsättas för vädrets makter. Den vita färgen kommer att flagna. Sorgen och dramatiken som fortfarande ligger som en skugga över platsen kommer att skingras när den fysiska världen genomgår sin ofrånkomliga förändring. Samtidigt kommer det alltid att vara en väldigt speciell plats för de människorna som älskade Eva-Leva. Det finns en berättelse att berätta om vad som hänt på platsen. En berättelse som sträcker sig längre in i tiden än livslängden för ett vitt träkors.

Platsen har ett minne. En historia. Ja, förmodligen många historier. Den accelererande tekniska utvecklingen kommer snart även ge platsen möjlighet att berätta. Den kan då berätta sin historia för de som vill lyssna. För de som vill förstå vad som hände med Älskade Eva-Lena.

Andra bloggar om: , , , , , , .

Göran Perssons regering var knappast någon fruktsallad av akademiska meriter. Förrutom en tveksam doktorshatt var det skralt med de akademiska titlarna i den socialdemokratiska regeringen. Men att svenska politiker är så pass inkompetenta att inte ens när de tar en examen så tar de en examen var en nyhet.

Å dessa människor låter det svenska folket få förvalta drygt 50% av landets BNP. De flesta betalar drygt två tredejdelar av lönen i skatt. Vi överlämnar åt dessa politiker att ta hand om våra gamla, våra barn, oss själva när vi blir sjuka. De stiftar våra lagar. Du kan bli tvingad att sitta i fängelse p.g.a. en lag som en sådan här människa har tagit fram.

Jag kanske är onödigt taskig mot Sven-Otto Littorin, men varför inte ta tillfället i akt och fundera över om just dessa människor, ja faktiskt någon människa över huvud taget, bör få sitta på så mycket makt över andra människor. Finns det över huvud taget någon som kan leva upp till kraven vi har rätt att ställa, med tanke på hur stor del av våra liv de har makt över?

Andra bloggar om: , , ,

Oavsett vad man tror om hur stor faktor mänskligheten utgör vad gäller klimatförändringar så är det tveklöst så att år 2006 var året då klimatet klev upp på dagordningen på allvar hos såväl världens politiker och företagsledare som runt fika-borden ute i stugorna. (En annan sak som hamnade på dagordningen 2006 var välgörenhet, men det är en annan historia.)

En av anledningarna till denna uppmärksamhet var den s.k. Sternrapporten där klimatförändringarna fick ett beräknat pris. Ett pris som ovetenskapligt går att sammanfatta med orden: förbannat jä*la dyrt!

Nu, bara ett halvår efter rapporten, är Nicholas Stern inte längre lika pessimistisk. I dagens nummer av Ny Teknik berättar han om hur snabbt utvecklingen skett bara de senaste sex månaderna. Som exempel nämns norsk forskning kring lagring av koldioxid. Bara någon vecka tidigare har samma tidning även skrivit om “koldioxid-dammsugare” som är en variant på samma tema. (Man har för övrigt även skrivit om att bilavgaser motverkar växthuseffekten.)

Att hela 2000-talet skulle passera utan att någon lösning på problemet skulle dyka upp är högst osannolikt. Debatten borde snarare handla om vilka lösningar som är mest lämpliga samt inte minst vem som har rätt att påverka klimatet på den skala som skulle kunna vara nödvändig. Det saknas som bekant globala, demokratiska beslutsorgan.

Det är vanligt att den tekniska utvecklingen glöms bort i rapporter som försöker förutse framtiden. Bara för någon dag sedan skrev jag om Socialstyrelsens prognos om demenssjukdomar inför år 2050. Tidigare skrev jag om hur superdatorerna klimatforskarna använder för att beräkna vad som ska hända i framtiden inte verkar vara en del av deras egna algoritmer. Det är som om 1900-talets fantastiska accelererande utvecklingen aldrig skett eller som om den plötsligt skulle stanna av.

Det gör den inte, om något går den ännu fortare. Det tog sex månader för Nicolas Stern att inse detta. Hur lång tid tar det innan politiker och andra beslutsfattare gör samma upptäckt?

Andra bloggar om: , , , , , , .

