Nu diskuteras återigen TV-licensens vara eller icke vara. Detta efter att Copyswedes nästan lika ondskefulla kusin Radiotjänst gått ut med att alla som äger en dator ska betala TV-licens. De facto en internetskatt. alltså.

Många föreslår då att licensen istället skulle betala via skattsedeln. Jag menar att problemet är djupare än så. Hade idéen om “public service” kommit fram idag hade den sett helt annorlunda ut.

Fyra enkla förslag på vad public service skulle kunna göra istället för att producera Allsång på Skansen:

1. Hjälpa våra beslutsfattande organ kommunicera besluten de fattar till berörda medborgare.

2. Hjälpa myndigheter förpacka sin data med öppna API:er.

3. Fungera som en allmän fond för udda kulturprojekt och/eller journalistiska projekt som vem som helst kan ansöka från.

4. Arkivera och digitalisera vårt gemensamma kulturarv dvs det som riksantikvarieämbetet gör.

Detta hade varit betydligt billigare och mer samhällsnyttigt än att försöka konkurrera med alla andra mediaföretag.

Så, gör om, gör rätt! Uppdatera public service till internetåldern istället för att införa en internetskatt.

Jag förväntar mig dock ingen ändring. Det finns för många människor i maktposition som är beroende av public service-industrin och för många “nyttiga idioter” som tycker det är “skönt att slippa reklamen” för att det ska bli någon ändring. Vi får leva med internetskatten.

Edward Snowden påminner en om en viktig sak: det är helt vanliga människor som arbetar på underrättelsetjänsterna. Människor med lån på huset som ska betalas även när huspriserna sjunker, några kanske är lite glada i att spela för pengar, andra i flaskan. Precis som människor är.

Nu valde Snowden att gå till pressen men hur mycket hade han fått betalt av mer ljusskygga organisationer om han hade valt den vägen? Snowden är undantaget. Hur många andra läckor finns det?