Jakob E:son Söderbaum gör en bra genomgång av den svenska konservatismen på sin blog. Han ser konservatismens framtid i Sverige hos tre grupper: invandrarna, miljörörelsen och antiglobaliseringsrörelsen.

Ganska intressant perspektiv som visar hur mÃ¥nga beröringspunkter det faktiskt finns mellan vad som kan verka vara diametralt motsatta politiska stÃ¥ndpunkter. Normalt sammanknippar man konservatism med högerpartier som Kristdemokraterna eller Moderaterna. Miljörörelsen i Sverige Ã¥ andra sidan domineras av socialistiska influenser (“staten ska rädda miljön”), men Jakob menar att det finns starkt konservativa drivkrafter dolda under den rödgröna ytan. Han skriver:

På samma sätt bygger miljörörelsen faktiskt på grundläggande konservativa principer som förvaltarskapstanken, försiktighetsprincipen, samhällets behov av en helhetssyn och att det långsiktiga alltid går före det kortsiktiga. Konservatismen säger att det samhälle som vi överlämnar till våra barn och kommande generationer måste vara någonting som är lika bra eller bättre än det vi fått av våra förfäder. Miljörörelsen säger att den jord som vi överlämnar till våra barn och kommande generationer måste vara någonting som är lika bra eller bättre än den vi fått av våra förfäder. Båda företräder uppfattningen att det nya måste gå ihop med det gamla. Båda säger att vi måste vara försiktiga när vi fogar det nya till det gamla, så att vi inte förlorar någonting som är omistligt. Båda anser att heterogenitet har ett egenvärde.

Även megatrenden globaliseringen får sig en känga av Jakob som hellre vill se starkare nationalstater och fridlysta kulturer:

Konservatismen omhuldar därför nationalstaten, d.v.s. den samhällsordning som bygger på en gemensam värdegrund och hålls samman av en gemensam kultur – vilka båda formats i takt med att nationsgränserna befästs. För konservatismen är denna samhällsordning en nödvändig grund för upprätthållandet av ett sant folkstyre.

Hur väl rimmar denna ideologi med den accelererande utvecklingen? Inte särskilt väl. Här finns en tydlig och stark konflikt som kommer att få stort utrymme i den politiska debatten framöver.

Jakob har helt rätt i att t.ex. miljöfrågan är ett bra exempel på detta och han belyser det faktum att nya allianser kan komma att skapas på de kontaktytor som konflikterna ger upphov till. Med konservativa glasögon är t.ex. en allians mellan (s) och (m) inte alls omöjlig och med tanke på moderaternas språng mot den politiska mitten kan nästa val bjuda på rejäla överraskningar (särskilt om, låt säga, (sd) tar (kd)s plats bland riksdagsstolarna). Frågan är egentligen bara om mittpunkten i svensk politik är socialliberal eller socialkonservativ.

I jakten på makten brukar sådana små etiketter vara lätta för politiker att byta ut.

Via Kulturrevolution.

Andra bloggar om: , ,

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Post Navigation