Per Gudmundson ställer samma fråga som jag gjorde för ett tag sedan, angående skyddsmekanismer i ett globaliserat samhälle med accelererande teknisk utveckling:

I globaliseringens spår blir inte bara tomater och datorer billigare. Kostnaden för att mörda ett stort antal människor sjunker också, vilket stärker terroristgrupper som tidigare inte haft råd eller kraft att utgöra något egentligt hot.

Detta förändrar hotbilden på avgörande sätt, och påverkar naturligtvis de behov som under- rättelseverksamheten har. Hur dessa nya hotbilder ska bemötas, och på vilket sätt detta om möjligt skulle kunna legitimera vissa integritetsinskränkningar, har tyvärr inte varit föremål för debatt.

Precis. Förra gången jag skrev om detta lovade bl.a. Piratpartiets Rick Falkvinge att återkomma med ett svar. Mig veterligen har något sådant aldrig producerats.

Jubla gärna över FRA-lagens uppskjutande men låt inte debatten handla enbart om denna. Det är faktiskt en större fråga än så. Det handlar heller inte enbart om islamism eller terrorism. Även mer “vardagliga” brottslingar eller galna enstöringar kan komma att utgöra ett allt större hot i takt med att den tekniska utvecklingen gör massförstörelse allt billigare.

Jag vill inte låta som någon som ser hot om förstörelse överallt eller en terrorism i varenda buske. Den som läser min blogg regelbundet vet att jag har en mycket positiv syn på framtiden, mänskligheten och den tekniska utvecklingen. Men det finns faror och hot vi måste kunna debattera. Bra att Per Gudmundson lyfter frågan. Nu ser jag fram emot responsen.

Uppdaterat: Pers ledarkrönika finns här.

Uppdaterat: Jösses vad slarvigt jag skriver. Gudmundson stavas med ett s bl.a..

Andra bloggar om: , , , ,

När Gustaf Fridolin avstod från Riksdagens inkomstgaranti växte han i mina ögon. Det är så pass ovanligt att se människor faktiskt agera efter sina värderingar att det sticker ut när det sker.

Idag röstade centerpartisten Fredrick Federley mot partilinjen när han avstod från att rösta om FRA-förslaget. Jag hade redan innan stor respekt för Federley men den har nu vuxit än mer. Det kommer att blåsa kallt kring honom i riksdagen den närmaste tiden men i långa loppet tror jag han kommer att vinna enormt mycket på att stå upp för sina värderingar. Det är trots allt fler som gått genom samma stålbad med gott resultat.

Andra bloggar om: , , , ,

Spenderat dagen på Von Europe, en konferens som står med ena benet i telekom-världen och det andra i internetvärlden. Ganska spännande.

Efter en lång rad presentationer som mestadels innehöll pilar, boxar, moln och en massa förkortningar (du vet, sådana där som är anti-tesen mot citatet: “to reach the essence of things, all non-essential elements must be eliminated”) dök det plötsligt upp en ljusglimt i form av Sheldon Renan från Wibiki. Hans tal handlade om netness – nätighet – och dess fem lagar.

Lagarna är:

1. All things want to be connected.

2. The more things are connected, the safer, smarter, more valuable they become.

3. As connectivity becomes ubiquitous systems become fields.

4. As connectivity becomes ubiquitous networks and users become entangled.

5. As connectivity becomes ubiquitous physical world & digital domain become one.

Renan menade att nätighetslagarna driver oss mot en allt mer sammanvävd värld där information blir till kunskap som blir till visdom i ett allt snabbare tempo.

Hm, det där känns ju igen. Jag var tvungen att leta genom mitt eget bloggarkiv för att hitta den här posten:

Om man skrapar på ytan är det just detta hela IT-revolutionen går ut på: att öka hastigheten med vilken människor tar till sig information. Att minska tiden från okunskap till insikt. […] Den sammanlagda förändringen i världen blir alltså en produkt av antalet människor som kan kommunicera med varandra och hastigheten med vilken de utbyter insikter. Eftersom allt fler människor blir uppkopplade samtidigt som våra verktyg blir allt bättre bildar detta en accelererande rörelse.

Snart dyker lagarna och förhoppningsvis mer av Renans tankar upp på Netness.net. Håll ögonen öppna.

Andra bloggar om: , , , , , .