Man får en bisarr känsla i maggropen av att läsa nyheterna om asteroidhot mot Jorden 2029 och sedan den fruktansvärda jordbävningskatastrofen i Sydostasien dagen efter man såg specialeffekterna i Day after Tomorrow. Addera till detta skrämmande förutsägelser från WHO om den kommande pandemin av fågelinfluensa med estimerade dödssiffror på mellan 2 och 50 miljoner världen runt.

Så, är det tack och adjö för mänskligheten, naturen betalar tillbaka, slutet är nära, nu eller? Nej, det tror jag knappast. Tvärtom påminns man i dagar som dessa extra mycket om hur viktigt det är att utvecklingen får fortsätta i sitt accelererande tempo.

Asteroidhotet har vi ännu ingen lösning på, men det är ett tecken i sig att vi redan 25 år innan asteroiden passerar kan avgöra om den utgör någon fara eller ej. Här måste forskas mer, både på asteroidspaning och på möjliga sätt att möta hotet.

Katastrofen i Sydostasien hade kunnat göras betydligt mindre allvarlig om de varningssystem som finns hade använts och det dessutom hade funnits en infrastruktur i de drabbade länderna som hade varnat befolkningen. Det tog ganska lång tid efter själva jordbävningen och att den efterföljande vågen nådde land. När man läser rapporterna från området verkar det som att det hade räckt att människor flyttat sig ett par hundra meter upp på land för att de skulle undkomma vattnet. Nu har 20000 människor, enligt de senaste siffrorna, dött p.g.a. att varningen inte kom.

Liknande varningssystem kan bli det bästa motmedlet mot fågelinfluensan. Minns hur munskydden hastigt spred sig tillsammans med SARS-viruset för ett tag sedan. Det utvecklades t.o.m. snabbt ett mode inom munskydd, med olika färger och mönster. Det skulle inte förvåna mig om liknande kan ske igen. Om hotet är tillräckligt stort kan människan säkert klä sig i en snyggt designad hermetiskt tillsluten plastpåse. Samtidigt kan det vara tröstande att veta att tiden för att utföra en diagnos sjunkit kraftigt till 30 minuter.

Den dystopiskt lagde ser kriser som dessa som början på slutet för mänskligheten. En mer optimistisk syn är att globala kriser är ett effektivt sätt att påminna oss människor om att det bästa för alla är om vi samarbetar över de gamla stelbenta nationsgränserna och låter forskning och utveckling leda oss in i framtiden.

Bloggen Friktion är lite upprörd på ett politiskt korrekt sätt över att Teknikmagasinet säljer en ultraljudsutrustning för hemmet med texten: “Ni kan redan efter vecka 19 ta reda på barnets kön för att på så sätt förenkla färgvalet för väggar och kläder.”

Själv är jag mest fascinerad över att vad som en gång var en dyr apparat enbart avsedd för professionellt bruk på sjukhus och handhaven av utbildad personal nu kan köpas för under 2000 kronor av vem som helst. Sjukvården blir på ett sätt billigare och, om du så vill, mer “folklig”, men samtidigt mer kostnadskrävande. Detta är en utveckling vi kommer att se mer av. Ett exempel är den hjärtscanner som nämndes här på Framtidstanken för ett tag sedan.

Självklart ger detta huvudvärk för den offentligt finansierade sjukvården. De föräldrar som själva kan ultraljudsundersöka sitt ofödda barn kommer ju såklart ha mycket fler frågor och högre krav på den vårdpersonal de har kontakt med under graviditeten. Sådant kostar pengar som inte finns, men så blir det när man ska paketera samma vård till alla. Föräldrarna får nog stå där med sina frågor obesvarade. Bilderna från ultraljudet får man spara till familjealbumet.

Uppdaterat: Produkten finns tydligen inte i verkligheten. Min poäng är dock den samma: människors krav på den offentligt finansierade sjukvården förändras kraftigt tack vare ny teknik.

Ett exempel är den här artikeln, om laserbehandling för dålig andedräkt.

Artikeln beskriver det som en sjukdom. Man “botas” från dålig andedräkt. Men vem avgör om den offentliga sjukvården ska ta hand om en sådan patient? Ska skattepengar användas för att bota dålig andedräkt?

Uppdaterat 2: Läs gärna lite fler tankar kring framtidens sjukvård här.

Nästa år planeras världens första drive-through köpcenter öppnas i USA.

Store features will include interactive drop-down touchscreens at all order/pickup stations, allowing customers to place orders and communicate with retailer representatives on-site; the ability to order off-site by phone, fax, PC, laptop, or PDA; and the delivery of orders in a shuttle/lift, which will open up next to the car so that shoppers can take out their bags and drive away in a matter of minutes.

Gallerior av denna sorten sägs kunna revolutionera logistiken bakom handlandet. Man kan spara pengar på personal och utrymme för affären. Det verkar bli en slags blandning mellan postorder och normal shopping. Man kör en bil genom olika stationer där man kan beställa varor som sedan direkt levereras och packas in i bilen.

