Individualiseringen

Det där med att ta pengar från staten…

Kan svartjobben bli för valet 2010 vad bidragen var för valet 2006? Återstår att se. Det är i alla fall bra att saken diskuteras då det blir tydligt hur dyrt det är att köpa (eller för den delen: sälja) tjänster lagligt.

Drygt 90% av pengarna din arbetsgivare betalar för dig försvinner i skatt om du köper en tjänst vitt.

Det finns en annan aspekt på detta, förrutom det faktum att massor av jobb aldrig blir gjorda över huvud taget (eller gjorda svart, eller gjorda på Clas Olsson-vis dvs amatörmässigt av folk som borde syssla med annat). Eftersom någon som arbetar betalar så ofantligt mycket i skatt är det extremt dyrt för staten med folk som inte arbetar och istället lever på bidrag.

Ett litet räkneexempel: en person som tjänar 25000 kr/månad betalar in drygt 220’000 kr varje år till staten, landstinget och kommunen (härmed benämnt staten som samlingsbegrepp).

Om samma person är föräldraledig i ett år får han eller hon ut 80% av lönen i bidrag, som det skattas för (skatt på ett bidrag från staten: ja lite extra byråkrati kan väl aldrig skada?). Kvar i handen: drygt 13’000 kr. Konsumeras detta upp betalas drygt 2’500 kr i MOMS varje månad (beroende på vad som inhandlas). Kvar själv får personen behålla ca 10’500 kr eller drygt 125’000 kr/året.

Alltså, från att ha betalat in ca 220’000 kronor om året till staten blir samma person till en kostnad på 125’000 kronor. Staten går alltså från en intäkt på 220’000 till en utgift på 125’000 kr: en skillnad på 345’000 kr eller 28’750 kr/månad.

Med andra ord: ett års föräldraledighet för någon som tjänar 25’000 kr/månad kostar staten 28’750 kr/månad.

Det är väl ungefär lika mycket som kostnaden för lönen för en dagisfröken om denna tjänar 21’500 kr/månad. Eller en sjuksköterska. Eller socialbidrag på nästan 10’000 kr/månad till 3 personer i ett år (normalt får man mindre pengar än så i socialbidrag så egentligen är det ännu fler personer som blir utan bidrag).

Att ta ut föräldraledighet är frivilligt. Varje förälder får själv bestämma om man anser att ens egen ledighet är mer värd än socialbidrag för minst tre personer. Det är, kan man säga, en samvetsfråga.

Ungefär som att jobba svart.

(OK, svartjobb är olagligt, det är inte föräldrapenning. Moraliskt är däremot skillnaden mindre.)

Glädjande i alla fall att ungdomsarbetslösheten sjunker rekordsnabbt. Det innebär som sagt enorma besparingar för staten att inte behöva betala ut bidrag och istället inkassera skattepengar.

Uppdaterat: Om skatterna för en arbetstagare skulle sänkas med, säg 10% totalt, skulle staten “bara” få in 198’000 per år från personen som tjänar 25’000. Å andra sidan skulle denna person kunna lägga undan 22’000 kronor extra per år. Sparar man de pengarna med 6% avkastning (börsens normala avkastning) per år kan man redan efter 5-6 år ta ut 12-13’000 kr/månad under ett års tid (alltså lika mycket som under föräldrafriåret). Efter drygt 22 år har man sparat ihop en miljon.

Är man sedan två personer i hushållet…

Tänka sig, vi skulle kunna bli lika rika som japanerna:

Det genomsnittliga japanska hushållet har motsvarande 1,5 miljoner kr i likvida medel till sitt förfogande.

Uppdaterat 2: Per Gudmundsson skriver idag en ledare om svenska folkets syn på bidragsfusk:

86 procent tycker att skärpta kontroller vore en bra idé. 84 procent förespråkar samkörning av register. 80 procent vill satsa på straff eller böter. 71 procent tycker att karenstid är ett bra förslag. Så varför är det inte bara att tuta och köra? Kontroll, karens, straff, färre bidrag – allt är ju möjligt om regeringen bara vill.

Som sagt, det är ett övervaknings- och Big Brother-samhälle svenskarna vill ha. Att istället sänka skatterna är tydligen otänkbart, otäckt och säkert alldeles, alldeles nyliberalt. Usch, vad hemskt.

Andra bloggar om: politik, svartjobb, bidrag, skatter, socialbidrag, socialdemokraterna, alliansen

Börja blogga, Reinfeldt!

