Automatiseringen

Samhällets skyddsmekanismer

Nu har FRA-frågan äntligen blossat upp i massmedia. Den förlösande händelsen var antagligen nätverket Stoppa FRA-lagens helsida (pdf) i Dagens Nyheter förra veckan men givetvis fick frågan kraftig skjuts av den pågående bloggbävningen.

Detta är möjligen en lärdom för de som vill driva gräsrotsdriven lobbyverksamhet i framtiden: man måste skapa “krokar” även i andra medier för att få uppmärksamhet och driv. Jag kan tänka mig att insamlingar på nätet för att köpa plats i annan media blir vanligare.

När röken har lagt sig hoppas jag att debatten övergår från den kvällstidningsanpassade “staten kan läsa dina mail” till en mer djupgående om vilka skyddsmekanismer samhället faktiskt ska ha mot vansinnesdåd. Jag har tidigare ställt den retoriska frågan: vilka skyddsmekanismer ska finnas i ett samhälle där alla har en vätebomb i fickan?

Med detta menar jag inte att folk faktiskt ska springa omkring med en vätebomb i fickan utan att automatiseringen och teknikutvecklingen sänker priset på allt, inklusive destruktiva föremål eller datorprogram. Vi närmar oss en framtid där man kan åsamka oerhört mycket skada till en väldigt låg kostnad. Det kan vara via cyberangrepp eller via ett hemmagjort influensavirus. Eller några kartongknivar i ett fulltankat jetplan.

I vårt grannland Finland skedde tämligen nyligen ett vansinnesdåd på en skola. 9 människor dog. Förövaren hette Pekka-Eric Auvinen och på Wikipedia-sidan om honom syns han med en pistol i handen och en t-shirt med texten “humanity is overrated”. Han tillhörde en falang inom miljörörelsen som betraktar mänskligheten som skadlig mot allt levande och således bör utrotas. I min rapport om framtidens politiska konfliktytor kallar jag detta synsätt socialekologi (även om Auvinen förvisso stod för den mer extrema varianten).

Vad hade hänt om Auvinen haft tillgång till värre saker än en pistol? Hur långt hade han kunnat tänka sig gå? Tanken är otäck, minst sagt.

Nu tror jag inte ett finskt FRA skulle kunna ha förhindrat vansinnesdådet, man är mer intresserad av att spana på ryssar. Det är också smått ironiskt att Försvarsberedningen nyligen slog fast att:

“Miljöpåverkan och klimatförändringar utgör de allvarligaste globala hoten mot människors säkerhet.”

Själv skulle jag inte bli förvånad om ett större vansinnesdåd på svensk mark kommer från samma miljörörelse som Auvinen tillhörde. Kan det hända i Finland kan det självklart hända här (faktum är att det var väldigt nära att hända på McDonalds i Nyköping för något år sedan). På så sätt får Försvarsberedningen rätt, men kanske inte på det vis man hade tänkt.

Om vi då inte vill att staten ska övervaka oss själva och vår omgivning måste skyddsmekanismerna ligga någon annanstans. Var? Det uppenbara svaret blir då hos individerna själva. Jag skulle därför vilja se ökade möjligheter för mig som medborgare att skydda mig själv. Här finns en tydlig parallell till frågan om rätten att bära vapen.

Här behövs ett moraliskt och juridiskt ramverk. Om detta bör debatten framåt handla om.

Läs även andra bloggares åsikter om fra, integritet, vätebomb, piratpartiet, skyddsmekanismer, politik

Från folkhem till folkhjärna

Oscar Swartz skriver bra om FRA:

Regeringen har givit vackra namn åt de där platserna där operatörerna skall tvingas kopiera trafiken till myndigheten: Samverkanspunkter kallar man dem. Härligt va? Mussolini kunde säkert ha hittat på det. Varje människa i nationen Sverige är bara en cell i en stor folkkropp och har endast ett värde som en del av denna helhet. Varje företag är bara ett organ i denna folkkropp och har ingen egen beslutanderätt när det kommer till de viktiga sakerna. För att folkkroppens hjärna skall kunna bestämma hur folkkroppen skall röra sig måste den förstås få informationen genom nervbanorna så att varje cell kan övervakas. I folkroppens samverkanspunkter leds informationen om cellernas kaotiska beteende därute in i nervbanorna och kan förvandlas till nyttigheter för folkhjärnan.

