Piratpartiet måste komma in i riksdagen i höst.

Man läser om serietecknare som döms till dagsböter, får sina hem genomsökta och datorer beslagtagna för att de innehaft tecknade_ bilder på nakna barn. Bilder som dessutom säljs i varenda gathörn i Japan.

Men läser om Copyswede som vill roffa åt sig pengar för allt som kan spela upp och lagra musik inklusive mobiltelefoner.

Man ser en bild som denna och kan inte avgöra om den är på skämt eller allvar.

Å detta är bara senaste veckans nyhetsflöde.

Piratpartiet i den svenska riksdagen skulle ge eko över hela världen. Det skulle bilda ringar på vattnet i andra länder. Det skulle vara en signal om att det får räcka nu. Det är dags att sätta ned foten.

Ja, jag vet att det finns gott om tomtar i partiet och att de har underliga åsikter om vissa frågor. Jag håller inte med dem om allt. Jag vet också att alliansen förmodligen kommer att behöva varenda röst de får för att vi inte ska få in kommunister i regeringen.

Men samtidigt… någonstans måste man säga ifrån om det så är med en ynka liten röst.

Fler som tänker som jag?

Uppdaterat: Mary fyller på.

Sparklehorse från Virginia i USA, besökte på Onsdag-kvällen Malmö. Bandet, som utgörs av frontfiguren Mark Linkous och diverse varierande medmusikanter, spelar en obeskrivbar blandning av analoga synthljud, gnisslande gitarrer och distad sång. Ibland låter han som Neil Young eller Will Oldham, ibland som en lekfull Tom Waits och ibland som ett Fugazi eller Pavement, men alltid lekfull och intressant. Tillsammans med Linkous’ underliga texter bildar musiken en alldeles speciell spänning, ungefär som en riktigt bra berättad saga.

Kvällens spelning dominerades av bandets långsammare låtar. Även Sparklehorses senaste platta, den lysande It’s a Wonderful Life är en nästan extremt långsam upplevelse. Låtarna är så långsamma, och Linkous sjunger sina texter så tyst, att man nästan kan höra hjärtslagen från personen som står bredvid en mellan trummornas sakta malande. Han sjunger om apor som ska flyga i gryningen, han sjunger om bebisar på solen, han sjunger om att gräva upp sina vitnande ben ur leran där han gömt dem tillsammans med en gammal tand som han trodde tillhörde en björn. Det hela påminner om stadiet precis mellan sömn och uppvaknande, när världen ter sig avlägsen och främmande samtidigt som fantasin löper amok i ens hjärna och ingenting är logiskt eller alls särskilt verkligt, men ändå fullkomligt förståeligt och vettigt.

Vid ett par tillfällen under konserten, höjs tempot avsevärt och Linkous distade röst överröstas av gnisslande gitarrer. Dessa avbrott är välkomna och det är synd att han inte utnyttjar dessa kontraster lite bättre. Sparklehorse bemästrar definitivt båda tempovarianterna. Scenen är klädd med plastblommor och det står instrument precis överallt, främst olika gitarrer och analoga syntar. Varje gång Linkous ska spela på sin synt lutar han sig över den som om han var en liten pojke som helt i sin egen värld vill leka med och undersöka sin favoritleksak.

Han talar knappt med publiken förrutom ett enstaka tack för applåderna mellan låtarna. Ibland undrar man om han helst inte skulle vilja vara hemma i Virginia på sin gård med sina 4 jätteödlor istället för i ett höstkallt Malmö. Vi som står i publiken och fått tillfälle att få uppleva detta sällsamma band tackar dock för besöket.

I underjorden under KTH sitter vi ett gäng och bloggar om framtidens ingenjör.

Själv skriver jag om framtidens pengar och social valuta.

Vi bloggar om amatörer och amatörskapet. Henrik Ahlen skriver (såklart) om videoproduktion. En amatör älskar det hon gör, därför blir det också mer äkta – hårdvaluta i nätekonomin.

Proffset, å andra sidan, ser till att leverera. Då har vi alltså tre sorters kreatörer.

De som är äkta men inte levererar. Amatörerna.

De som inte är äkta, men leverar. Proffsen.

Sedan har vi de som lyckas behålla äktheten och leverera. Vad kallas dessa?

Kanske amagörer?

Bra exempel på amagörer är Björn Falkevik och Robert Scoble. DN Kultur kallar Pedro Almovodar för amatör. Disruptive-Poppe tycker att bloggare är amatörer.

Det här är Worldes representation av mitt Delicious-flöde av länkar. Jag har taggat länkarna på samma sätt som jag taggat artiklar i den här bloggen, med Individualiseringen, Globaliseringen och Automatiseringen (plus lite extra taggar).

Den lilla “websmurf”-taggen längst ned till höger är en nykomling.

Gott nytt år till alla som fortfarande läser den här bloggen! Har skrivit mer på annat håll på sista tiden, men Framtidstanken finns kvar tro inget annat.