Är det verkligen dessa två alternativ vi har framför oss: förbudssamhället eller övervakningssamhället?

Man undrar, efter det senaste förslaget från Integritetsskyddskommittén som Annie Johansson och Agne Hansson skriver om idag på DN Debatt. Bland fotografer har särskilt följande stycke rönt uppmärksamhet:

Fotografering utan samtycke i privata miljöer blir i princip förbjudet.

Nu är frågan: vill du helst bli nedtryckt i asfalten med ansiktet före av en polis för att du tagit ett foto med din mobilkamera eller vill du att samme polis ska sitta i en avlyssningscentral och läsa alla dina privata mail utan din vetskap?

Johan på läsvärda bloggen Peace Love & Capitalism verkar föredra det förstnämnda. Vad tycker du?

Det kommer säkert att komma mÃ¥nga framtidstankar frÃ¥n Fores. De är partipolitiskt oberoende (vem som ligger bakom en tankesmedja är tydligen väldigt viktigt – man mÃ¥ste ju veta vilken förutfattad Ã¥sikt man ska ha om vad de presenterar) men det är Centerpartiet som tagit initiativet till bildandet:

FORES är partipolitiskt och religiöst obundet. Initiativet till bildandet av Fores togs 2007 av Centerpartiet, men oberoendet säkerställs genom att verksamheten bedrivs genom en fristående stiftelse. Intresserade organisationer inbjuds till samverkan med tankesmedjan.


Barneviks hjälpande hand.

Magasinet Neo bjöd på en inspirerande kväll igår, då priset för årets förändrare delades ut. Svårt att motstå för en förändringsagent.

Percy Barnevik fick priset för sina insatser för organisationen Hand in Hand. En organisation som med främst mikrolån till kvinnor som medel har lyft hundratusentals ur fattigdom.

Barnevik bjöd på ett mycket inspirerande föredrag, som kan avnjutas här. Budskapet var tydligt: det är med hjälp till självhjälp man lyfter människor. Inte genom kravlösa bidrag och absolut inte med biståndspengar som hamnar i fickorna hos korrupta politiker och diktaturer.

Barnevik ställer sig i den växande raden av förmögna och till åren komna individer som väljer att ägna sitt liv åt välgörenhet i någon form. Jag har tidigare nämnt bl.a. Bill Gates och Warren Buffett som båda skänkt miljardbelopp till diverse välgörande ändamål men det finns flera exempel.

Är det början på en ny (för Sverige) syn på vad man ska ägna den sista tredjedelen av sitt liv åt vi beskådar? Utbildning, karriär, pension är den traditionella indelningen formad under industrialismen, då man först blev något, sedan var något för att till sist kunna njuta av ålderdomen försörjd av samhället.

Det är en livsrytm som defineras mer av att du ska göra en insats för samhället och sedan belönas än att du ska leva ditt liv på dina egna premisser och med ditt eget välbefinnande som mål.

AlltsÃ¥, skillnaden mellan att du finns till för samhällets skull – eller tvärtom.

Värt att notera är att det finns ingen motsättning mellan eget välbefinnande och att hjälpa andra. Snarare tvärtom. Det syntes tydligt på Barnevik hur han älskade det han gjorde.

Eftersom vi som svenskar är uppvuxna med Ã¥sikten att rika människor per definition är onda och egoistiska uppstÃ¥r en kollision – den mellan personligt, frivilligt ansvarstagande och behovet av tvÃ¥ngsfinansierade hjälpmedel. Själv hjälper man kanske gärna till, men det vet man ju att alla andra är minnsann snÃ¥la och egoistiska. Staten mÃ¥ste därför rycka in och med tvÃ¥ng ta människors pengar sÃ¥ att de kan omfördelas. (Minns t.ex. Johan Ehrenbergs krönika om att man inte bör skänka pengar till välgörenhet, dÃ¥ detta är att ta makt frÃ¥n staten.)

