Ibland fÃ¥r jag som framtidstänkare höra att sÃ¥ där särskilt mycket nytt egentligen inte har hänt de senaste decennierna. Alvin Toffler skrev om accelerationen redan pÃ¥ 60-talet och Marshall McLuhan skrev om den globala byn ungefär samtidigt. “Inget nytt under solen, grabben, vi har hört det förrut.”

Om jag då ska plocka ut en enda siffra, ett enda statistiskt fakta, som visar att något stort håller på att hända (händer) så undrar jag om inte den här godbiten, upphittad av Peter S. Magnusson borde kvalificera sig:

Worldwide, in 1996 agriculture employed 42%, industry 21%, and services 37%. In 2006, the numbers are 36%, 22%, and 42%. So in the period, services has overtaken farming on a global scale.

Läs gärna det där igen och fundera på vad som sägs.

Jordbrukssamhället, som varit människans fundament och hörnsten de senaste 10000 åren, ja även under den västerländska industrialismen, under hela 1900-talet, mediasamhället, informationssamhället, ja under kärnkraftens 50-tal, 70-talets gröna våg, Hylands Hörna, lavemangs-SM i TV3, Amazon.com och bredband für alle. Större delen av jordens befolkning har levt i ett jordbrukssamhälle hela tiden.

Tills nu.

Ett citat frÃ¥n science fiction-författaren William Gibson: “Framtiden är redan här. Den är bara inte jämnt fördelad ännu.” Well, framtiden sprider ut sig med rasande fart. En 10000 Ã¥r (!!!) gammal epok i mänsklighetens historia är över.

Om inte det är ett tecken på förändring så vet jag inte vad som är det.

Andra bloggar om: , , , , ,

Mer om resande. Snubblar över en artikel om en programmerare som byggt en fjärrstyrd robot med vilken han kan röra sig fritt på sin arbetsplats, delta i möten och t.o.m. hålla presentationer trots att han befinner sig miltals därifrån.

About the only thing he can’t do is drink the coffee or eat the snacks — or touch anything, for that matter.

It’s not that Bowman doesn’t have hands or a mouth; they’re just in Halifax, along with the rest of his body.

In fact, it’s not really Bowman in the Waterloo office at all. It’s IvanAnywhere, a robot Bowman uses to interact with his colleagues in Waterloo from his home office 1,350 kilometres away.

Det här en hemmagjord lösning – och det syns – men det fungerar och det är det som är det fantastiska. En laptop, en trälÃ¥da, nÃ¥gra hjul med en motor och en webbkamera pÃ¥ en pinne. Hur mycket skulle ditt företag betala för ett par sÃ¥dana här, fast industridesignade och hÃ¥llbara, i korridorerna?

Trösklar och trappor är såklart ett problem, men runt hörnet väntar Asimos och QRIOs avkommor på att få glida omkring på din arbetsplats.

Energi är ett annat problem:

“I was wandering the halls at night looking for somebody to plug me in,” Bowman says.

Kaffeautomaterna får nog byggas ut.

Andra bloggar om: , , ,

Kontraktet mellan den som köper en tjänst (“arbetsgivare”) och den som säljer tjänsten (“arbetstagare”) är kraftigt reglerat i Sverige. Detta gör att mÃ¥nga arbetsgivare är mycket restriktiva med vem de anställer. Man vill inte riskera att göra en felanställning. Särskilt betungande är detta för smÃ¥ företag, där varje anställd spelar mycket stor roll för företagets fortlevnad.

Dessa regleringar gör att vissa grupper i samhället får det svårare att få jobb, t.ex. de som är till åren komna.

Vad vill då vår borgerliga regering göra åt detta?

Jo, man vill såklart införa ÄNNU FLER REGLERINGAR!

Suck…

Borde nog skriva nÃ¥got relaterat till bloggens ämne som t.ex. hur arbetsmarknaden förändras när ekonomin globaliseras och automatiseras. Hur människor vill ta kontrollen över sina liv i takt med klättringen pÃ¥ individualiseringens stege. Men, what’s the point, egentligen? Allt ska regleras och styras. Även i borgerlighetens Sverige. Ställ dig i kön och hÃ¥ll käften, liksom.

Dubbelsuck.

Uppdaterat: även Jan Kallberg skriver om regleringar, men då gäller det amerikanska miljölagar:

Att göra ett Mount Rushmore idag skulle vara ett tjugotal åtalspunkter för miljöbrott och leda till fängelse. Dagens genomreglerade och förtryckande samhälle pastöriserar möjligheterna för människor att leva ut sina idéer. Ett samhälle med 14,000 lagar kan inte vara lyckligt.

