Jösses vad tråkiga och intetsägande partiernas valaffischer är. Ungefär som deras visioner om ett framtida Sverige. De kunde väl åtminstone vara lite mer ärliga i sin kommunikation. Här kommer därför i all välmening några förslag på alternativa valaffischer, eller åtminstone texter.

Moderaterna. “Vi är inte farliga. Vi lovar.”

Socialdemokraterna. “FUUUSK! Moderaterna stal vår politik! Ja, alltså den vi bedrev innan vi tokhöjde skatterna.”

Folkpartiet. “Dom kallar oss liberaler fast egentligen borde vi heta Lärarpartiet.”

Centerpartiet. “Inga j*vla bönder! Vi gillar däremot att tycka en massa om entreprenörer. Att faktiskt åstadkomma något för dem, det är däremot en helt annan sak. Men de klarar sig ju så bra på egen hand.”

Kristdemokraterna. “Vi gillar personlig frihet. Så länge man inte är sådan där bög. Usch. ”

Miljöpartiet. “Naturen är viktigare än människan. Det är inte så att vi vill utrota människan, bara reducera hennes antal lite. PS Partiledningen och rättänkande är undantagna.”

Vänsterpartiet. “Alla ska ha det EXAKT lika – annars är det orättvist. Så tro fan inte att du är något! PS Partiledningen och rättänkande är undantagna.”

Piratpartiet. “Det finns 10 sorters människor. De som röstar på oss och de som inte gör det. Begrep du det skämtet tillhör du antagligen den förra kategorin.”

Vad tycker du att partierna borde skriva på sina affischer?

Får ibland höra från folk som nästan med lite stolthet erkänner att de minsann inte finns på Facebook eller att de inte bloggar. Det finns även gott om arbetsplatser där Facebook är förbjudet och det ses som misstänksamt om man spenderar för mycket tid på nätet.

Själv skulle jag inte vilja jobba på ett ställe där de ifrågasätter ens nätnärvaro. Skulle heller inte vilja anställa någon som har beröringsskräck med nätet.

Är man rädd för vad som skrivs om en skulle jag vilja påpeka följande:

Googla på mitt namn.

Det enda man får upp på förstasidan i SERPen (Search Engine Result Page) är sidor som jag mer eller mindre kontrollerar. Jag är väldigt aktiv på nätet, har flera bloggar och egna domäner. Det innebär att jag också har relativt hyfsad kontroll över vad Google visar upp av mig. Skulle det vara bättre att andras bloggposter och artiklar skulle ha synts istället? I think not.

OK, jag är inte särskilt offentlig som person men det är ju faktiskt inte de flesta andra heller. Men, visst, ta detta exempel (Carl Bildt) istället.

Lite spretigare träffyta men det är ändå hans egna bloggar och Facebook-sida som dominerar.

Heter man Maria Andersson eller liknande går det gömma sig i bruset men varför skulle man vilja det? Bättre att synas så mycket som möjligt med det man själv valt att lägga ut. Därför är nätberöringsskräcken kontraproduktiv.

Jag har inte riktigt bestämt mig än för vad jag ska rösta på men jag börjar bli allt mer böjd att hålla med Erik Laakso:

Piratpartiet måste komma in i riksdagen i höst.

Man läser om serietecknare som döms till dagsböter, får sina hem genomsökta och datorer beslagtagna för att de innehaft tecknade_ bilder på nakna barn. Bilder som dessutom säljs i varenda gathörn i Japan.

Men läser om Copyswede som vill roffa åt sig pengar för allt som kan spela upp och lagra musik inklusive mobiltelefoner.

Man ser en bild som denna och kan inte avgöra om den är på skämt eller allvar.

Å detta är bara senaste veckans nyhetsflöde.

Piratpartiet i den svenska riksdagen skulle ge eko över hela världen. Det skulle bilda ringar på vattnet i andra länder. Det skulle vara en signal om att det får räcka nu. Det är dags att sätta ned foten.

Ja, jag vet att det finns gott om tomtar i partiet och att de har underliga åsikter om vissa frågor. Jag håller inte med dem om allt. Jag vet också att alliansen förmodligen kommer att behöva varenda röst de får för att vi inte ska få in kommunister i regeringen.

