Kulturskillnader – arrangerade äktenskap vs nätdejting
29 Jun 2007
När jag frågade en indisk f.d. kollega i telekombranschen om vad han tyckte var det underligaste med oss svenskar och den svenska kulturen så svarade han “sambo-förhållanden”. Att man kan bo och leva tillsammans med någon utan att vara gifta. Något att tänka på när man läser den här artikeln från det allt rikare curry-doftande landet i öst:
När han och föräldrarna ansåg att det var dags för giftermål anmäldes Monish till en äktenskapsbyrå. Utifrån religion, kast, bakgrund och intressen matchades han med kvinnor. I Indien är de arrangerade äktenskapen en miljardaffär.
I Sverige har nätdejtingen växt till en folkrörelse. Redan för fyra år sedan rapporterade Aftonbladet om hur en halv miljon svenskar sökte livspartners på nätet.
Att i lugn och ro och i samråd med sina föräldrar gå genom olika alternativ eller att googla sig fram till just den här helgens bekantskap, varför tycker vi det ena är underligt och det andra fullt normalt? Vad säger skillnaderna om våra olika kulturer och om riktningen de kan tänkas utvecklas i?
Andra bloggar om: indien, sambo, äktenskap, kultur, nätdejting.
Jun 29, 2007 @ 15:49:57
Tankeretande koppling! Själv driver jag den åsikten sedan ett par år tillbaka att vi härborta ånyo närmar oss den arrangerade parbildningen, men eftersom den etiketten nedsvärtats för evinnerlig tid kommer den väl under andra beteckningar. Det kalkyleras i allt större utsträckning, och allt mer öppet, men det romantiska kravet är fortfarande orubbat, även om jag tror på en kommande avromantisering till fördel för mer renodlad baktanke.
Jun 29, 2007 @ 17:28:21
ingmar: tja, nätdejtingen är ju ett steg i den riktningen. Hur mycket mer kalkylerat och på sätt och vis arrangerat kan det bli än att fylla i sökparametrar och låta en maskin göra urvalet?
Det jag tror vi svenskar ryggar tillbaka för är snarare föräldrarnas inflytande på valet av partner. Vi har ju låtit staten överta mycket av familjens funktioner så själva tanken på att ens föräldrar ska styra ens liv så mycket känns främmande för vår kultur.
Nästan så man undrar om inte statligt arrangerade äktenskap hade varit mindre uppseendeväckande än om arrangemanget sker via familjen.
Jun 29, 2007 @ 19:40:14
Jag tycker om den parallell du drar. Intressant läsning!
Jul 03, 2007 @ 11:16:31
Kulturkrockar stör inte om man älskar varandra, arranderade äktenskap är inte alls bra, oberoende av det om det är samma nation eller inte