Wille Faler har ett bra inlägg om demokrati:

The Libertarian In Room 101: Demokrati och frihet – skilda ting som ibland samexisterar

Så skilj på begreppen: äganderätt, individuell frihet och mänskliga rättigheter är inte en del av demokratin, de samexisterar med den, men kan likaväl i extremfall stå i konflikt med den.

Detta blir extra viktigt och särskilt uppenbart om man tänker bort begreppet nationalstat. Allt fler av våra politiska frågor är globala. Nationalstaten hade sin höjdpunkt under 1900-talet men har sedan dess falnat i viktighet. Därmed försvinner också fundamentet mot vilket den representativa demokratin vi vanligen tänker på när vi använder ordet demokrati lutar sig.

Din egen personliga frihet har mycket mer att göra med huruvida du kan flytta vart du vill, säga vad du vill, handla med vem du vill eller slippa våld och hot riktat mot din person än om Göran Persson eller Fredrik Reinfeldt är statsminister i landet du för tillfället råkar bo i. Särskilt sant blir det när skillnaderna mellan de politiska alternativen är så små som de är i Sverige.

Faktum är att man kan vända på demokratibegreppet och hävda att demokrati har med att själv välja vilket politiskt system man vill leva under eller vilken geografisk plats man vill leva på snarare än att välja vilket parti som ska representera dina åsikter i en lagstiftande församling.

Möjligen är ordet demokrati (folkstyre) fel för att beskriva ett sådant val. Ett möjligt ersättningsord skulle kunna vara emikrati, en hopslagning av orden emigrant och demokrati. Istället för att en samling människor inom ett geografiskt och administrativt område tillsammans bestämmer vem som ska få stifta lagar som påverkar deras liv och begränsar deras frihet så väljer en enskild individ från flera alternativ av samhällsmodeller.

Wille Faler är för övrigt själv ett exempel på en emikrat eftersom han emigrerat från Sverige och istället valt England.

Skillnaderna mellan ett demokratiskt samhälle och ett emikratiskt är stora. Bl.a. måste den sittande lagstiftande församlingen inte bara hålla sina nuvarande medborgare nöjda utan även locka till sig nya i konkurrens med andra länder. Det sker också över tiden en talent drain från en viss typ av land till en annan. Denna rörelse kan förstärka politiska eller demografiska trender. T.ex. skulle Sverige kunna tömmas på entreprenörer om de känner att gräset är grönare någon annanstans.

Ett “emikratparti” skulle bli ett av Sveriges största partier. Sedan Göran Persson blev statsminister har 350’000 svenskar emigrerat. NÃ¥got säger mig att den siffran inte kommer minska. Framtiden tillhör emikraterna.

Sedan förra året bor jag i Sundbyberg strax utanför Stockholm. I förra kommunalvalet vann borgarna för första gången i kommunens historia. Sedan bytte två moderater sida och hejsan hoppsan så hade socialdemokraterna makten igen. Trots att de alltså förlorade valet.

I riksdagvalet röstade jag på Centerpartiet för första gången. Det var Fredrick Federleys frihetsbudskap som lockade mig att rösta på dem. Han stod för något som var mot förmynderi och statlig inblandning i våra liv. En frisk fläkt, tyckte jag då.

Snart kommer Riksdagen att rösta genom kanske det värsta övergreppet mot svenska medborgare någonsin i form av lagförslaget som får FRA att:

få genomföra signalspaning i kabel – telefontrafik, e-post och faxmeddelanden till och från utlandet. Lagen reglerar också FRA:s pågående signalspaning i etern.

Med andra ord: allting du gör på nätet kommer att sparas i servrar hos avlyssnas av FRA. Förrutom det solklara integritetsintrånget innebär det en säkerhetsrisk av rang. Såklart bara en tidsfråga innan lockelsen i datan kommer att bli för stor för någon. Du kan lika gärna räkna med att allt du gör på nätet fr.o.m. nu är helt offentligt eller åtminstone åtkomligt för någon av Sveriges mer än 500 myndigheter eller en framtida eventuell sverigedemokratisk regering.