Han skriver även på SvDs Brännpunkt idag.

Läs även andra bloggares åsikter om fra, oscar swartz, integritet

Döda politiska karriärers sällskap

Briljant:

Via Dennis.

(Det bör tilläggas att Döda Poeters Sällskap var en viktig film inom den nyliberala frihetsvågen i början av 90-talet. Läs mer här.)

Uppdaterat: …å inte så förvånande är det samme Mattias Svensson som skrivit i Voltaire som ligger bakom tillsammans med Fredrik “Dyslesbisk” Westerlund.

Updaterat 2: mer om FRA på bloggen:

Kan “FRA-lagen” garantera oss 100% säkerhet?

The Great FRA-Proxy of Sweden

Meningslöst att rösta i Sverige

Relakks snart förbjudet?

Läs även andra bloggares åsikter om fra, federley, henrik von sydow, annie johansson, frihet, integritet, media

Meningslöst att rösta i Sverige

Sedan förra året bor jag i Sundbyberg strax utanför Stockholm. I förra kommunalvalet vann borgarna för första gången i kommunens historia. Sedan bytte två moderater sida och hejsan hoppsan så hade socialdemokraterna makten igen. Trots att de alltså förlorade valet.

I riksdagvalet röstade jag på Centerpartiet för första gången. Det var Fredrick Federleys frihetsbudskap som lockade mig att rösta på dem. Han stod för något som var mot förmynderi och statlig inblandning i våra liv. En frisk fläkt, tyckte jag då.

Snart kommer Riksdagen att rösta genom kanske det värsta övergreppet mot svenska medborgare någonsin i form av lagförslaget som får FRA att:

få genomföra signalspaning i kabel – telefontrafik, e-post och faxmeddelanden till och från utlandet. Lagen reglerar också FRA:s pågående signalspaning i etern.

Med andra ord: allting du gör på nätet kommer att sparas i servrar hos avlyssnas av FRA. Förrutom det solklara integritetsintrånget innebär det en säkerhetsrisk av rang. Såklart bara en tidsfråga innan lockelsen i datan kommer att bli för stor för någon. Du kan lika gärna räkna med att allt du gör på nätet fr.o.m. nu är helt offentligt eller åtminstone åtkomligt för någon av Sveriges mer än 500 myndigheter eller en framtida eventuell sverigedemokratisk regering.

Detta lagförslag vet jag att Federley m.fl. är starkt emot, men av partitaktiska skäl kommer de att tvingas rösta för förslaget i alla fall. Maria Rankka uppmärksammar detta väl här:

Om de personer vi väljer inte har någon betydelse, borde vi då inte radikalt kunna minska riksdagens storlek? Varför ska vi finansiera 349 ledamöter om de lika gärna kunde vara sju till antalet, men med röststyrka i förhållande till sitt partis storlek?

Ja, men varför egentligen rösta över huvud taget? Det verkar inte spela någon roll vem man röstar på.

Nej, det enda alternativet som gör en hyfsat säker på att man får vad man röstar på är att göra ett emikratiskt val, d.v.s. rösta med fötterna och lämna landet. Än så länge är det tillåtet.

Uppdaterat: jag undrar hur länge mjukvara som den här förblir tillåten.

Uppdaterat 2: det är inte korrekt att all trafik lagras hos FRA men all trafik avlyssnas av FRA. Skillnaden är hårfin. Eftersom man inte vet vilka kriterier FRA använder för att plocka ut information ur den svenska internetströmmen kan man förutsätta att allt plockas ut. Slutresultatet är det samma.

Läs även andra bloggares åsikter om fra, integritet, demokrati, emikrati, centerpartiet, sundbyberg, federley

Piratpartiets Rick Falkvinge: “Ledande politiker borde åklagas. FRA bryter mot grundlagen.”

Det här blir intressant att följa.

Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, fra, politik, övervakning, integritet