Ett 800 meter högt hus planeras i ökenstaden Dubai. Det är en bra bit mer än dubbelt så högt som Turning Torso.

Dubai är ett spännande exempel på den typ av stadsstater jag tror blir fundamentet i den globala ekonomin under 2000-talet. Mitt ute i öknen, utan naturresurser (oljan är på väg att ta slut) eller andra tillgångar har man byggt en stad helt byggd på människors behov av underhållning, av möjlighet att utvecklas och att göra affärer med varandra. Inte direkt saker man läser i sammanhang med andra arabiska städer, men Dubai är annorlunda.

Blåser säkert mindre där också, än i Västra Hamnen i Malmö.

Symptomatiskt är också att de som bygger huset är Sydkoreanska Samsung. Ett mångsysslande företag från ett land som springer cirklar om exempelvis Sverige vad gäller teknisk utveckling.

Sydkorea och Dubai är delar av världen som får den inhemska debatten om lettiska byggjobbare, social turism, EU-medlemskapets för- och nackdelar eller kostnaderna för sjukskrivningarna att kännas tråkigt protektionistiska, gammalmodiga, bakåtsträvande och direkt hämmande för den utveckling vi så väl skulle behöva.

…utom vissa som är mer jämlika än andra. Eller hur ska man tolka de två efterföljande posterna på bloggen obunden.se?

Det ena
ojar sig över att det finns svält i världen och att vi borde öppna våra gränser för handel med fattiga länder. Jag håller med till 100% om detta.

Det andra handlar om en SIFO-undersökning där man frågat svenska folket om de tycker det är rätt att blockera för utländska företag att ta sig in på den svenska marknaden. 80% svarade ja.

Sällan har väl dubbelmoralen varit så tydlig.

I denna artikel [NYTimes] beskrivs hur ny teknologi möjliggör betydligt billigare och bättre analyser av patienters hjärtan. Detta kan man tro borde vara en positiv utveckling och en fantastisk möjlighet, men många läkare är djupt oroade över att tekniken helt enkelt är för billig och för bra. Den kommer nämligen att leda till att långt fler patienter upptäcker småfel och brister i sina cirkulationssystem, vilket i slutändan kommer att belasta vårdapparaten.

Kan rekommendera Johnny Munkhammars bok “Sagan om välfärdens återkomst” för mer kring detta resonemang (och en del annat). Den förklarar hur varor blir allt billigare att producera medans priset på tjänster är mer konstant över tiden. På så sätt sker en förflyttning i vad människor är beredda att betala för från varor till tjänster (och då speciellt tjänster som rör människors hälsa och välbefinnande eftersom detta är bland det första man väljer att betala för när ens materiella behov är uppfyllda), något som en skattefinansierad “rättvis” vårdpolitik inte klarar av att bemöta. Det uppstår ett glapp mellan efterfrågan och sjukvårdspolitikens förmåga att leverera. Detta glapp är ganska uppenbart i ett land som Sverige.

Sett från det perspektivet kan man såklart förstå läkarnas skepticism mot ny teknik i artikeln. Den utgör ju ett perfekt exempel på Munkhammars tes: en vara blir billigare vilket direkt leder till ökad tjänste-efterfrågan. I andra industrier skulle man jubla över nya intäktsströmmar, men icke så i den gemensamt finansierade “rättvisa” vården.

Något är sjukt, kan man tycka.