Detta lagförslag vet jag att Federley m.fl. är starkt emot, men av partitaktiska skäl kommer de att tvingas rösta för förslaget i alla fall. Maria Rankka uppmärksammar detta väl här:

Om de personer vi väljer inte har någon betydelse, borde vi då inte radikalt kunna minska riksdagens storlek? Varför ska vi finansiera 349 ledamöter om de lika gärna kunde vara sju till antalet, men med röststyrka i förhållande till sitt partis storlek?

Ja, men varför egentligen rösta över huvud taget? Det verkar inte spela någon roll vem man röstar på.

Nej, det enda alternativet som gör en hyfsat säker på att man får vad man röstar på är att göra ett emikratiskt val, d.v.s. rösta med fötterna och lämna landet. Än så länge är det tillåtet.

Uppdaterat: jag undrar hur länge mjukvara som den här förblir tillåten.

Uppdaterat 2: det är inte korrekt att all trafik lagras hos FRA men all trafik avlyssnas av FRA. Skillnaden är hårfin. Eftersom man inte vet vilka kriterier FRA använder för att plocka ut information ur den svenska internetströmmen kan man förutsätta att allt plockas ut. Slutresultatet är det samma.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

En emikrat är någon som röstar med fötterna genom att välja mellan flera olika demokratiska system (nationalstater). Till skillnad från det demokratiska valet sker det emikratiska valet varje dag, året runt.

Via emikraten (Texas, USA) Jan Kallbergs blog hittar jag till en artikel i SvD som berättar att 400’000 svenskar bor utomlands och 45’000 svenskar valde att emigrera förra Ã¥ret:

Inte sedan 1892 har så många lämnat Sverige. Förr flyttade man för att komma bort från missförhållanden, idag är det andra orsaker.

–Svenskar flyttar för att göra karriär och utbilda sig, säger professor Bo Malmberg, från Kulturgeografiska institutionen på Stockholms universitet.

Under en fyraÃ¥rig mandatperiod kan alltsÃ¥ 180’000 svenskar ha valt det emikratiska valet. Det är lite drygt 2.6% av de röstberättigade och skulle vara Sveriges största parti utanför riksdagen i valet 2006 (större än Sverigdemokraterna). I valet 2006 skulle man ha fÃ¥tt ca 3.2% av rösterna.

Emikrat-partiet börjar närma sig ett riksdagspartis storlek. Glädjande att så många drar nytta av globaliseringens fördelar. På många sätt är det emikratiska valet ett mer demokratiskt val än den representativa demokrati som riksdagsvalet utgör. Istället för att vara en av 6.8 miljoner som väljer fram en liten grupp människor som ska representera dina åsikter i en lagstiftande församling under fyra års tid väljer du från ett urval av färdiga paket. Du gör dessutom valet när det passar dig och inte vid en viss tidpunkt med fyra års mellanrum.

“Men det är bara de rika och välbärgade som har rÃ¥d att leva ett sÃ¥dant kosmopolit-liv” kan man dÃ¥ invända. Läs dÃ¥ artikeln igen:

Majoriteten av de som utvandrar tillhör medel- och överklassen, men det har blivit allt vanligare att även arbetarklassen tar sitt bagage och ger sig ut i världen.

Det handlar som sagt bl.a. om att bygga en karriär och det är inget man gör från toppen. Emikrat kan alla bli!

Andra bloggar om: , , , , .

Uppdaterat: emikraten (Oxford, UK) Anders Sandberg har fler tankar i ämnet.

När jag växte upp fick vi lära oss att Indien var det fattigaste fattiga. Bara vissa afrikanska länder var fattigare. Vi skulle äta vår skolmat tacksamt, och tänka på barnen i Indien.

Mycket har hänt sedan dess. Stora delar av Indien är fortfarande fattigt, men det var nog ingen då som hade trott att landet skulle skicka en robot till månen så tidigt som 2011:

When India sends its proposed moon mission in 2011, it will have a unique robot developed indigenously by student-engineers and their professors at the Indian Institute of Technology (IIT) at Kanpur.

Fast jag undrar om det ändÃ¥ inte hade varit nyheten att Indien tackar nej till svenskt bistÃ¥nd som hade varit mest chockerande för mina mellanstadielärare. Det gjorde Indien redan 2004 med orden “Indiska företag vill gärna investera i Sverige”.

