Mycket dumt får man läsa på internet. Bland det dummaste är folk som skriver “varför bryr du dig om att staten övervakar allt du gör, du skriver ju ändå så mycket på Facebook?”.

Tänkte på detta när jag röstade i söndags. Jag fick gå in bakom ett bås för att lägga ned röstlappen i kuvertet. Denna lilla manöver fyller en mycket viktig funktion i det demokratiska samhället. En röst ska vara anonym. Det ska inte gå att se vem som röstat på vad. Anledningen är viktig: jag ska inte kunna påverkas av rädsla för påföljder om jag röstar “fel”. Utan denna anonymitet fungerar inte demokratin.

Däremot postade jag ju helt frivilligt vad jag hade röstat på, på Facebook.

Nu verkar det alltså finnas ganska många människor som inte förstår skillnaden mellan att anonymt kunna rösta och att FRIVILLIGT berätta vad man röstar på.

Kanske inte så konstigt att Piratpartiet tappade sina mandat, trots allt.

Dumokrati verkar råda.

En dag som den här (1:e maj 2014) passar Framtidstanken på att bjuda in en gästskribent. Christian Rudolf, bloggar på disruptive om Företagande och internet. I denna artikel uttrycker Christian sin frustration över att politik handlar om hur det ser ut, inte vad som är bra för oss alla.

Svensk Företagarpolitik-Nuläge!

28 miljarder SEK, minst, är Svenska statens stöd till Sveriges företag. Då har man inte räknat in de statliga riskkapitalsatsningarna som tex Innovationsbron. Deras samlade tillgångar är +15 miljarder SEK

För att sätta siffrorna i relation till något, kan vi jämföra med statens budget(alltså ej kommuner och landsting) och för 2014 är den knappt 900 miljarder SEK. Svensk företagarpolitik motsvarar alltså 3-4% av statens budget, beroende på hur du räknar. Utgiften motsvarar nästan hela försvarsbudgeten, eller kostnaden för Sveriges hela rättsväsende(domstolar+polis)

Det är stora mängder pengar som läggs på företagarpolitik. Att det finns avkastning på budgeten till polis och rättsväsende, är det nog ingen som betvivlar men vad är avkastningen på statens investeringar i svensk företags & entreprenörspolitik? Det är dessutom så, att staten tar in dessa pengar via skatt så det räcker inte att pengarna har avkastning. De måste ha bättre avkastning än vad de förra ägarna klarar av att generera.

Lägger man lite tid på att leta efter information kring avkastningen för svensk företagarpolitik, finns det knappt någon information att finna. Man verkar inte ens bedriva forskning på vad som ger effekt inom tex innovation i den mån man hittar information, förstärks ens tvvivel över ekonomin inom företagarpolitiken, då avkastningen inte räcka för att motivera skatterna som läggs på den. Mitt personliga lackmustest är, om nu företagarpolitiken är så bra och ger sådan avkastning, varför inte bara satsa mer?

Så vad skall man göra?
Om staten vore en bra företagare, skulle de privata företagen trängas ut men så är det inte. Den ekonomiska nivån på företagarpolitiken beror såklart på politikers behov av att visa handlingskraft, på områden där de inte har någon som helst koll, företagande. Pengarna ut ur systemet kan också vara ett resultat av att företagen själva trycker på, för de tycker såklart, gratis pengar är bra. Den företagarpolitik vi har idag, är ur ett ekonomiskt perspektiv en dålig affär för vårt gemensamma samhälle, även om vissa företag, i systemet, tjänar på det.

Det en stat kan göra bra, är att vara en katalysator för mer pengar. Det är tex ingen som betvivlar att aktiebolagstiftning, lagen om skuldebrev och många andra ramverk som hanterar företagande i vårt samhälle är en bra grej och att de har massiv avkastning, sett ur ett samhällsperspektiv.

Så hur är staten denna katalysator inom företagande?

Entreprenörskap & företagande handlar om smärta, kunders smärta. När du som företagare kan minska kunden smärta eller ta bort den, billigare än konkurrerande lösningar, har du ett existensberättigande på marknaden. Ur ett samhällsperspektiv har du också ett existensberättigande. Dina handlingar gör ju att det blir mer gemensamma resurser över. I vardagligt tal, kallat tillväxt.

Det finns en del av ekonomin, som har mer svårt att hantera sin smärta än genomsnittet. Den delen kallas offentlig sektor. Det är inte kritik mot offentligt sektor. Det är generellt svårare att effektivisera och höja kvalitetsnivån i tjänsterelaterade sektorer och offentlig sektor, är primärt tjänster. Att man inte heller är kundstyrd, utan budgetstyrd, gör inte uppgiften lättare.

Med hjälp av Tävlingar kan Entreprenörerna dämpa smärtan i Offentlig sektor

Offentlig sektor omsätter ca 1900 miljarder SEK och det finns stora mängder problem som inte blir lösta eller löses ineffektivt Låt en myndighet samla in alla dessa smärtor. Lägg miljardbelopp på att hitta dem, dokumentera och kvantifiera dem. Att hitta 10000 smärtpunkter är ingen svårighet, bara ett tidsproblem

Därefter utlyser man tävlingar för varje problem med en stor summa pengar som pris. Priset skall vara tillräckligt stor för att vara en bra grundplåt i företagets finansiering vid vinst. Företagen får tävla med att ta fram skarpa lösningar och det står dem fritt att välja vilken lösning de vill, det kan vara patent, teknik, processer eller vad som nu passar problemet. Låt de tävlande företagen stå för all utveckling till en fungerande problemlösning.

Varför skulle företagen lägga pengar på detta om de inte är säkra på att vinna?

Att identifiera rätt smärta hos kunder, kan vara en lång och kostsam process. Här får man smärtan serverad på silverfat och kan omgående fokusera på att lösa problemet. Det är också lätt att finansiera utvecklingen av lösningen inom ett sådant här ramverk. En Riskkapitalist kan lätt motivera sig att finansiera 10-20 projekt med tillräckligt med pengar för att få fram en prototyplösning. Fullt medvetna om att kanske bara 1-2 av dessa vinner och därmed får grundplåten och blir ett företag som tagit ett steg. I de projekten som riskkapitalisten finansiert som ej når vinst, där tar man tar de förlusterna för man har ett portföljperspektiv på sina investeringar. Hur en enskild investering går, är oviktigt, det är hur hela portföljen mår, som är viktigt.

Nu är staten katalysator av entreprenörskap

Man bygger fungerande lösningar som är bekräftade då de fått sin första kund. Vinnaren har dessutom fått första grundplåten finansiering till sitt företag och kan börja fokusera på att effektivisera problemlösningen och hitta fler kunder. Staten har visserligen fått betala ut en prissumma men samtidigt har denna prissumma också genererat investeringar från riskkapitalister och gett entreprernör ett incitament att lägga obetald tid, för att få fram lösningar på problemen. Utöver detta lär man få se en högre effektiviseringstakt i offentlig sektor, något som är till gagn för oss alla.

Frågan du bör ställa dig är varför staten inte klarar av att bygga sådana här enkla system när man tror att staten och dess politiker tror skapar ROI på 28 miljarder SEK i företagarpolitik?