Förhoppningsvis kan denna tokiga och trÃ¥kiga syn pÃ¥ människan begravas. DÃ¥ behövs förebilder sÃ¥som Gates, Buffett, Barnevik och de andra (med vissa snÃ¥la och trÃ¥kiga undantag). Priset som Ã¥rets förändrare är välförtjänt – och behövligt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

HAX uppmärksammar hur Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) med statliga medel (dina skattepengar, alltså) nu ska försöka slå spiken i kistan för alla de där jobbiga rösterna som inte riktigt accepterar klimatalarmismen i media rakt av.

Kampanjen gÃ¥r ut pÃ¥ att med nÃ¥gon slags skruvad ironi fÃ¥ “klimatskeptikernas” argument att verka sÃ¥ dumma att man självmant ska gÃ¥ och ställa sig i skamvrÃ¥n om man nÃ¥gonsin tänkt tanken att jorden kanske inte är pÃ¥ väg att gÃ¥ under. Den här gÃ¥ngen heller.

Förrutom det moraliskt tvivelaktiga i att använda skattepengar för att driva en frÃ¥ga som politiker utnyttjar för att höja skatterna (sÃ¥ att man kan driva ännu fler liknande frÃ¥gor – ett tydligt tecken pÃ¥ att demokratin har blivit en industri som skapar Ã¥sikter och lever pÃ¥ skattefinansierade bidrag) och det faktum att ett idiotförklarande av sina meningsmotstÃ¥ndare är ett tydligt tecken pÃ¥ att man själv saknar argument sÃ¥ gör SLU misstaget att bunta ihop alla som är mot alarmismen i en enda hög av skeptiker.

Det finns nämligen flera nivåer av skepticism mot klimatalarmismen.

Man kan vara skeptisk mot att temperaturen över huvud taget ökar.

Man kan vara skeptisk mot att en eventuell temperaturökning beror på människan.

Man kan vara skeptisk mot att skatter och regleringar är rätta sättet att åtgärda en eventuell temperaturökning som människan eventuellt åstadkommit.

Man kan vara skeptisk mot att just temperaturförändringarna skulle vara det viktigaste problemet att lösa för mänskligheten.

Man kan vara skeptisk mot att eventuella temperaturökningar skulle få särskilt negativa konsekvenser. Kyla är nämligen inte heller så bra.

Listan kan göras längre. SLU idiotförklarar dig dock oavsett vilken sorts skeptiker du är. Tror de verkligen att de ska vinna sympatier på det?

Ska kanske tilläggas att det hela förmodligen enbart handlar om att skapa uppmärksamhet och inget annat. SLU skriver själva att:

I januari 2008 ska SLU bli universitetet alla talar om!

Den här bloggposten är såklart ett tecken på att de gör rätt om målet är att få uppmärksamhet. Frågan är bara till vilket pris.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Sitter och slösurfar och klickar av nÃ¥gon anledning in mig pÃ¥ en artikel som handlar om Idol-Kishti och Toto-sÃ¥ngaren Bobby Kimball. De ska tydligen spela in en sÃ¥ng tillsammans, efter att ha “pratat som galningar pÃ¥ Skype sedan början-mitten pÃ¥ november”.

Kishti är inte särskilt känd utanför Sverige så Toto-Bobby fick använda sig av nätet:

När han fick förfrågan om att göra en duett på den av Kishti och Tommy Denander skrivna ”You’re not the devil” googlade han hennes namn.
– Jag fick reda på en massa om henne, säger han.

Ingen speciellt med det här egentligen, tyckte bara det var intressant att läsa ett exempel på hur kommunikations- och informationstekniken förändrar vårt beteende och skapar nya möjligheter.

Det är också notervärt hur vardagligt bruket av dessa tjänster blivit på kort tid. Den första beta-versionen av Skype släpptes i augusti 2003. Google grundades i september 1998.

Aftonbladets mailsystem har tydligen blivit hackat, nÃ¥got som ännu inte uppmärksammats pÃ¥ tidningens hemsida… inte nyhetsvärdigt, eller?