Indiska företag investera i Sverige!? Tacka nej till bistånd?? Jag lovar att detta hade ansetts vara betydligt mera science fiction än både internet och mobiltelefonen för våra samhällskunskapslärare. Därför formades också våra medvetanden efter axiomet: det är vi som är de rika, det är de som är de fattiga.

Man kan inte låta bli att undra över hur starkt kopplad denna tanke är till den svenska identiteten. Klarar vi över huvud taget av att bli omsprungna av Indien eller grannländer som Estland eller Litauen? Ja, vad exakt består egentligen den svenska nationella identiteten av? Vad är bestående av det svenska i en emikratisk och globaliserad värld?

En fråga det tål att funderas ett bra tag över.

Andra bloggar om: , , , , .

Fascinerande och kul att se en finländsk tomte dela ut ett pris till en lesbisk serb, framröstad som vinnare i en maskerad- och musiktävling av ett nytt Europa. Extra kul blir det när man läser de sura kommentarerna om Sveriges placering. Det finns uppenbart en bitterhet i att “östländerna” fick rösta pÃ¥ varandra, de verkar inte vara “riktiga” länder som vi i väst.

Lädomar:

  • Länder som suttit fast i decennier i kommunismens bojor genomgÃ¥r en rikedomsökning och en kulturell revolution som inte kan ses som nÃ¥got annat än positivt. DÃ¥ fÃ¥r vi acceptera att “vÃ¥r” lÃ¥t inte placerar sig bra. Ã… kom igen, vad är en 18:e plats i en musiktävling mot 30 Ã¥r i kommunistiskt förtryck?
  • Hur ett röstsystem ser ut kan pÃ¥verka slutresultatet. Tänka sig. Demokrati är inte alltid perfekt. NÃ¥got att tänka pÃ¥ inför de svenska riksdagsvalen. VÃ¥rt demokratiska system är lÃ¥ngt ifrÃ¥n optimalt men det ifrÃ¥gasätts sällan.

Uppdaterat: som sagt, i kommentaren nedan: den emikratiska friheten att säga vad man vill, att jobba var man vill, att handla med vem man vill och att flytta vart man vill är betydligt viktigare landvinningar än det representativa demokratiska valsystemet med alla sina brister. Därför gjorde Eurovisionsschlagerfestivalen igår mig glad. Din grannes frihet är också din. Vad de 3 timmarna från Helsinki igår tydligt visade var: allas vår frihet har ökat. Grattis, Serbien och grattis, Europa!

Andra bloggar om: , , , , , ,

Paneldiskussion:

Panel: The user/citizen centered society

Will new technologies give power back to the individual? What are the implications for our society?
# Robert Scoble
Vice President of Media Development, Podtech
# Beth Krasna
Independent Board Member
# Thierry Crouzet
Writer, bonWeb.com

Crouzet pratar om the long tail of politics. Antalet kandidater till presidentvalet i Frankrike ökar och kurvan av deras supporters liknar en long tail. Enligt Robert Scoble gäller det samma i USA. Det finns >60 kandidater till det amerikanska presidentvalet.

Undring: har väl anpassat är det svenska politiska systemet för en long-tail värld?

Paneldiskussionen handlar egentligen om användarskapat content. Derek Powazek, grundaren av JPG Magazine, en webtidning som för samman två extremt elitistiska kulturer: konst och magasin.

Derek påpekar att det nu finns så otroligt många företag som efterfrågar användarskapat content att det gäller att verkligen kunna uppmuntra sina användare på rätt sätt. Det råder konkurrens om att låta folk skapa åt en. En intressant utveckling.

Derek: “det finns en längtan bland folk efter autentiska röster”. Trovärdighet ligger i ärlighet.

Beth Krasna pratar om hur konsumenter har gått från att vara passiva till att vara del av skapande-processen. Hon refererar till Von Hippels democratizing innovation. Hon frågar om det skapas ett tvådelat samhälle, där vissa förstår verktygen och skapar föremål för de som inte förstår. Hur ska ägarskapet av det som skapas fungera?
Beth skriver på ThinkStudio om Direct Econony, att majoritetens beslut inte behöver gälla för dig. Du väljer själv, allt som gäller dig. Mycket intressanta tankar och det finns paralleller till det emikratiska valet jag skrivit en del om.