Urban Lindstedt, från tidningen Internetworld, kritiserar bloggen Politiskt.nu för att det är en PR-firma som står bakom och upplåter sin webbplats åt riksdagsledamöter. Ungefär samtidigt pågår en interpellationsdebatt i riksdagen om stöd till de politiska organisationerna. LO gav 98 miljoner kronor till Socialdemokraterna i valåret 2002, enligt TT. Under EU-kampanjen fick Ja-sidan mycket kritik för stödet från Svenskt Näringsliv. Det handlar om miljonbelopp för att få sin vilja genom och sätta rätt personer på maktpositioner.

I det sammanhanget blir man såklart förvånad över att någon orkar kritisera en blog på nätet för att den inte kostar pengar. Kanske är det för att bloggen är något öppet, tillgängligt för alla, medans LOs smusslande med miljonbidrag till (s) inte är lika uppenbart. Kanske är det ett tecken på bloggandets mognad, att man börjar se det som en allt mer viktig samhällsfunktion för debatt och dialog.

Oavsett vilket lär debatten om bloggning och lobbyism fortsätta. Och LO (och andra fackföreningar) kommer att fortsätta pumpa in medlemsavgifterna i det socialdemokratiska partiet utan att någon bryr sig.

Vissa saker förändras aldrig.

Var ju tvungen att köpa ett nytt nätverkskort, nu när man fått 26 snabba megabit per sekund. Det blev ett trådlöst 108 Mbps kort från D-Link till den bärbara datorn som nu klarar sig på 11 Mbps. Bara att installera och surfa i superfart, trodde jag, men icke.

Efter två frysningar av Windows gav jag upp. Normalt sett hade jag jagat nya drivrutiner, kollat olika forum, letat på tillverkarens hemsida och förmodligen efter ett par timmars arbete fått igång kortet hjälpligt. Men inte den här gången. I morgon tar jag tillbaka kortet till butiken och provar ett annat.

Situationen är inte ovanlig när man väljer att införskaffa teknik på framkanten. 108 Mbps är det snabbaste trådlösa kort man kan få för tillfället. Hade jag köpt ett billigare men något långsammare kort hade det förmodligen fungerat direkt. Att ligga på framkanten är en balansakt som kräver koncentration och arbetsinsats. Vi har många teknikamatörers slitsamma gratisarbete att tacka för den tekniska utvecklingen.

Efter att ha levererat efter 6 veckor istället för de utlovade 3 fick jag så äntligen min bredbandsuppkoppling från Bostreambredbandsbolaget idag. 26Mbits/s ska det ge om allt fungerar, men det verkar inte riktigt som att samgåendet mellan Bostream och Bredbandsbolaget gått allt för väl. I avtalet som skickades saknades IP-numret för DNS:en, så jag har ägnat ett par timmar på kvällen åt att jaga upp ett sådant nummer.

Irriterande men inte allt för ovanligt. Internet kräver fortfarande en del trixande innan det “bara fungerar”. En jämförelse är elen som är fullständigt transparent i sitt användssätt. Jag har precis flyttat (därav behovet av bredband) och när flickvännen och jag besökte lägenheten för första gÃ¥ngen var vi väldigt noga med att fÃ¥ med oss allting vi behövde. Vi skulle titta till lägenheten och ta ett par fotografier innan vi flyttade in. När vi väl kom dit hade vi dock glömt en sak – ljus. Det fanns inga lampor i lägenheten sÃ¥ vi fick stapla fram i mörker.

Vi tänkte inte på att ta med oss lampor därför att vi är så vana vid att det ska finnas el och ljus i en lägenhet att blotta tanken på att det inte skulle finnas inte ens dyker upp i skallen. Så transparent är elen för oss. Den bara finns. Den fungerar (nästan) alltid.

När trÃ¥dlöst internet, precis som elen, “bara finns”, har internet uppnÃ¥tt samma nivÃ¥ av transparens. DÃ¥ sker uppkopplingen utan krÃ¥ngliga DNS-inställningar eller annat tjafs. Först dÃ¥ kommer vi att fÃ¥ se de verkligt intressanta tjänsterna.

Tyvärr är det en bra bit dit.

I dessa Nobelprisens tider kan det vara värt att uppmärksamma ett annat pris, nämligen The Pirelli Award. Det beskrivs som ett pris för “the diffusion of scientific and technological culture worldwide” och betalas till “the best multimedia presentations that concern one of three main themes for the diffusion of science and technology: multimedia oriented toward education, the environment, and the enabling information and communication technologies”. Priset är pÃ¥ respektabla $160’000 och hade förra Ã¥ret över 1700 deltagare.

Nyss hemkommen efter att ha sett 2046, en underlig film som liknar en lång och utdragen drömsekvens, inte helt olikt David Lynchs Mullholland Drive blandat med Kaufman/Jonzes Adaptation. Fantastiskt vackert filmad, väldigt bra skådespeleri, stämningsfull musik och laddad stämning filmen genom. Klart sevärd.

Däremot ska man inte gå och se den om man förväntar sig något slags kinesiskt Star Trek-drama. Detta är en film om kärlek och livets besvikelser berättad genom ett spindelnät av sammanvävda berättelser med refererenser både till och från varandra. Du kommer anatagligen inte att rationellt begripa den här filmen förrän efter du sett den ett antal gånger, men emotionellt kommer den att kännas fullt logisk.

