Individualiseringen

På tal om pension, profession och motivation

Jag är 35 år gammal och har nog haft ett 30-tal uppdragsgivare/arbetsgivare hittills. Finns folk som åker till Thailand i 4 månader, sitter på en strand och bygger webbsajter. Jobb? Semester? Befinner mig just nu på ett “hackathon” i Malmö bland ett 40-tal webbentreprenörer som sitter och bygger (jobbar?) på mobil-appar och webbsajter en lördag. Frivilligt.

Hela den här bilden av arbetslivet som något betungande man måste göra och som sedan avslutas med en belöning i form av pension känns ibland väldigt främmande.

Jag hade mycket hellre “smetat ut” min pension över livet. Stängt av datorn och loggat ut i ett år för att sedan återkomma med nya idéer och krafter. Men hoppsan då, där rök mitt SGI och hela trygghetssystemet rycks undan under mig. Optimalt?

Det pratas mycket om “motivation 3.0″ nu. Det handlar om tre saker:

“Motivation 3.0 consists of three basic elements: autonomy, the desire to direct our own lives; mastery, the drive to improve ourselves in things which are important to us; purpose, the longing to contribute to something larger than ourselves.”

Vi borde prata mer om hur människor skaffar sig inkomster från saker som uppfyller dessa tre kriterier istället för hur den gamla industrialistklenoden pension ska stuvas om för att fungera ytterligare ett sekel. Visst, det är en utmaning för nationalekonomer men för oss riktiga människor borde utmaningen vara en annan: uthållig livskvalitet.

Uppdaterat: noterat att Jenny Strömstedt måste ha läst Daniel Pink:

Lönen är sällan det viktigaste. Det är ­frihet, utveckling och ett syfte med jobbet som är större än att tjäna pengar till några diffusa aktieägare.

Som sagt: autonomy, mastery, purpose.

Som nykter lever man farligt

Alltid intressant när ny forskning visar på något som ifrågasätter vedertagna åsikter. Som t.ex. det här som visar att om man är helnykterist lever man kortare än t.o.m. “heavy drinkers”:

But a new paper in the journal Alcoholism: Clinical and Experimental Research suggests that – for reasons that aren’t entirely clear – abstaining from alcohol does actually tend to increase one’s risk of dying even when you exclude former drinkers. The most shocking part? Abstainers’ mortality rates are higher than those of heavy drinkers.

Minst farligt lever man om man dricker måttligt med alkohol, här definierat som 1-3 glas om dagen:

Moderate drinking, which is defined as one to three drinks per day, is associated with the lowest mortality rates in alcohol studies

Andra trevliga bieffekter av att dricka måttligt är t.ex. skydd mot benskörhet, nybildning av nervceller och minskad risk för typ 2 diabetes.

Subventionering för de rika

Oppositionen vill stoppa RUT-avdrag då det är en “subventionering för de rika”.

Jag tycker i samma anda att man inte borde ge människor som tjänar, säg >20000/månad, skattefinansierad sjukvård. Man borde faktiskt kunna betala den själv om man har ett jobb och drar in pengar.

Stoppa subventioneringen av sjukvården för de rika! Inför privata sjukförsäkringar för folk med arbete!

Egoism

Är man egoist om man vill sig själv och sina närmaste väl?

Eller är man egoist om man lever sitt liv på ett sätt som gör att man blir beroende av andra?

En värdefråga som ställs alldeles för få gånger i den politiska debatten i det här landet.