Det var ingen rolig vecka att vara statsminister. Det kan inte vara lätt att befinna sig mitt i ett mediadrev men det är nog något man får vänja sig vid som Sveriges mäktigaste man.

Problemet med att hamna i ett mediadrev är att du är beroende av samma media för att få ut din bild av verkligheten. Du förlorar kontrollen. Drevet regerar. Detta förlorar alla på: politiker, journalister och skattskyldiga.

Så behöver det dock inte vara. Tack vare internets framfart kan alla bli sin egen mediakanal, så även en statsminister. Det är inte svårare än att sätta upp en egen blogg. Fredrik, fråga gärna din utrikesminister eller integrationsminister om du undrar hur man gör.

Genom att börja blogga kan du ge din sida av händelseförloppen som råkar ha fångat drevets uppmärksamhet just den här veckan. Du kan också förklara vart du vill leda Sverige, vad du ägnar dina dagar åt eller vad som finns i dina tankar för stunden.

Jag lovar dig, vi vill veta.

Det finns mycket frustration i landet. Den stolta svenska demokratin mår inte så bra. Många känner sig svikna av vad din regering har gjort under sitt år vid makten, trots att ekonomin går strålande och arbetslösheten sjunker. Återta nu initiativet! Möjligheterna har aldrig varit större för någon i politisk maktposition att ta del av samhällssamtalet och komma nära medborgarna.

Många kommer säkert att anklaga dig för att försöka bygga upp egna propagandakanaler eller för att försöka komma undan journalisternas granskning. Detta säger dock mer om dessa personer än om dig eller bloggandet. Även Tage Erlander blev kritiserad när han satt och drog vitsar i statstelevisionen, men svenska folket uppskattade det. Statsministern blev mänsklig och personlig genom TV-rutan.

Mänsklig blir man däremot inte på en presskonferens där man läser upp ett färdigskrivet meddelande. Fråga bara Bosse Ringholm eller Cecilia Stegö-Chilò.

Mänsklig blir man inte med hela media-Sveriges kameror och mikrofoner upptrycka i ansiktet. Fråga bara Maria Borelius eller Laila Freivalds.

Den gamla relationen mellan media och makt har nått vägs ände. Journalisterna driver varandra till att trissa upp hatstämningar så till den grad att maktutövande blir omöjligt. Dessutom blir antalet människor med fläckfritt förflutet och som dessutom vill utsättas för drevens bärsärkagång allt färre. Det gör att partierna blir allt mer som slutna sekter. Demokratin urvattnas.

Du kan faktiskt, om du vill, rädda demokratin, Fredrik. Släpp in lite frisk luft i det rum som utgör den politiska maktens allra innersta genom att öppna ett fönster ut mot bloggosfären.

Det där med att tiga ihjäl saker var inte en så lyckad strategi visade det sig. Prata om dem istället! Beskriv vad du tycker och tänker.

Vi vill faktiskt veta.

Kommande generationer kommer däremot att kräva det.

Andra bloggar om: framtiden, blogg, politik, schenströmaffären, statssekreterare, reinfeldt, pr, media

Konservatismen i framtidens Sverige

Jakob E:son Söderbaum gör en bra genomgång av den svenska konservatismen på sin blog. Han ser konservatismens framtid i Sverige hos tre grupper: invandrarna, miljörörelsen och antiglobaliseringsrörelsen.

Ganska intressant perspektiv som visar hur många beröringspunkter det faktiskt finns mellan vad som kan verka vara diametralt motsatta politiska ståndpunkter. Normalt sammanknippar man konservatism med högerpartier som Kristdemokraterna eller Moderaterna. Miljörörelsen i Sverige å andra sidan domineras av socialistiska influenser (“staten ska rädda miljön”), men Jakob menar att det finns starkt konservativa drivkrafter dolda under den rödgröna ytan. Han skriver:

På samma sätt bygger miljörörelsen faktiskt på grundläggande konservativa principer som förvaltarskapstanken, försiktighetsprincipen, samhällets behov av en helhetssyn och att det långsiktiga alltid går före det kortsiktiga. Konservatismen säger att det samhälle som vi överlämnar till våra barn och kommande generationer måste vara någonting som är lika bra eller bättre än det vi fått av våra förfäder. Miljörörelsen säger att den jord som vi överlämnar till våra barn och kommande generationer måste vara någonting som är lika bra eller bättre än den vi fått av våra förfäder. Båda företräder uppfattningen att det nya måste gå ihop med det gamla. Båda säger att vi måste vara försiktiga när vi fogar det nya till det gamla, så att vi inte förlorar någonting som är omistligt. Båda anser att heterogenitet har ett egenvärde.