Återstår att se om konceptet blir en framgång och dyker upp i Sverige.

Johnny Munkhammar har en intressant iakttagelse på sin blog. På julafton sänds i svensk TV två varianter av Robin Hood: dels Disneys tolkning av den gamla engelska Robin Hood-legenden och dels Tage Danielssons Karl-Bertil Jonssons Julafton. Båda handlar om att gå runt lagen för att omfördela resurser i samhället, utan egen vinning.

I Disneys Robin Hood stjäler den sluge räven pengarna som sheriffen orättmätigt tagit i skatt från den utarmade befolkningen.

I Tage Danielssons version stjäler en 14-årig pojke julklappar från folk som är rika.

Den ene slåss för folket mot ett korrupt system, den andre stjäler andra människors tillhörigheter.

Tänk att ett simpelt barnprogram kan säga så mycket om den svenska folksjälen.

Skrivmaskin
Ett intressant inlägg på bloggen Mitt liv som populärkulturjunkie handlar om ett TV-inslag jag tyvärr missade. Man hade gjort ett experiment med barn i åldern 6-10 år som fick titta på den där snutten sponsrad tecknad Disney-film som brukar sändas av statliga Sveriges Television på julafton, där Musse Pigg och Kalle Anka äter en majskolv samtidigt som ljudet av skrivmaskinssmatter och *pling* hörs.

Knappt något av barnen förstod vad ljudet skulle föreställa.

Skrivmaskinen är en 1900-talsapparat. Lika död som vinylspelaren och mynttelefonen. Den försvinner ur vårt kulturella medvetande och tar tipp-ex och plingljudet med sig. Den enda kvarlevan är QWERTY-uppsättningen på tangentborden, som är en relik från de första massproducerade skrivmaskinerna.
Miljoner människor har lärt sig skriva med QWERTY-uppsättningen, trots att den är långt från optimal för snabb skrivning. Myten säger att den t.o.m. är upplagd för att göra skrivningen långsammare så att inte bokstäverna i skrivmaskinen skulle fastna i varandra om man skrev för snabbt.

Vet inte om det är sant, men det visar hur en viss lösning kan fastna när den väl blivit standard. Även om det finns andra lösningar som är något bättre lever den gamla lösningen kvar tills det dyker upp något som är minst en magnitud bättre. Arbetsinsatsen för att lära sig en ny fingersättning måste vara värd vinsten man får av att ha lärt sig den. För de flesta människor skulle en annan fingersättning vara mer problem än det är värt. Förrutom att man måste träna in ett nytt skrivsätt så finns QWERTY-tangentborden överallt, till skillnad från andra uppsättningar. Jobbigt och krångligt, alltså.

Det ligger en lärdom i detta för den som är intresserad av affärsutveckling och hur ny teknik kan introduceras på en marknad. För det första kan gammal teknik fort konkurreras ut av en ny lösning, vilket skedde med skrivmaskinen och datorn. För det andra är standardiserade lösningar och tankemönster extremt svåra att konkurrera ut. Detta måste man känna till, då går det att utnyttja.

Ett exempel är hur mobiltelefonen håller på att konkurrera ut den fasta telefonen. Användningssättet mellan de båda lösningarna är mycket lika. Man slår ett nummer och får prata med någon. Alla vet hur en telefon fungerar, därför är det mycket enkelt att använda en mobiltelefon (när man väl kommit på att man måste trycka på en extra knapp för att numret ska slås).

Här finns något att tänka på för de som försöker sälja IP-telefoni, som ju kan konkurrera med både mobiltelefonen och den fasta telefonen. IP-telefonen måste fungera enligt samma mönster som de telefoner människor känner till, fast bättre. Inte förrän IP-telefonen kan erbjuda samma funktionalitet som de tekniker den konkurrerar med – och dessutom något extra, kommer den att kunna konkurrera på allvar.

Tangentbordet på telefonen kommer däremot säkerligen leva kvar.

För ett par veckor sedan var ämnet Smart Drugs som Modafinil med förmågan att skärpa det mänskliga sinnet och drastiskt minska sömnbehovet. Nu visar forskning att intag av fiskolja och Omega-3 under livstiden kan minska effekterna av Alzheimers och hålla hjärnan skärpt längre. I en studiegrupp hade de som regelbundet åt fiskolja 13 procent högre IQ vid 64 års ålder jämfört med de som saknade fiskolja i dieten.

Day after Tomorrow

Njuter av julhelgen med några DVD-filmer och böcker. En av dem är The Day after Tomorrow. En småkul katastroffilm om extremt taskigt väder.

