Idag blev jag riktigt upprörd.

Ibland är det bara så att en gräns har passerats. Idag var en sådan dag.

Mycket samhällsförändring sker i pendelrörelser mellan extrempunkter. Förändringen tänjer på samhället till bristningsgränsen, då sker en backlash i motsatt riktning tills skeendet repeteras på andra hållet.

Idag kunde man läsa hur TV-kanalen Canal Plus, ägd av TV4, utför en attack på internets själva kärna: länkandet. En 31-årig man anklagas för att ha länkat till en fotbollsmatch. En länk!

Man får anta att detta är Canal Plus ståndpunkt när åklagaren säger:

– Det finns en gammal teori om att länkning är fri, det stämmer inte längre. Det finns ingen sådan generell regel, säger Henrik Rasmusson.

Ok.

Låt oss nu ta ett djupt andetag och fundera över detta angrepp.

För det första, snälla, rara Canal Plus: en länk till er är en gåva! Man länkar till sådant man tycker om. Sådant man vill uppmärksamma. Det finns människor som inte gör annat än försöker få andra att länka till dem.

Det är denna princip som gör att Google fungerar: länkar är kärlek!

Jag förstår att det kan vara svårt för ett broadcastande TV-bolag att begripa att det är på detta sätt man bygger trafik på nätet men det är faktiskt så internet fungerar.

Så, för det första är det direkt korkat att försöka dra de som länkar till dig inför rätta. Vill ni skydda era fotbollsmatcher så gör gärna det med ett lösenord, inte med det svenska rättsväsendet!

För det andra innebär denna pendelrörelse mot extrempunkten att internet blir ett allt mer rättsosäkert ställe att vara på. Hur ska jag kunna veta att det jag länkar till är juridiskt OK? Hela samhällsdebatten och det fria samtalet riskerar att skadas av Canal Plus angrepp. Det går inte att vistas på nätet om man inte vet att man kan länka fritt.

Det är därför Canal Plus angrepp inte går att tolka på något annat sätt än just detta: ett angrepp.

Man vill förstöra internet.

Ett korkat företag i en döende bransch som vill förstöra internet och använder det svenska rättssystemet för att utföra angreppet.

Inte undra på att man blev upprörd.

Valet 2010 kommer backlashen. Det blir tydligare för varje dag som går.

Ronnie Sandahl tror att integritetsdebatten och Piratpartiets framgÃ¥ngar handlar om att “ingen vill betala”. Det är dock mig veterligen ingen piratpartist som pÃ¥stÃ¥r att kultur ska vara gratis.
Däremot bör man som kulturarbetare (vilket för övrigt de flesta av oss är – all business is show business) hitta andra intäktskällor än att sälja smÃ¥ plastskivor.
Det är framför allt en fråga om hur långt staten eller privatpoliser som Antipiratbyrån ska kunna gå för att förhindra det trots allt ganska ringa lagbrottet att dela ut en fil.