Även megatrenden globaliseringen får sig en känga av Jakob som hellre vill se starkare nationalstater och fridlysta kulturer:

Konservatismen omhuldar därför nationalstaten, d.v.s. den samhällsordning som bygger på en gemensam värdegrund och hålls samman av en gemensam kultur – vilka båda formats i takt med att nationsgränserna befästs. För konservatismen är denna samhällsordning en nödvändig grund för upprätthållandet av ett sant folkstyre.

Hur väl rimmar denna ideologi med den accelererande utvecklingen? Inte särskilt väl. Här finns en tydlig och stark konflikt som kommer att få stort utrymme i den politiska debatten framöver.

Jakob har helt rätt i att t.ex. miljöfrågan är ett bra exempel på detta och han belyser det faktum att nya allianser kan komma att skapas på de kontaktytor som konflikterna ger upphov till. Med konservativa glasögon är t.ex. en allians mellan (s) och (m) inte alls omöjlig och med tanke på moderaternas språng mot den politiska mitten kan nästa val bjuda på rejäla överraskningar (särskilt om, låt säga, (sd) tar (kd)s plats bland riksdagsstolarna). Frågan är egentligen bara om mittpunkten i svensk politik är socialliberal eller socialkonservativ.

I jakten på makten brukar sådana små etiketter vara lätta för politiker att byta ut.

Via Kulturrevolution.

Andra bloggar om: konservatism, politik, framtiden

Hur undgår man att bli outsourcad?

Seth Godin tipsar. Det viktigaste är att inte jobba med ett arbete någon annan kan läsa sig till via en manual. Sedan följer en lista på arbetsmoment och -företeelser som är svåra att outsourca:

Here’s a starter list:

analysis
insight
surprise
responsibility
humor
creativity
guts
respect
charisma
vision
calm

and

love.

Se även gamla inlägg här på bloggen:

Varför jobba när allt är gratis?

2000-talets råvaror. (Dessa ska du arbeta med.)

Andra bloggar om: framtiden, arbete, jobb, outsourcing

Sverige är ett extremt land: två exempel

Två nyheter från mediaflödet senaste veckan som om man tar några steg tillbaka och försöker se helheten beskriver hur extremt Sverige är som land i vissa avseenden.

Den första, Expressen försöker göra stor skandal av att riksdagsledamöter köpt hushållsnära tjänster. Vitt och lagligt, alltså, inget fuffens och båg. Flera har gjort det. Läser man noga ser man att Carin Jämtin anlitat flytthjälp! Men, hon “gjorde inget skatteavdrag på utgiften”. Puh. Tur för henne.

Alltså: svenska journalister försöker få det till att vara ett moraliskt övertramp när en riksdagsledamot… anlitar flytthjälp!

Flytthjälp!?!

Galet. Totalt galet.

Som man bäddar får man ligga får man väl i och för sig säga vad gäller socialdemokratiska ledamöter som gärna framhävt hur utsugande överklassig man är om man anlitar städhjälp men i alla fall. Det visar hur extremt debattklimatet faktiskt är.

Den andra nyheten är att kötiderna till ett lagligt förstahandskontrakt i Stockholm nu är nere i enbart 18 månader (i vissa fall skall tilläggas).

Wow! Man behöver alltså bara vänta ett och ett halvt år för att få tag på en hyreslägenhet på lagligt vis. I Enskede, förvisso, men man kan ju inte få allt. 18 månader! Fantastiskt.

Å galet, såklart. Totalgalet. Köer existerar inte på fungerande marknader. När en medborgare i Sovjetunionen ställde sig i kö för att få tag på en bil kunde det ta 20 år innan det kommunistiska systemet lyckades framställa en hyfsat fungerande Trabant Lada (tack, Henrik). Det var en väldigt icke-fungerande marknad. Precis som den svenska marknaden för hyresrätter.

Varje land har sina små egenheter. Utifrån verkar de närmast komiska. Ovan är två exempel från vårt kära Sverige. Det finns fler.

…å för övrigt har Expressen, liksom de flesta andra tidningar på nätet, en urusel sökmotor.

Uppdaterat: här ett exempel från ett annat land som nog verkar rätt extremt med svenska ögon…

Andra bloggar om: sverige, politik, hyresrätter, nationalism, svensk