Inte riktigt lika kul var den 1 minut långa anti-piratpropagandan jag fick stå ut med innan filmen började. Av någon anledning tror filmbolagen att om de gör sin produkt sämre genom att stoppa in filmsekvenser om hur dålig människa man är om man kopierar en fil, så kommer fler människor att köpa deras filmer. Kanske skulle de fokusera på att göra det möjligt för mig att slippa det ganska bökiga DVD-formatet och alla kassa P2P-tjänster med tveksam bildkvalitet och långsam nedladdningstid och låta mig ladda hem filmerna istället? På den minut det tog att visa antipirat-propagandan hade jag kunnat ladda hem en halv divx-film med hyfsad bildkvalitet, om bara filmbolagen gett mig en server att hämta den från.

Förhoppningsvis blir en tjänst av den typen 2005 års iTunes. iMovies, någon?

“En liten tid, vi leva här. Med mycket möda och stort besvär.”

Bara i Sverige kan en glad julsång innehålla en sådan textrad. Hej tomtegubbar. Slå i glasen. Låt oss dricka oss berusade på den hembrända spriten, ty systembolagets är för dyr. Låt oss lustiga vara. Men låt oss aldrig glömma att livet är besvärligt och alldeles för kort.

Räven må raska över isen. De små grodorna må vara lustiga att betrakta, men det är det stora vemodet som rullar in när jultomten traskat tillbaka ut i skogen och julglittret falnat. Det är inte i jultidens glädje man finner den svenska folksjälen utan i vinterns mörker och kyla. Där väntar vi på undergången.

I ett inlägg på Obunden citeras Johan Ehrenberg. Han tycker inte vi ska skänka pengar till behövande, det är ju statens uppgift.

Så talar en man som ser nationalstaten och skatter som Lösningen På Allt. Inte ens vem vi vill hjälpa ska vi få avgöra själv. Det ska staten bestämma åt oss. Är det OK, Johan, om jag ger en hungrig människa mat? Om jag hjälper en gammal dam över gatan? Får jag det?

Vad han inte heller nämner är att det enda det svenska skattetrycket har åstadkommit är (om man nu ska prata i termer av klasser, vilket jag egentligen inte gillar) att vi har massor av fattiga, en gigantisk medelklass, en mycket liten undre överklass och en relativt stor överklass (en onormalt hög andel miljardärer i världen kommer från Sverige).

I Sverige är det nämligen omöjligt eller mycket svårt att klättra i klass-trappan. Det finns miljonärer i Sverige, men deras miljoner består utav en villa avbetald under ett helt arbetsliv. Att arbeta sig rik går inte.

Detta betyder att pengarna har fördelats som ett slags lotteri. De som hade turen att köpa en villa i ett attraktivt område klarar sig bra på ålderns höst. De andra är det synd om.

Att klara sig bra kan t.ex. vara att flytta utomlands, vilket många 40-talister planerar göra. Då följer de med strömmen av företag och kapital som flyr landet p.g.a. skattetrycket.

På så sätt pyser resurserna som så fint och solidariskt ska fördelas ut ur nationalstaten.

Det enda långsiktiga överlevnadsstrategin är såklart att anpassa sitt skattetryck till omvärlden. Detta kommer alla länder att tvingas göra, inte bara Sverige. På så sätt försvinner nationalstatens särprägel och makt. Alla blir mer eller mindre likadana med homogena relger och skattesystem. Nationalstaten dör. (Åtminstone som administrativ enhet. Som kulturell ikon kan den såklart leva kvar.)

Detta är precis vad svenska socialdemokrater och fackpampar håller på med: de klamrar sig fast vid en döende nationalstat där de försöker behålla folkets stöd så de kan sitta kvar vid makten in i det sista genom att dela ut brödsmulor och dagisplatser till de fattiga de själva varit med och skapat.

Det är synd. Politik borde inte handla om att fördela resurser utan om att skapa dem. Att få dem att föröka sig!

Detta åstadkommer man inte med skatter och pålagor, det åstadkommer man med handel, utveckling, forskning och entreprenörskap. Med detta i bagaget kan man med öppna armar välkomna den globala världsnationen. Den är betydligt trevligare än den unkna gamla 1900-talskvarlevan nationalstaten.

Tiden går snabbt. Snart är det valår även i Sverige igen. Under hösten fick oppositionen ny kraft i form av sin allians samtidigt som vänsterpartiet är splittrat och socialdemokratin försöker täppa igen hålen i vår läckande ekonomi. Frågan är om alliansen håller till 2006 eller om det gamla vanliga tjattret mellan de borgerliga säkrar ytterligare en socialdemokratisk seger.

Själv tror jag vi kommer att få se minst ett uppstickar-parti ta massor av röster från det regerande blocket och en hel del även från borgerligt håll. Om det blir ett feministparti eller ett anti-EU-parti eller något annat återstår att se, men det finns klara tecken på pyrande missnöje bland en stor del av befolkningen, det visade inte minst EU-valet och Junilistan.

Annars hoppas jag den absolut viktigaste frågan blir denna:

Är det bättre för samhället och individen om en människa arbetar jämfört med om hon går på bidrag?

På många sätt är det i denna fråga som skiljelinjen mellan blocken går. Tyvärr är det såpass många i Sverige som inte arbetar att svaret inte behöver vara helt självklart.