Sparklehorse från Virginia i USA, besökte på Onsdag-kvällen Malmö. Bandet, som utgörs av frontfiguren Mark Linkous och diverse varierande medmusikanter, spelar en obeskrivbar blandning av analoga synthljud, gnisslande gitarrer och distad sång. Ibland låter han som Neil Young eller Will Oldham, ibland som en lekfull Tom Waits och ibland som ett Fugazi eller Pavement, men alltid lekfull och intressant. Tillsammans med Linkous’ underliga texter bildar musiken en alldeles speciell spänning, ungefär som en riktigt bra berättad saga.

Kvällens spelning dominerades av bandets långsammare låtar. Även Sparklehorses senaste platta, den lysande It’s a Wonderful Life är en nästan extremt långsam upplevelse. Låtarna är så långsamma, och Linkous sjunger sina texter så tyst, att man nästan kan höra hjärtslagen från personen som står bredvid en mellan trummornas sakta malande. Han sjunger om apor som ska flyga i gryningen, han sjunger om bebisar på solen, han sjunger om att gräva upp sina vitnande ben ur leran där han gömt dem tillsammans med en gammal tand som han trodde tillhörde en björn. Det hela påminner om stadiet precis mellan sömn och uppvaknande, när världen ter sig avlägsen och främmande samtidigt som fantasin löper amok i ens hjärna och ingenting är logiskt eller alls särskilt verkligt, men ändå fullkomligt förståeligt och vettigt.

Vid ett par tillfällen under konserten, höjs tempot avsevärt och Linkous distade röst överröstas av gnisslande gitarrer. Dessa avbrott är välkomna och det är synd att han inte utnyttjar dessa kontraster lite bättre. Sparklehorse bemästrar definitivt båda tempovarianterna. Scenen är klädd med plastblommor och det står instrument precis överallt, främst olika gitarrer och analoga syntar. Varje gång Linkous ska spela på sin synt lutar han sig över den som om han var en liten pojke som helt i sin egen värld vill leka med och undersöka sin favoritleksak.

Han talar knappt med publiken förrutom ett enstaka tack för applåderna mellan låtarna. Ibland undrar man om han helst inte skulle vilja vara hemma i Virginia på sin gård med sina 4 jätteödlor istället för i ett höstkallt Malmö. Vi som står i publiken och fått tillfälle att få uppleva detta sällsamma band tackar dock för besöket.

Jag tycker i samma anda att man inte borde ge människor som tjänar, säg >20000/månad, skattefinansierad sjukvård. Man borde faktiskt kunna betala den själv om man har ett jobb och drar in pengar.

Stoppa subventioneringen av sjukvården för de rika! Inför privata sjukförsäkringar för folk med arbete!

Det återstår att se vad fas 4 av internets utveckling för med sig. Kanske pressas kostnaden än mer för att bygga disruptiva företag och kanske är 24hbc en försmak av detta. Jag är i alla fall övertygad om att alla företag kan lära av startup-kulturen. Denna delar punk- och hiphoprörelsernas tro på att vem som helst kan och att det är viktigare att experimentera och testa nya marker än att stå still.

Så släpp fram startup:en i dig. I en tid av accelererande förändring är nämligen att stå stilla det sista man ska ägna sig åt.

Hela texten här.

Eller är man egoist om man lever sitt liv på ett sätt som gör att man blir beroende av andra?

En värdefråga som ställs alldeles för få gånger i den politiska debatten i det här landet.

Ibland är det bara så att en gräns har passerats. Idag var en sådan dag.

Mycket samhällsförändring sker i pendelrörelser mellan extrempunkter. Förändringen tänjer på samhället till bristningsgränsen, då sker en backlash i motsatt riktning tills skeendet repeteras på andra hållet.

Idag kunde man läsa hur TV-kanalen Canal Plus, ägd av TV4, utför en attack på internets själva kärna: länkandet. En 31-årig man anklagas för att ha länkat till en fotbollsmatch. En länk!

Man får anta att detta är Canal Plus ståndpunkt när åklagaren säger:

– Det finns en gammal teori om att länkning är fri, det stämmer inte längre. Det finns ingen sådan generell regel, säger Henrik Rasmusson.

Ok.

Låt oss nu ta ett djupt andetag och fundera över detta angrepp.

För det första, snälla, rara Canal Plus: en länk till er är en gåva! Man länkar till sådant man tycker om. Sådant man vill uppmärksamma. Det finns människor som inte gör annat än försöker få andra att länka till dem.

Det är denna princip som gör att Google fungerar: länkar är kärlek!

Jag förstår att det kan vara svårt för ett broadcastande TV-bolag att begripa att det är på detta sätt man bygger trafik på nätet men det är faktiskt så internet fungerar.

Så, för det första är det direkt korkat att försöka dra de som länkar till dig inför rätta. Vill ni skydda era fotbollsmatcher så gör gärna det med ett lösenord, inte med det svenska rättsväsendet!

För det andra innebär denna pendelrörelse mot extrempunkten att internet blir ett allt mer rättsosäkert ställe att vara på. Hur ska jag kunna veta att det jag länkar till är juridiskt OK? Hela samhällsdebatten och det fria samtalet riskerar att skadas av Canal Plus angrepp. Det går inte att vistas på nätet om man inte vet att man kan länka fritt.

Det är därför Canal Plus angrepp inte går att tolka på något annat sätt än just detta: ett angrepp.

Man vill förstöra internet.

Ett korkat företag i en döende bransch som vill förstöra internet och använder det svenska rättssystemet för att utföra angreppet.

Inte undra på att man blev upprörd.

Valet 2010 kommer backlashen. Det blir tydligare för varje dag som går.