Jag har länge undrat hur lÃ¥ng tid det dröjer innan t.ex. Facebook hackas, förmodligen är det redan gjort – systemet är buggigt som bara den och borde ha flera säkerhetshÃ¥l. De brittiska myndigheternas klanterier med personuppgifter för miljontals brittiska medborgare visar att information behöver inte ligga uppkopplat för att kunna utgöra ett säkerhetsproblem. I det fallet rör det sig om ett par CD-skivor som kommit bort.

SAPNet-skandalen är ytterligare ett exempel. Man undrar hur mÃ¥nga sÃ¥dana skandaler som krävs innan “vanligt folk” börjar inse att även deras personliga information kan kommas Ã¥t av obehöriga. Kanske är 2008 Ã¥ret dÃ¥ frÃ¥gan om personlig integritet lyfts upp ett par snäpp pÃ¥ dagordningen. Är det t.ex. en sÃ¥ himla bra idé att avlyssna all svensk internettrafik och lagra den pÃ¥ ett ställe?

Attacken mot Aftonbladet har träffat journalistiken och media rakt i hjärtat. Var säker på att varenda journalist i hela Sverige just i detta nu byter lösenord på sin email och oroligt letar genom sin skickade mail-lista för att se om någon skickat något från deras konto.

Det här kommer att ge kraftiga svallvågor som politiska uppstickare (läs: Piratpartiet) borde kunna surfa på. Fortsättning lär följa.

Infontology kommenterar liksom Mindpark.

Uppdaterat: säkerhetsexperten Per Hellqvist skriver bra och fortlöpande på sin blogg:

Vad som också är intressant är att när detta skrivs runt 1.30 på torsdagsmorgonen har vare sig Aftonbladet, Expressen, SvD eller DN någon nyhet om detta. IDG och Sydsvenskan har det. Ironiskt nog toppar IDG idag webben med en nyhet med titeln “Dålig idé att hålla tyst om IT-incidenter“.

Det är inget snack om saken. Detta intrång är mycket allvarligt. Det gör att man inte känner någon större tilltro till medias förmåga att upprätthålla det grundlagsskyddade källskyddet (1 kap 1 § och 3 kap 3-5 §§). Det som torde oroa många tipslämnare nu är ifall någon kopierat e-post och sitter och går igenom den. Det kan sluta illa för många. Det är en sak att ta sig in i system, men att sätta oskyldiga personer i fara är inte ok.

Ja, man undrar onekligen vad som diskuteras på de större nyhetsredaktionerna runt om i landet för tillfället.

Uppdaterat 2: Per Gudmundsson skriver om saken:

Hackerattacken mot Aftonbladet är sannolikt mycket allvarligare än som först anats.

Ja, och det faktum att hela grejen uppenbarligen tystas ned av de större tidningarna gör att man blir ännu mer misstänksam och anar en viss panikslagen rädsla bakom tystnaden.

Som sagt, den här historien kommer att ge svallvågor som varar länge.

Uppdaterat 3: Joakim Lundblad skriver också och Oscar Swartz kommenterar. Wille Faler har också skrivit.

Om ni missat det har det nu också spridits inloggningsuppgifter för Aftonbladets annonsörer.

Uppdaterat 4: Aftonbladet vill bjuda hackarna pÃ¥ kaffe, lite spekulationer kring varför Expressen inte publicerar nÃ¥got och Lundblad d.y. igen i ett bra inlägg om “elitmedias” utmaningar när centraliseringens struktur spricker.

Uppdaterat 5: Jimmy Wilhelmsson fyller på:

Anledningen till att det inte skrivits spaltmeter om incidenten, mer än på www.idg.se är ganska enkel. Det är helt enkelt ingen nyhet.

Åtminstone ingen nyhet någon chedredaktör med sinnena i behåll vill nysta vidare i. För tankegångarna på varje svensk redaktion under nyår var inte – det här måste vi gräva vidare i! De var snarare – Kan samma sak hända oss? Och så drar man öronen åt sig och tittar på istället för att göra sitt jobb.

Jepp, ett par hackare har med rädsla som medel styrt vad tidningarna ska skriva om.