Att kunna skapa artificiellt liv är en förmåga mänskligheten tagit sig ett steg närmare tack vare ett team av forskare i New York. Celler som bygger proteiner har skapats från aminosyror, vilket gör dem till små proteinfabriker helt skapade artificiellt. Framsteget är ett bra exempel på hur närliggande bio- och nanotekniken är varandra. Vi är nere och manipulerar livets allra minsta byggstenar.

I artikeln nämns framställning av insulin som ett möjligt användningsområde, men i förlängningen kan celler som de här användas för att odla fram betydligt mer än så.

Aftonbladet rapporterar om en lågpriskedja i Tyskland som ska erbjuda billiga injektioner av anti-rynkmedlet Botox. Intressant hur skönhetsoperationer blir till vardagshandelsvaror. Ett tydligt tecken på en av de tre megatrenderna, individualiseringen. När våra materiella behov är uppnådda vill vi försköna oss och bli vackrare än våra medmänniskor.

Jag har länge trott det borde finnas en ganska stor tröskel för ny teknik att ta sig över innan människor tillåter en operationsnål att tränga in under huden, men jag kan ha haft fel. Kombinera detta med en annan nyhet från veckan, om hur två patienter lyckats kontrollera en dator med tankekraft. Liknande genombrott skedde i somras.

Nu är det förvisso ett stort steg från att få en Botox-spruta i överläppen och att få en del av hjärnan bortskuren och ersatt av en elektrod, men den sistnämnda tekniken kommer att förfinas och förbättras. Blir det någon gång i framtiden implantat till hjärnan vi köper hos de tyska lågprisvaruhusen?

Nyss hemkommen efter att ha lyssnat på Johan Norberg i cirka 2 timmar. Han pratade om kapitalismen, globaliseringen och den välståndsexplosion som följer i dess spår. Det mest förvånande med det han säger är egentligen hur kontroversiellt det är, särskilt i Sverige. Det fanns folk i publiken som skakade av ilsken upphetsning när han pratade om vietnameser som fått råd att köpa mopeder och sätta sina barn i skolan efter att ha jobbat på en Nike-fabrik.

Han fick också tillfälle att ge sin syn på det mesta, t.ex. Irak-kriget och Waxholm-byggare. Irakkriget var han i grunden positiv till men kritisk mot hur det skötts av USA. Det enda jag kan tycka han borde ha nämnt är det ansvar som ligger på resten av världen när man inte gör någonting för att hjälpa irakierna och USA bygga upp Irak igen. Man överlämnar helt åt amerikanerna att ta alla smällar, vilket naturligtvis gör deras närvaro extra svår. Detta är ett mycket stort svek mot Irak från världssamfundet. Man kan kritisera USA för sättet de störtade Saddam Hussein på, men när krutröken lagt sig måste man kunna ta sig samman och hjälpa till i återuppbyggandet med full kraft.

Ska försöka hinna med Norbergs besök i Lund i morgon ocksÃ¥. DÃ¥ är ämnet “government influence on the intellectual climate”.

Hur man tolkar världen beror på ens erfarenhet av den. Olika människor i olika generationer tolkar omvärlden annorlunda.

Jag är själv relativt ung, född på 70-talet. Som liten drömde jag mardrömmar om kärnvapen. Som tonåring såg jag hur Sovjet-imperiet föll. Skolans geografiböcker var ständigt föråldrade. Jag fick kabel-TV och senare internet. Murbruket som byggde den gamla nationalstaten, i form av statliga TV-kanaler och radio, löstes upp.

Jag är också ett barn av Moores lag och Commodore 64. För mig är det självklart att nästa års modell är dubbelt så snabb, effektiv och billig som årets. Jag konsumerar media i MTV-tempo, gärna 2-3 kanaler samtidigt. Mitt hem är möblerat med billiga mode-möbler för att kunna vara ersättningsbara och utbytbara. Jag byter tämligen ofta arbetsplats för att undvika att hamna i ett arbete som inte ger mig tillräcklig stimulans. Jag har medverkat i starten av 4 företag. När jag var 23 var jag IT-miljonär. När jag var 24 var jag millimeter från personlig konkurs (utan att spendera en krona ska tilläggas). Varje dag läser jag om nya tekniska landvinningar, nya möjligheter.

För mig är förändring och framsteg det mest naturliga som finns. Det är dock lätt att glömma att alla inte ser på världen på det viset. Många blickar bakåt istället för framåt. Man föredrar oförändringens förädiska lugn. På så sätt missar man inte bara allt fantastiskt som händer, man riskerar också ställa sig i vägen för viktiga reformer och förändringsprocesser.

Jag tror mig se en tydlig skiljelinje i perspektiv. Under 1900-talet användes maskinen som förklaringsmodell för det mesta, däribland människokroppen, hjärnan och samhället. Nu har ett skifte skett och man använder hellre det biologiska nätverket som föregångsmodell. Myrstacken är en favoritmetafor, så även hjärnan och dess neuroner.

För människor uppvuxna med maskinen som förebild är t.ex. nationalstaten en välfärdsmaskin. Man bör inte förändra någonting, ty man vet inte med säkerhet vad som komma skall. En maskin kan inte växa eller förändras, möjligen kan man ändra någon parameter här eller där, men maskinen måste rulla vidare. Den ska bara gå och gå och repetera sin uppgift i oändlighet. För det biologiska nätverket är förändringen däremot vardag. Det måste ständigt anpassa sig till nya förutsättningar. Växa, krympa, anpassa sig. Skillnaden mot maskinen är markant.

Det gäller för båda sidor att förstå varandras världsbilder. På så sätt minimeras friktionen och dyrbar tid kan undvikas att gå till spillo. Det tjänar alla på.