Ytterligare en reflektion om rerajting och journalister. Om man har läst Per Hägreds texter och recensioner får man såklart en hel annan bild av personen Hägred än den som framträder i mailet. Jag nämnde det personliga anslaget hos bloggarna i Rerajt-texten och utan att lägga någon värdering i vad Hägred skriver så är får man väl säga att det finns ett ganska stort gap mellan hans personliga sätt att skriva och hans professionella.
Då menar jag inte gap ur någon som helst kvalitativ vinkel, bara som ett konstaterande av att de texter som just denne journalist producerar verkar ligga väldigt långt från hans personlighet. Texten i mailet säger antagligen mycket mer om hur Hägred som person talar och kommunicerar än hundra av hans publicerade texter.
Bloggtexter (eller email) å andra sidan ligger mycket närmre ”skribentens kärna”, alltså de är en bättre spegling av skribentens personlighet än professionellt framtagna texter som t.ex. nyhetsartiklar. Detta är viktigt då som jag nämnde är trovärdighet hårdvaluta i en mediavärld där alla kan säga vad som helst.
Det är dock naturligt då journalistens ledord är objektivitet samtidigt som bloggskribenten i regel är amatör. Men kravet på objektivitet är en konsekvens av det moraliska ansvaret man har då man kontrollerar megafonen.
Objektivitet och trovärdighet är dock inte samma sak, de kan t.o.m. vara i konflikt med varandra.
Jag vet inte riktigt hur, men på något sätt pekar Hägred och hans mail på den stora utmaningen för journalismen i internet-eran: man måste överge sitt gamla objektivitetsmål och bli trovärdig istället.
Uppdaterat: Rirajt. Inte rerajt. Sorry.
Lämna ett svar