Eudoxas föredrag belyser en historisk balans, men som du själv nämner återstår också frågan om hur vi ser på utvecklingen. Vad händer när vi kan välja hur vi påverkas eller inte påverkas, och när vi kan påverka det ärvda? Något som fascinerar mig mycket här, är frågan om hur bioideologierna egentligen ser ut. Biokonservatismen är väl minst sagt väl etablerad, men bioliberalism och biosocialism lyser tycks ännu ligga i sin vagga. (Jag ska lägga upp en essä om detta vid tillfälle, det vore kul att höra dina kommentarer sen).

Rädslan för att människan ska överskrida sina biologiska begränsningar är i många avseenden orimlig. Vi har ägnat oss åt att överskrida dessa begränsningar i evigheter, som en naturlig del av vår utveckling (tänk arbetsdelning och organiserad sjukvård eller undervisning).