Ligger möjligen svaret på lyckoparadoxen i våra genomreglerade samhällen? Ja, man undrar. I Sverige kan man inte ens måla om sitt hus utan godkännande av myndigheterna. Hur formas människor som lever i ett sådant samhälle? Blir de fria, kreativa, skapande, lyckliga? Jag undrar. Är det verkligen så här vi vill ha det?

Andra bloggar om: , , , , ,

SvD uppmärksammar samma flygande bilar som jag skrev om för ett tag sedan angÃ¥ende resande i framtiden. En typisk “söndagshistoria”, förmodligen, med vinklingen “tokig entreprenör vill förändra världen”.

Bolaget hoppas att produktionen av Skycar ska börja inom sex Ã¥r. När den är färdigutvecklad ska hastigheter pÃ¥ över 600 kilometer i timmen kunna uppnÃ¥s och “bilen” ska ha möjlighet att stiga 1 800 meter rakt upp i luften pÃ¥ en minut – om planerna nu blir verklighet.

Tokig entreprenör var det, ja. När bilen (alltsÃ¥ den med fyra hjul som färdas pÃ¥ marken) först dök upp var hästdroskor det vanligast förekommande transportmedlet. Bilen fick sÃ¥ledes först heta “hästlös droska”. Det tog flera Ã¥rtionden innan den trängt undan hästen och vi fick motorvägar, villaförorter, pendling till jobbet, stormarknader och drive-inrestauranger vid vägen där man köper – ja, nedmalen häst mellan tvÃ¥ brödskivor.


Tidig variant av landbil.

Den flygande bilen kan mycket väl ge samma stora effekt på samhället, men den kommer inte att rakt av ersätta landbilen på samma sätt som landbilen inte rakt av ersatte hästdroskan utan blev något annat, något större.

Till exempel: en konsekvens av ett personligt, billigt resande i 600 km/h är att förorterna till storstäderna, som idag sträcker sig 1-10 mil ut från centrum, kan få en radie på 5-10 gånger så mycket. I 600 km/h kan du åka från Malmö kl 8 och ta morgonkaffet på jobb i Stockholm strax efter 9. Eller varför inte åka på andra hållet och hamna i t.ex. Paris? Ja, bor du i mitten av Europa, t.ex. München, kan du i princip dagspendla till hela resten av Europa, utom de allra mest svåråtkomliga, avlägsna städerna som Stockholm eller Helsingfors.

En sådan utveckling skulle ge intressanta konsekvenser på bostadspriserna, minst sagt. Faktum är att hela det urbana landskapet skulle byggas om.

Men, som jag skrev i inlägget om resor är sannolikheten antagligen större att vi färdas pÃ¥ de virtuella motorvägarna innan vi har flygande bilar i massproduktion. För drygt en vecka sedan cirkulerade nyheten om forskarna som…:

[…]”skapat det första experimentet som lÃ¥ter en frisk person uppleva hur det känns att lämna kroppen.”


Tidig variant av virtuellt resande.

Att resa är att överbrygga tid och rum. Ju billigare och energi-effektivare det blir att förflytta sig till en annan plats, desto mindre relevant blir platserna över huvud taget.

Det är så man ska se nyheten om den flygande bilen som SvD plockat upp. Den är en länk i kedjan, ett steg på vägen, mot upplösningen av den fysiska platsens betydelse. Tor Nörretranders påminner oss i boken Platsen som inte finns om att internet faktiskt först startade med samma grundtanke. Från min recension av boken:

Det var atombomben som lade grunden för Internets existens. Med den stora bomben försvann tryggheten i en fysisk plats. Det går inte att försvara sig från en atombomb genom att bygga högre stängsel eller bastantare murar. Atombomben gör ingen plats säker, därför ville man den ursprungliga visionen bygga ett nät för datorkommunikation som inte var beroende av en viss fysisk plats.

Vidare:

Här använder han resonemangen från sin tidigare bok, Märk Världen, om det mänskliga medvetandets bandbredd och hur man med tekniken snart kan överföra kompletta sinnesupplevelser i realtid mellan två platser. Det är i detta ljus man ska betrakta bokens titel. Om man via Internet kan föra sina sinnen till vilken plats som helst i realtid, då blir Internet i sig en enda plats. En distribuerad plats. En virtuell plats. En plats som inte finns.

En klok person (tack, Simon!) sammanfattade megatrenden automatiseringen som “den trend som gör allting till information” och information är billigt, i det närmaste gratis, att förflytta. NÃ¥gonstans bortom Moller International att M 200G och Linden Labs Second Life kommer dessa bÃ¥da sätt att resa att mötas.

Något säger mig att denna disruptiva tidpunkt kan vara här fortare än vi anar.

Andra bloggar om: , , , , , .