Men samtidigt… någonstans måste man säga ifrån om det så är med en ynka liten röst.

Fler som tänker som jag?

Uppdaterat: Mary fyller på.

Politiker bluffar sig till / stjäler pengar och köper röster. Folk tar livet av varandra när de stulna förmånerna måste lämnas tillbaka.

Vilken soppa.

Glöm nu bara inte att det är “kapitalismens fel” och “aldrig kan hända i Europa” för det sa dom på public service-TV när Lehman Brothers kraschade.

Låt mig gissa att någon kritisk debatt om uppblåsta välfärdssystem inte kommer att komma som en konsekvens av den grekiska härdsmältan. Istället kommer man att föreslå ytterligare regleringar på den finansiella marknaden vilket gör det ännu svårare för små aktörer att ta sig in och konkurrera med bjässarna som är “too big to fail”. Ja jösses vilken soppa.

(Återpublicerar en gammal recension jag skrev av en Sparklehorse-konsert på KB i Malmö med anledning av Mark Linkous död. Skrev detta antagligen 2001 eller 2002 när Framtidstanken hette Popido och handlade mer om musik än framtidstankar. Irriterande nog kan jag inte hitta någon backup på texterna jag skrev då, nedanstående text var inte samma som till sist hamnade på sajten.)

Sparklehorse från Virginia i USA, besökte på Onsdag-kvällen Malmö. Bandet, som utgörs av frontfiguren Mark Linkous och diverse varierande medmusikanter, spelar en obeskrivbar blandning av analoga synthljud, gnisslande gitarrer och distad sång. Ibland låter han som Neil Young eller Will Oldham, ibland som en lekfull Tom Waits och ibland som ett Fugazi eller Pavement, men alltid lekfull och intressant. Tillsammans med Linkous’ underliga texter bildar musiken en alldeles speciell spänning, ungefär som en riktigt bra berättad saga.

Kvällens spelning dominerades av bandets långsammare låtar. Även Sparklehorses senaste platta, den lysande It’s a Wonderful Life är en nästan extremt långsam upplevelse. Låtarna är så långsamma, och Linkous sjunger sina texter så tyst, att man nästan kan höra hjärtslagen från personen som står bredvid en mellan trummornas sakta malande. Han sjunger om apor som ska flyga i gryningen, han sjunger om bebisar på solen, han sjunger om att gräva upp sina vitnande ben ur leran där han gömt dem tillsammans med en gammal tand som han trodde tillhörde en björn. Det hela påminner om stadiet precis mellan sömn och uppvaknande, när världen ter sig avlägsen och främmande samtidigt som fantasin löper amok i ens hjärna och ingenting är logiskt eller alls särskilt verkligt, men ändå fullkomligt förståeligt och vettigt.

Vid ett par tillfällen under konserten, höjs tempot avsevärt och Linkous distade röst överröstas av gnisslande gitarrer. Dessa avbrott är välkomna och det är synd att han inte utnyttjar dessa kontraster lite bättre. Sparklehorse bemästrar definitivt båda tempovarianterna. Scenen är klädd med plastblommor och det står instrument precis överallt, främst olika gitarrer och analoga syntar. Varje gång Linkous ska spela på sin synt lutar han sig över den som om han var en liten pojke som helt i sin egen värld vill leka med och undersöka sin favoritleksak.

Han talar knappt med publiken förrutom ett enstaka tack för applåderna mellan låtarna. Ibland undrar man om han helst inte skulle vilja vara hemma i Virginia på sin gård med sina 4 jätteödlor istället för i ett höstkallt Malmö. Vi som står i publiken och fått tillfälle att få uppleva detta sällsamma band tackar dock för besöket.

Oppositionen vill stoppa RUT-avdrag då det är en “subventionering för de rika”.

Jag tycker i samma anda att man inte borde ge människor som tjänar, säg >20000/månad, skattefinansierad sjukvård. Man borde faktiskt kunna betala den själv om man har ett jobb och drar in pengar.

Stoppa subventioneringen av sjukvården för de rika! Inför privata sjukförsäkringar för folk med arbete!