Läsvärda bloggen Inslag.se har ett bra inlägg om orsakerna till varför människor verkar vara rädda för valfrihet:

“Vad är grunden för denna utbredda motvilja? Vad är det egentligen för nerv som darrar hos dem som söker ofrihet? Jag ska diskutera tre förklaringar, först tvÃ¥ skakiga och därefter en tredje som är mer fundamental.”

Inlägget sammanfattar på ett ypperligt sätt varför megatrenden individualiseringen ibland möts av kraftigt motstånd.

Har skrivit på gruppbloggen Skiften om dopning:

Debatten om dopning och elitidrottens gränser är viktig därför att det finns en skala av tillstånd en människokropp kan befinna sig i som går från sjuk/handikappad via frisk/”normal” över till förbättrad.

Var exakt vi väljer att dra gränserna mellan dessa tillstånd är helt upp till oss själva. Genom att låta elitidrotten äga gränsdragningen mellan normal och förbättrad överlämnar vi en viktig frihetsfråga, friheten att förändra och förbättra din kropp, i händerna på en av de mest extrema grupperna i vårt samhälle: atleter på elitnivå.

SÃ¥ har ytterligare en pusselbit av en bloggare lagts i debatten om FRA.

Precis som bloggaren Klamberg själv påpekar i kommentarerna till posten är det som ett stort grupparbete, det som pågår. Enskilda individer sitter och lusläser lagtexter och målar upp förklarande bilder för de som vill få en snabb intro till FRA-frågan. Andra kommenterar och för upp nya tankar på bordet.

Är det journalistik? Ja, men inte som vi normalt känner den. Det här är den open sourcade varianten, där alla bidrag är öppna (läsbara för alla) och vem som helst kan hjälpa till. Långt ifrån allt som skrivs är värdefullt eller korrekt, men det finns en inbyggd urvalsprocess i länkandet mellan bloggarna som sorterar bort guldkornen bland skräpet.

På så sätt växer det organiskt (och snabbt) fram en kollektiv kunskap där alla inlägg vägs och ges tyngd i realtid. Det bildas en framåtrörelse som ingen riktigt vet vart den leder.

Detta är annorlunda jämfört med de stängda fönstrens journalistik som rÃ¥der i gammelmedia. Där är grävandet mÃ¥hända djupare (när det väl sker) men ocksÃ¥ mer stelt och strukturerat. Det handlar om att leverera och paketera en produkt i form av en nyhet eller granskning. Det är först när produkten är “färdig” som den levereras. Detta är ett i grunden annorlunda (inte sämre eller bättre: annorlunda!) sätt att tänka jämfört med bloggandet.

Det är ett misstag att förstÃ¥ bloggosfären genom att titta pÃ¥ enskilda bloggare var för sig och tro att de levererar liknande produkter. Bloggosfären är ett ständigt pÃ¥gÃ¥ende samtal, som ibland sker i en viss riktning och blir – ett grupparbete.

Så, inget är egentligen nytt. Men allt är förändrat.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,